Vanliga plastsorter

Innehållsförteckning:

Plast är ett material som byggs upp av långa kedjor av molekyler som kallas polymerer. Det finns också elastiska material som är baserade på polymerer. Du som använder återvunnen plast i varor behöver ha koll på vilket plastmaterial du arbetar med och om det kan innehålla farliga ämnen.

Polymerbaserade material kan delas in i två kategorier: plaster och elaster (elastomerer). Plasterna omfattas av undergrupperna termoplaster och härdplaster medan elasterna kan delas in i gummi och termoelaster.

Schematisk bild som visar att polymerer kan vara antingen plaster eller elaster. Plaster kan vara antingen termoplaster eller härdplaster och elaster kan vara antingen termoelaster eller gummi.

Plaster och elaster (elastomerer) är uppbyggda av polymerer.

Termoplaster och härdplaster

Termoplaster är smältbara och kan omformas till nya produkter. Flera av de vanligaste plasterna är termoplaster och materialen används exempelvis i elektronik, förpackningar och byggprodukter. Härdplaster är till skillnad från termoplaster inte smältbara. Ofta används härdplast tillsammans med glas- eller kolfiber som förstärkningsmaterial för större konstruktioner såsom båtar och vindturbinblad. Härdplast förekommer också i exempelvis lim och i skummad cellplast som används i isolering.

Sex plastsorter står för 80 procent av användningen

Sex typer av plast står i dag för cirka 80 procent av plastanvändningen inom EU: polyeten (PE), polypropen (PP), polyvinylklorid (PVC), polystyren (PS), polyuretan (PUR), polyetentereftalat (PET). Utöver dessa finns det en mängd andra plaster för olika användningar, bland annat så kallade avancerade plaster som har vissa önskvärda egenskaper. Hit hör bland annat fluorplasten polytetrafluoreten (PTFE).

Gummi och termoelaster

Till skillnad från plasterna är elasterna mycket töjbara. Elaster kan delas in i undergrupperna gummi och termoelaster och i likhet med plast finns det flera olika elaster med olika egenskaper. De vanligaste elasterna är naturgummi (NR), styrenbutadiengummi (SBR) och butadiengummi (BR). Termoelasterna kan betraktas som mjuka termoplaster med hög seghet och är precis som termoplasterna smältbara.

Farliga ämnen i plaster och elaster

Plast innehåller olika tillsatsämnen, varav en del kan vara farliga för hälsa eller miljö och göra plasten olämplig att återvinna. I vår artikel Ämnen som kan försvåra återvinning av plast kan du läsa om tillsatser i plast som på olika sätt kan vara problematiska. Byggstenarna i plaster och elaster, monomererna, kan också vara farliga för hälsa eller miljö men efter polymerisering återstår vanligtvis bara en låg så kallad restmonomerhalt.

Polymera material med olika egenskaper

Det finns ett hundratal olika grundpolymerer som används till plaster och elaster. Materialens egenskaper kan också modifieras på flera olika sätt, till exempel genom att variera molekylvikten, genom att använda olika monomerer i uppbyggnaden av polymeren eller genom blandningar av olika grundpolymerer. Kvaliteten hos materialet kan också förändras genom olika tillsatser.
Här nedan kan du läsa korta beskrivningar av några av de vanligaste polymera materialen. De typer av tillsatser som vi anger för respektive material är exempel på vanliga tillsatser för de olika materialen. Vilka tillsatsämnen som finns i materialet beror ofta på hur det ska användas.

Polyeten (PE)

Polyeten är den vanligaste termoplasten och används framför allt i produkter som köksredskap, leksaker, rör, kablar, plastpåsar, plastfolie och flaskor. Polyeten används ofta för att det är billigt att tillverka. Materialet är elastiskt och absorberar inte vatten, har goda mekaniska egenskaper samt tål kontakt med många olika ämnen. Polyeten är också lätt att färga. Materialet delas in i flera olika kvalitéer, till exempel material med låg densitet (LDPE) och material med hög densitet (HDPE).

Polyeten kan bland annat innehålla antioxidanter och färgämnen samt i vissa fall flamskyddsmedel i användningar med risk för brand, till exempel kabelisolering.

Polypropen (PP)

Polypropen är en termoplast som används i produkter som matbehållare, förpackningar, leksaker, möbler och textilier. Kännetecknande för polypropen är att det är slitstarkt, genomskinligt och tål kemiska påfrestningar. Materialet klarar till exempel starka syror och används därför i skal i vissa bilbatterier.

Polypropen stabiliseras ofta med antioxidanter och andra stabilisatorer och kan ibland innehålla färgämnen. I vissa användningar med risk för brand tillsätts flamskyddsmedel i polypropen.

Polyvinylklorid (PVC)

Polyvinylklorid (PVC) är den tredje mest använda plasten efter polypropen och polyeten. PVC är i grunden en så kallad styv plast, vilket betyder att plasten är hård.

Hård PVC används mycket i vatten- och avloppsrör och i hårda plastleksaker. Genom att tillsätta mjukgörande ämnen blir PVC-plasten mjuk och kan användas till golv, höljen till elektriska kablar, tryck på kläder, i regnkläder, samt i mjuka plastleksaker och i sjukvårdsmaterial som stomi- och blodpåsar.

Material av PVC kan innehålla färgämnen, mjukgörare, stabilisatorer och ibland flamskyddsmedel. Merparten av de mjukgörare som används i plastmaterial går till tillverkningen av mjuk PVC.

Polystyren (PS)

Polystyren är en vanlig och billig termoplast som förekommer i många olika typer av plastprodukter. Ett vanligt exempel är livsmedelsförpackningar. Expanderad polystyren (EPS) används bland annat till värmeisolering.

Polystyren har bra elektriska egenskaper samt är hårt och styvt. Polystyren modifieras genom att använda olika monomerer i uppbyggnaden av polymeren eller genom blandning med andra polymerer. Vanliga material är akrylnitril-butadien-styren (ABS), styren-butadien (SB) och styren-akryl-nitril (SAN). En blandning av polystyren och butadiengummi (BR) ger ett material som kallas slagseg polystyren (HIPS).

Polystyrenplaster kan bland annat innehålla antioxidanter och andra stabilisatorer och i EPS även blåsmedel. I vissa användningar kan flamskyddsmedel tillsättas.

Polyuretan (PUR)


Polyuretan (PUR) kan förekomma både som härdplast och termoplast. I många fall används polyuretan som skum i isolering för fjärrvärmerör, kylskåp och frysar samt till möbler, madrasser, golv och skor.

Styvt skum av polyuretan används bland annat i fordon, till exempel i stötfångare. Material av PUR kan innehålla flamskyddsmedel och mjukgörare. PUR-skum kan innehålla blåsmedel.

Polyetentereftalat (PET)

Polyetentereftalat (PET) är en termoplastisk polyester och förekommer till exempel i plastburkar och plastflaskor men har också flera andra användningsområden. PET används också i andra förpackningar och i textilier. Kännetecknande för PET är till exempel att det är kemikaliebeständigt och tål hög värme.

Material av PET-plast kan innehålla färgämnen.

Akrylnitril-butadien-styren (ABS)

Akrylnitril-butadien-styren (ABS) är en termoplast som är vanlig i elektriska och elektroniska produkter som datorskärmar, tangentbord och skrivare.
Typiskt för ABS-plast är att den är enkel att producera och forma samt går att variera så att den får flera olika egenskaper, till exempel att den ska vara slagtålig. Egenskaperna hos ABS modifieras också genom blandning med bland annat polykarbonat (PC). Materialet PC/ABS är vanligt i fordon.

ABS kan förutom färgämnen även innehålla bland annat antioxidanter och ibland flamskyddsmedel.

Polymetylmetakrylat (PMMA)

Polymetylmetakrylat (PMMA), även kallat plexiglas, är en akrylplast som ofta används i till exempel baklyktor på bilar och kontaktlinser. Det används även i material som måste tåla hög påfrestning som akvarierutor och hockeyrinkar. PMMA har hög transparens och liknar glas, är slagtåligt och har är mycket beständigt i utomhusmiljö.

Material av PMMA kan innehålla färgämnen.

Polyamid (PA)

Polyamid (PA) förekommer mycket i elektriska och elektroniska produkter och i fordon. En stor andel polyamid används också som fibrer i textilier. Det finns flera olika sorter av PA där de vanligaste är PA6 och PA66. PA är färglös men är enkel att färga och tål höga temperaturer.

Material av polyamid kan bland annat innehålla antioxidanter och färgämnen.

Polykarbonat (PC)

Polykarbonat (PC) är glasklar och används bland annat som glas till bilstrålkastare, i glasögon, trafiklampor och flygplansfönster. Typiskt för polykarbonat är att materialet släpper igenom mycket ljus samt är slag- och värmetåligt och elektriskt isolerande.

Polykarbonat kan förutom färgämnen innehålla olika stabilisatorer.

Epoxi (EP)

Epoxi är en härdplast som används i färg och lack samt i fogmassa och ytbeläggningar, speciellt på stål och betong. Kompositmaterial av epoxi används bland annat i elektronikkomponenter, i fordon och i vindturbinblad.

Epoxi tillverkas i många olika varianter. Generellt har materialen god kemikaliebeständighet och bra motstånd mot slitage. Epoxi har också goda elektriska och mekaniska egenskaper.
Material av epoxi kan innehålla färgämnen och flamskyddsmedel.

Polytetrafluoreten (PTFE)

Polytetrafluoreten (PTFE) är det vanligaste materialet i gruppen fluorplaster. PTFE har fysikaliska egenskaper som gör materialet halt, samt är kemikalie- och temperaturbeständigt. Det absorberar inte vatten och bryts heller inte ner av UV-ljus, ozon eller syre, till skillnad från andra termoplaster.
PTFE används i bland annat stekpannor och i olika former av ytbeläggning där man vill ha en låg friktion. Medicinskt används PTFE i implantat då materialets egenskaper ger implantatet en lång livslängd.

Gummi

Gummi kännetecknas av sina elastiska egenskaper. Polymeren kan antingen vara naturlig eller syntetisk. Beroende på val av polymer och tillsatsämnen får gummimaterialen olika egenskaper, från mjuka till hårda och styva material. Naturgummi (NR) och det vanligaste syntetiska gummit styrenbutadiengummi (SBR) används i stora volymer till däck. Butadiengummi (BR) används bland annat som modifierare i plasterna slagseg polystyren (HIPS) och akrylnitril-butadien-styren (ABS).

Exempel på tillsatsämnen i gummimaterial är antioxidanter, UV-stabilisatorer, mjukgörare samt fyllmedel.

Termoelaster (TPE)

Termoelaster eller termoplastiska elastomerer är mjuka termoplaster med hög seghet och förekommer i flera olika former. De vanligaste termoelasterna är TPE-S (styren), TPE-O (olefin), TPE-U (uretan), TPE-E (ester) och TPE-A (amid). Materialen fungerar i de flesta fall som termoplaster och är smältbara till skillnad från gummin. Användningen av TPE-material har ökat då det är ett kostnadseffektivt alternativ till gummi i många applikationer. Exempel på användningar är bland annat i fordon, skor och fritidsartiklar samt i handtag till verktyg.

Termoelasterna är generellt lätta att färga. Förutom färgämnen kan de innehålla bland annat olika stabilisatorer och även flamskyddsmedel.

Hitta information om fler plastsorter i PRIO

I Kemikalieinspektionens verktyg för substitution av farliga ämnen, PRIO, finns mer information om vilka kemiska ämnen som kan finnas i plast och andra material. I PRIO hittar du information om tillsatsämnen för ytterligare några plastsorter: fenolplast, melaminplast, omättad polyester, polyoximetylen och ureaplast. Du kan också läsa mer om plast på flera andra sidor på vår webbplats och på Naturvårdsverkets webbplats.

PRIO – Kemikalieinspektionens verktyg för substitution

Säkra och hållbara plaster i en cirkulär ekonomi

Ämnen som kan försvåra återvinning av plast

Produktgrupper med plast – att tänka på vid återvinning

Naturvårdsverket: Vanliga begrepp inom plast Länk till annan webbplats.

Senast uppdaterad 24 oktober 2023