Det här är plast
Innehållsförteckning:
Plast är ett material som kan ha många olika typer av egenskaper. Här kan du läsa om vad plastmaterial består av. Du kan också läsa om några olika tillsatsämnen som kan finnas i plast och vad dessa tillsatsämnen innebär för plasten, hälsan och miljön.
I alla plastmaterial finns särskilda molekyler som kallas för polymerer. Polymererna är långa kedjor som är uppbyggda av en enda sorts småmolekyler, som kallas för monomerer.
Olja är en vanlig råvara i plast
Molekylerna som bygger upp plastmaterial kommer nästan alltid från råolja. Råoljan får genomgå en rad olika behandlingar på ett oljeraffinaderi. Därefter delas oljan upp i mindre beståndsdelar. Eten, propen, styren, och andra monomerer som ingår i plast, kan sedan skickas vidare till plastindustrin.
Tillsatser kan läcka ut ur plasten
Förutom polymerer finns vanligtvis också olika tillsatsämnen i plastmaterialet. Det är ämnen som tillverkaren blandar ner i plastmassan för att göra plasten exempelvis mjuk, färgad, flamsäker, hållfast eller bakteriedödande. I en del plaster finns nästan inga tillsatser medan det i andra finns stora mängder. Tillsatserna är till viss del rörliga inne i plasten och kan därför med tiden komma upp på plastens yta och lämna plasten. De kan då hamna på våra händer, i hushållsdammet, i luften och i våra vattendrag. En del av tillsatsämnena kan ha skadliga effekter på hälsan och miljön. Vissa ämnen kan till exempel vara hormonstörande.
Lyssna på avsnitt 7 av Kemikaliepodden som handlar om hormonstörande ämnen
Läs mer här om hormonstörande ämnen
PVC kan innehålla tillsatser
Ett exempel på plast som kan innehålla tillsatser är polyvinylklorid, PVC. Det är ett vanligt plastmaterial som finns i mängder av olika prylar. Den kan vara hård eller mjuk beroende på hur mycket mjukgörande tillsatser tillverkaren har blandat ner i plastmassan. Om man låter ren PVC-plastmassa svalna blir plasten hård. Hård PVC används bland annat till vatten- och avloppsrör och till olika plastföremål som till exempel hårda plastleksaker och hushållstillbehör. Men om tillverkaren blandar ner mjukgörande tillsatsämnen i PVC-plastmassan blir plasten mjuk och böjlig. Då kan den användas i exempelvis golv, kablar, regnkläder, skor och mjuka plastleksaker. I en del PVC-plast kan så mycket som 70 procent av plasten utgöras av mjukgörande tillsatsämnen. Exempel på en grupp mjukgörare är ftalater.
Ftalater
Ftalater är en grupp ämnen som kan användas för att göra plaster och gummi mjuka och smidiga. De kan finnas i många olika sorters mjuka plast- och gummiprodukter, till exempel gymbollar, träningsmattor, badkarsmattor, trädgårdsslangar, konstläder, plastgolv, elsladdar och plasttryck på kläder. Det kan också finnas ftalater i färg och lim.
Ämnena kan läcka ut ur materialen och tas upp av kroppen. Några ftalater kan vi få i oss genom direktkontakt, om vi till exempel använder något nära kroppen som innehåller dessa ämnen. Ftalater har påträffats i analyser av blod, bröstmjölk och urin.
Alla ftalater är inte skadliga, men vissa kan påverka utvecklingen av testiklarna och göra det svårare att få barn och vissa ftalater är hormonstörande eller misstänks vara hormonstörande.
Idag är många av de skadligaste ftalaterna begränsade eller förbjudna i EU. Men om du har äldre mjukgjorda plastvaror i ditt hem, samt sådana som är tillverkade utanför EU, kan de innehålla ftalater som idag är reglerade inom EU.
För leksaker i EU är reglerna extra hårda och hälsoskadliga ftalater får inte finnas i dessa varor.
Bisfenol A
Bisfenol A (BPA) används framför allt för att tillverka epoxi- och polykarbonatplaster. Epoxiplast kan användas i elektronik, byggmaterial, lim, som skyddande lack i konserv- och läskburkar samt vid renovering av vatten- och avloppsrör. Polykarbonatplast används vid tillverkningen av exempelvis plastflaskor.
Bisfenol A är ett ämne som är misstänkt hormonstörande och som kan påverka fortplantningen. Ämnet påträffas i nästan alla urin- och blodprover från människor. Det tyder på att de flesta av oss hela tiden får i oss låga doser av ämnet. Det sker främst genom mat och dryck som varit i kontakt med polykarbonatplast eller epoxi eftersom rester av bisfenol A kan läcka från materialen.
Bisfenol A är förbjudet i nappflaskor i hela EU. Från och med i januari 2020 är ämnet också förbjudet i termopapper som används i bland annat kvitton och biljetter. Sverige har egna förbud mot bisfenol A i matförpackningar för barn upp till tre år och vid relining av dricksvattenrör. Sedan i januari 2017 finns bisfenol A med på EU:s kandidatförteckning över särskilt farliga ämnen. Det innebär bland annat att konsumenter på begäran har rätt att få information inom 45 dagar om en vara innehåller mer än 0,1 procent bisfenol A. Det finns även stränga regler för hur mycket bisfenol A som får läcka från leksaker.
Du har rätt att få information om ämnen som finns på EU:s kandidatförteckning över särskilt farliga ämnen.
Läs mer om din rätt att få information
Mer information
Lyssna på Kemikaliepodden avsnitt 3 om plast.
Läs mer i rapport 4/20: Information om farliga ämnen i varor.
Läs mer i tillsynsrapport 4/18: Tillsyn av små varor som barn kan stoppa i munnen.