PFAS-nätverk för myndigheter, forskare och företag

Det femtonde PFAS-nätverksmötet arrangerades den 17 november 2021 och sändes digitalt via YouTube från Naturvårdsverket.

Se det femtonde nätverksmötet via You-tube. Länk till annan webbplats.

Det här mötet fokuserade på provtagning, analys, och tolkning av data, och började med att Katrin Holmström (NIRAS) berättade om erfarenheter av provtagning i fält från PFAS-förorenade områden.

Jana Johansson (ACES, Stockholms Universitet) berättade om hur linjära respektive grenade perfluorerade karboxylsyror analyseras, och sammanfattade att analysen av de grenade är mer osäker än av de linjära men att vanligen rapporteras ändå summan av dessa två fraktioner som totalhalten.

Toxikologiska Rådet har nyligen arrangerat ett seminarium i syfte att sammanställa den information som är tillgänglig för upptag av PFAS i grödor, och Bert-Ove Lund (Kemikalieinspektionen) presenterade upplägget och sammanfattade att PFAS kan tas upp i grödor, att upptaget ökar med ökande halt av framför allt PFAS med korta kolkedjor, och att grödor producerade i lokalt förorenade områden kan bidra till PFAS-exponering.

Emelie Lindfeldt (livsmedelsverket) presenterade resultatet från den enkät SLV gjort i syfte att få mer information om halten av PFAS i dricksvattenproducenters dricksvatten och råvatten. Resultatet visade generellt låga halter, med 40 ng/L PFAS11 som högsta uppmätta halt i ett vattenverk.

Efter lunch berättade Håkan Johansson (SGU, tidigare på Stockholms Stad) om de skillnader i PFAS-halter som kan ses då olika laboratorium analyserar samma prov, och de konsekvenser för myndighetsarbete (jämförelser mot ’gräns’-värden) som olika resultat kan få.

Patrick van Hees and Patrik Karlsson (Eurofins) presenterade data från de analyser av fisk som de utfört, som visade att PFAS kan detekteras i stort sett all fisk, oavsett varifrån de infångats.

Sabina Litens Karlsson redogjorde för Livsmedelsverket arbete med kostråd, och att risk för PFAS-exponering måste ställas mot de nyttiga hälsoeffekter som konsumtion av fisk ger. EFSA arbetar nu med en risk-nytto-bedömning av PFAS i fisk och Livsmedelsverket avvaktar resultatet innan nya åtgärder eventuellt vidtas.

Dagen avslutades med att fyra myndigheter informerade om vad som är på gång hos dem. Det inkluderade Livsmedelsverkets arbete med en pilotstudie av förekomst av PFAS i livsmedel köpta i butiker, Naturvårdsverkets arbete med uppdatering av tillsynsvägledning samt planerade aktiviteter, SGIs arbete med att revidera riktvärden och Kemikalieinspektionen om arbeten med PFAS- begränsningar under Reach och en nyligen publicerad analys av PFAS i kosmetika (PM9/21).

Det fjortonde PFAS-nätverksmötet arrangerades den 22 april, 2021, och sändes digitalt via YouTube från Naturvårdsverket.

Se det fjortonde nätverksmötet via You-tube. Länk till annan webbplats.

Dagen började med att Anna Sorelius (Nordvästra Skånes Renhållning AB) redogjorde för erfarenheten från att använda kolbaserade adsorptionsmetoder för att rena lakvatten från PFAS. Olika kolfilter testades men ingen fungerade på lakvattnet, som väldigt snabbt satte igen filtren.

Helena Hinrichsen från EnvyTech berättade om deras SAFF-metod (Surface Active Foam Fractionation). Metoden utnyttjar att PFAS har en fettlöslig och en vattenlöslig ände, och att långkedjiga PFAS därför fastnar på luftbubblor vid genomluftning och därigenom kan koncentreras och separeras även från i övrigt starkt förorenade prover som till exempel lakvatten. Nackdelen är att effektiviteten för PFAS med kort (<C7) kolkedja är låg.

Användande av växten starr för att ta upp PFAS från förorenade områden diskuterades av Niklas Cassel från CleanNature AB. Starr tar upp framför allt PFAS med kort kedja. Effektiviteten är emellertid inte så hög, och metoden föreslogs därför användas som komplement till andra metoder (t.ex. aktivt kol).

Jeffrey Lewis, ECT2, använder jonbytarteknologi för att sanera PFAS från miljöprover. Metoden fångar effektivt upp joniserade PFAS (karboxylater och sulfonater) men antagligen inte neutrala PFAS (precursorer) och filtermatrisen kan regenereras upp till ett 30-tal gånger (gäller de anläggningar som är i drift i Australien). Jeffrey tryckte på att små plats-specifika pilottester med avseende på lokal vattenkemi alltid måste göras för att se om en större sanering kommer att fungera.

Efter lunch redogjorde Kristina Jakobsson (Göteborgs universitet) för de studier som finns på PFAS-exponerade populationer, inklusive de i Ronneby, och de effekter som indikerats. Kristina kommenterade också den dom från Blekinge tingsrätt som kommit fram till att det kommunala vattenbolaget är skyldig till att ha förorenat dricksvattnet för boende i Kallinge med omnejd.

Fyra myndigheter informerade sedan om vad som är på gång hos dem. Det inkluderade Livsmedelsverkets arbete med att införliva dricksvattendirektivet i svensk lagstiftning, Naturvårdsverkets arbete med uppdatering av tillsynsvägledning, SGUs arbete med bergrum och Kemikalieinspektionens arbete med en bred begränsning av PFAS under Reach.

Dagen avslutades med presentationer av utvärderingar av breda analysmetoder för PFAS. Andreas Woldegiorgis (Intersolia) visade hur TOP-metoden (Total Oxidizable Precursors) optimerats av Försvarsmakten för att studera förekomsten av PFAS i så kallade fluorfria brandskum. Baserat på PFAS-halt i de produkter som ingick i studien presenterades metod för att definiera vad som statistiskt sett kan definieras som fluorfritt. Anna Kärrman från Örebro universitet visade data för tre olika laboratorium som analyserat EOF (Extractable Organic Fluorine) i samma prover, och kommit fram till att data från de olika labben är tillräckligt lika för att indikera att metoden är tillförlitlig och att valideringsarbete bör fortsätta.

Med hjälp av Mentimeter-funktionen ställdes några frågor till deltagarna och svaren visade att merparten av deltagarna representerade myndigheter på olika nivåer i samhället (88/122; 35 kommuner; 32 nationella myndigheter; 21 länsstyrelser; 14 miljökonsult; 10 annat företag; 9 akademi; 1 övrig). Merparten var positiva till digitala möten (i jämförelse med fysiska möten) också fortsättningsvis (40 digitalt; 18 fysiskt). Noterbart är också att vi under dagen hade 291 olika deltagare på YouTube, med maximalt 152 samtidigt.

Det trettonde PFAS-nätverksmötet arrangerades den 23 november och sändes digitalt via YouTube från Naturvårdsverket.

Dagen började med att Emma Halldin-Ankarberg från Livsmedelsverket berättade om hur EFSA resonerat när de kommit fram till det nya, låga TWI-värdet för summan av fyra PFAS-ämnen (PFOS, PFOA, PFHxS, och PFNA).

Leo Yeung, Örebro Universitet redogjorde principiellt för hur man kan analysera extraherbart organiskt fluor (EOF), hur denna halt kan skilja mot halten av kända PFAS i proven, och visade data för förekomsten av EOF i humant blod från både allmänbefolkning och från en högexponerad grupp.

Luc Miaz, Stockholms Universitet, redogjorde för hur halten av PFAS och EOF förändrats över tid i blod hos ammande kvinnor från Uppsala. Medan halten av kända PFAS sjönk över tiden sågs ingen motsvarande trend för extraherbart organiskt fluor (EOF).

Jennifer Nyström från SLU visade data för halter av PFAS i dricksvatten, som korrelerade med halter i blod hos dricksvattenkonsumenterna som utgjordes av ungdomar. Exponering för PFAS via dricksvatten kan alltså vara en betydande källa för människor, även vid låga halter.

Örebro universitet har börjat undersöka om högfluorerade polymerer leder till förorening av miljön, och Felicia Fredriksson visade att polymerer innehållande fluorerade sidokedjor kan släppa sina sidokedjor som då hamnar i reningsverksslam. Dock utgör de sidokedjor som analyserats i denna studie endast en mycket liten del av extraherbart organiskt fluor (EOF).

Forskningsprojektet POPFREE presenterades av Lisa Skedung från RISE. Man har letat efter och undersökt fluorfria substitut till PFAS i några branscher, och i samarbete med företag pågår nu testning i industriell skala av några av deras substitut.

Swedavias lärdomar från sitt långa arbete med PFAS redovisades av Sara Sahlin, som också diskuterade framtidsplaner och utmaningar såsom att utredningarna är väldigt komplicerade och att alltfler PFAS-förorenade områden dyker upp ju fler mätningar som görs.

Dagen avslutades med att Sandra Strandh från Livsmedelsverket berättade om att EUs Dricksvattendirektiv sannolikt kommer att antas runt årsskiftet, och att medlemsländerna sedan har två år på sig att införliva de gränsvärden som föreslås i sin egen lagstiftning eller sätta lägre juridiskt bindande gränsvärden som bättre representerar de nationella omständigheterna om motiv finns.

Med hjälp av Mentimeter-funktionen ställdes en del frågor och några intressanta svar var att merparten (54) av de 95 som svarade representerade någon form av myndighet (nationell, länsstyrelse eller kommun). Att 20 personer uppgav att de representerade forskningsvärlden kan man kanske tolka som att engelska presentationer gör det mer tillgängligt i en alltmer internationaliserad forskarvärld. På frågan om vad mötena bör belysa så blev det en kraftig övervikt för förslag som på något sätt var åtgärdsrelaterade. Vi tackar för de många förlagen men kan konstatera att inget riktigt stack ut bland övriga förslagen.

Det tolfte PFAS-nätverksmötet arrangerades den 8 november 2019 på Stockholms Universitet.

Efter den vanliga presentationsrundan berättade Håkan Johansson, Försvarsmakten, lite kort om försvarssektorns arbete med PFAS.

Tove Mali'n, RISE, berättade om det samarbete mellan RISE och Försvarssektorn som lett till att RISE håller på att bygga upp en så kallad "testbädd". Testbädden består av laboratorier, brandtestplatser, och PFAS-kontaminerade områden, och ska användas för test av olika brandsläckningsmetoder och saneringsmetoder.

Lars Rosenqvist från SGU berättade och visade exempel på hur en metodik för utvärdering av påverkan av brandskum på grundvatten kan användas. Genom att koppla samman tillgänglig information om potentiella påverkanskällor (brandövningsplatser, brandsläckningsinsatser m.fl.), skyddsvärda objekt (enskilda och kommunala vattentäkter) och analysdata för PFAS med geografisk information avseende platsspecifika spridningsförutsättningar kan bättre förståelse för riskerna erhållas på regional och nationell skala.

Ingrid Ericson Jogsten från Örebro Universitet redovisade forskningsdata på hur olika billiga material, till exempel furubarksflis, kan användas för vattenrening.

Jack Shore från företaget Regenesis visade hur injektion i jord av kolloidalt aktivt kol kan användas för att låsa fast PFAS i kontaminerad jord så att PFAS inte kan migrera. Han visade preliminära data från en plats i Sverige där metoden används.

Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen gav korta uppdateringar av vad som är på gång på respektive myndighet när det gäller PFAS.

Kettil Svensson från Livsmedelsverket gick igenom vilken lagstiftning som finns för PFAS i livsmedelsförpackningar i EU och i Sverige, med fokus på plast- och pappersmaterial. Han redogjorde även kort för förekomst av PFAS i dessa material och riskbedömningar som gjorts av olika organisationer.

Slutligen presenterade Håkan Johansson från Stockholms Länsstyrelse en studie där flera olika laboratorier analyserat PFAS i samma vattenprover, och diskuterade konsekvenser av den variation man sett. Beroende på vilket laboratorium som använts kan halten hamna över eller under de gränsvärden som Vattenförvaltningens använder för statusklassificering av vattendrag, och val av laboratorium kan då alltså avgöra om vattnet uppnår god kemisk status eller inte.

Det elfte PFAS-nätverksmötet arrangerades den 9 maj 2019 på Stockholms Universitet.

Dagen inleddes med att Åsa Thors från Kemikalieinspektionen presenterade en rapport publicerad av Nordiska Ministerrådet. Rapporten handlar om samhällets kostnader för PFAS, både saneringskostnader och uppskattade kostnader för hälsoeffekter om användningen av PFAS fortsätter på samma sätt som nu.

Ian Cousins, Stockholms Universitet, presenterade en studie av hur man stegvis kan fasa ut PFAS baserat på hur nödvändig användningen av PFAS är för samhället. Förslaget är inspirerat av Montreal-protokollets internationellt vedertagna definition av 'essential/non-essential uses', och som lett till global utfasning av kemikalier som kan skada ozonlagret och som inte är nödvändiga för samhällets funktion.

Pauliina Damdimopoulou, Karolinska Institutet, har studerat förekomsten av kemikalier i blodet hos foster och har sett att flera PFAS-ämnen går över från mammans blod till fostren under hela graviditeten. Studien utfördes på foster som dött under graviditeten.

Niklas Törneman presenterade en studie från Sweco med riktvärden för PFAS i dricksvatten avsett för lantbruksdjur. Riktvärdena är avsedda att skydda djuren från direkta effekter och människor för sekundära effekter efter konsumtion av kött, mjölk, eller ägg från dessa lantbruksdjur.

Agneta Åkesson, Karolinska Institutet, presenterade en studie av PFAS-exponering i allmänbefolkning från Västerbotten och potentiella effekter på diabetes och kolesterolnivåer. Trots avsaknad av kända exponeringskällor visar studien att befolkningen i Västerbotten har halter av vissa PFAS i blodet snarlik bakgrundsexponeringen i andra delar av Europa. Ingen korrelation mellan halten PFAS och förekomsten av diabetes eller förhöjda kolesterolhalter sågs.

Livsmedelsverket och Naturvårdsverket berättade om PFAS-relaterade aktiviteter hos dem, till exempel hur det går med revideringen av dricksvattendirektivet och att NV publicerat en ny tillsynsvägledning.

Försvarets materielverk har mätt PFAS i olika släckskum. Olika metoder har använts (riktade analyser av kända PFAS och TOP-analys av oxiderbara PFAS-prekursorer). Analyserna visar att AFFF-skum innehåller höga halter PFAS, men att också fluorfria skum innehåller låga koncentrationer av PFAS.

Dagens sista presentation hölls av Robin Vestergren, IVL. Han redovisade resultat från analyser av konsumentprodukter. Produkterna hade utvalts utifrån information om att de innehåller PFAS men där CAS-numret inte klart definierade identiteten på PFAS. Studien visar att hittills okända PFAS förekommer i konsumentprodukter och att CAS-nummer för olika PFAS i många fall är för ospecifika för att klart ange vilka PFAS som avses, till exempel kan reglerade PFAS finnas i de ofta ganska komplicerade blandningarna.

Nätverket diskuterade slutligen de metoder som finns för att uppskatta den totala mängden PFAS i olika sorters prover och hur tillförlitligheten och användningen av dessa metoder kan öka.

Det tionde PFAS-nätverksmötet arrangerades den 14 november 2018 på Stockholms Universitet. Dagen började med en presentation av Anders Glynn av det underlag som den Europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa använder i sitt arbete med att föreslå nya TDI (tolerable daily intake) för PFOS och PFOA. Några nya TDI-värden har dock ännu inte presenterats.

Kristina Jakobsson presenterade data som finns för halter av olika PFAS i människor som exponerats via dricksvatten på några olika platser i Sverige.

Den presentation av riktvärden som fanns på agendan utgick.

Förmiddagen avslutades med att Robin Vestergren presenterade data för upptag av olika PFAS till djur och växter. En slutsats var att de mer vattenlösliga (korta) PFAS kan tas upp i växter så pass att bladväxter kan utgöra en exponeringskälla för människor.

I ett nordiskt screeningprojekt har enskilda PFAS samt summan av extraherbart fluor analyserats i många olika prover. Resultaten Anna Kärrman presenterade antyder att kända PFAS utgör en mycket liten andel av det totala extraherbara fluoret i ytvatten, men att andelen kända PFAS ökar ju högre upp i näringskedjan man kommer. Dock finns det okända PFAS också i t.ex. fågelägg. PFAS-polymerer ingår dock inte i någon av dessa kategorier, så det är fortfarande okänt i vilken utsträckning sådana ämnen finns i vår miljö.

Därefter gav Lutz Ahrens en bred genomgång av de olika tekniker som finns för att rena jord och dricksvatten från PFAS. Utvecklingen av dessa metoder befinner sig på ett tidigt stadium, men vissa av dem testas i allt större skala.

En återkommande fråga på nätverksmötena är hur man ska hantera PFAS-avfall. Vid mötet berättade Fortum WS AB hur de hanterar PFAS-avfall på sin anläggning (tidigare Ekokem/SAKAB) i Kumla.

Dagen avslutades med presentationer av vad som är nytt med avseende på PFAS från Naturvårdsverket (t.ex. fördjupad miljöövervakning av PFAS och nya datavärdar för monitoringsdata) och Kemikalieinspektionen (t.ex. nya regler för PFAS i Produktregistret och Toxikologiska rådets rapport om att mer kunskap och vägledning om hantering av PFAS i deponier behövs).

Det åttonde nätverksmötet hölls den 20 november 2017 på Stockholms Universitet. Dagen började med en presentation om hur Örebro Universitet nu hittat ultrakorta PFAS (C2-C3) i många olika miljöprover.

Eurofins/Örebro universitet berättade om metoden TOP (total oxidizable precursors) som har utvecklats för att mäta totalhalten av PFAS i prover efter att s.k. prekursorer (ämnen som kan omvandlas till persistenta perfluorerade karboxyl- och sulfonsyror) först oxiderats till syror och sedan mäts tillsammans med de perfluorerade karboxyl- och sulfonsyror som fanns i provet redan före oxidering.

Ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet som syftar till att identifiera metabola markörer i människa för PFAS-exponering presenterades sedan. Dessa markörer kan t.ex. vara fettsyror eller fosfolipider som ökar specifikt vid exponering för PFAS, och som skulle kunna vara en indikator för PFAS-exponering eller möjligen för skadliga effekter av exponeringen.

Nya data presenterades från Ronneby om hur kraftigt halveringstiden för PFAS varierar i exponerade människor. Störst variation, och de längsta halveringstiderna, sågs för PFHxS och PFOS, med extremvärden på uppåt 9 år för dessa sulfonsyror.

Flera myndigheter uppdaterade oss på vad som är på gång hos dem. Det kan nämnas att EU-begränsningen av PFOA träder i kraft 2020, att Naturvårdsverket initierat mer miljöövervakning, att Livsmedelsverket publicerat tidstrender för förekomst av PFAS i maten, och att Vattenmyndigheterna nu testar ny tillsynsvägledning för PFAS.

Länsstyrelsen i Uppsala presenterade sedan ett annorlunda fall av förorening av miljön med PFAS. Fallet gäller ett företag som jobbar med plasthantering, och som förorenat miljön med PFOA. Liknande industrier finns på andra platser. Dagens sista presentation delgav oss erfarenheterna från Kalmar, där ett mindre markområde som förorenats med PFOS nu sanerats med hjälp av jordtvätt.

Dagen avslutades med en diskussion om saneringsmetoder och användningsområden för PFAS som kan ge framtida miljöproblem.

Det sjunde nätverksmötet hölls den 3 maj 2017 på Stockholms Universitet. Dagen började med en presentation om hur PFAS-ämnen kan grupperas och hur terminologin bör se ut för att omfatta så många PFAS som möjligt.

I nästa presentation beskrevs förekomsten av många olika PFAS i Uppsalas avloppssystem, vilket tyder på hittills okända källor till PFAS. Studier i och efter reningsverket visade att halterna av kända PFAS var högre i utgående än ingående vatten, vilket visar att okända PFAS (s.k. prekursor-PFAS) nedbryts till kända PFAS i reningsverket.

I Örebro har totalhalten organiskt fluor mätts i slam och vatten från reningsverk och jämförts med totalhalten kända PFAS. Då de kända PFAS bara utgör en del av totalt uppmätta organiska fluorföreningar kan man dra slutsatsen att det finns många okända PFAS i dessa prover. En ”ny” högfluorerad polyeter har också identifierats i dessa prover.

Per- och polyfluorerade etrar har länge producerats i Kina och miljödata visar att en del av dem sannolikt är PBT-ämnen. Det betyder att de är långlivade i miljön (persistenta), att de kan ansamlas i levande organismer (bioackumulerande) och att de kan vara giftiga (toxiska). Miljödata visar också att de kan spridas långväga och därför utgöra globala problem och uppfylla kriterierna för s.k. POP-ämnen enligt Stockholmskonventionen. Sannolikt finns det många sådana här polyetrar även i vår miljö och de kan komma att utgöra liknande problem som till exempel PFOS och PFOA.

På eftermiddagen informerade Kemikalieinspektionen om nyheter på lagstiftningsområdet och den nya myndighetsplattformen, och Naturvårdsverkets om nya regeringsuppdrag om miljöövervakning av bland annat PFAS. Naturvårdsverket pågående arbete med vägledning om PFAS beskrevs också.

Dagen avslutades med en presentation av PFOS-problemen runt det nu nedlagda Barkarby flygfält, följt av en lång diskussion om hur man på olika platser resonerat kring sättande av gränsvärden och krav på rening.

Det sjätte nätverksmötet hölls den 24 november 2016 på Stockholms Universitet. Efter en presentationsrunda beskrev SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) arbetet med att utreda och åtgärda förorenade områden och hur saneringsprocessen ser ut. Miljöbalken har ändrats över tiden, men verksamhetsutövaren har fullt ansvar för föroreningar som skett efter 1969, och är alltså den som ska bekosta en eventuell sanering. ’EBH-processen’ beskriver hur verksamhetsutövaren (eller staten om verksamhetsutövare saknas) utreder förorenade områden för att komma fram till åtgärdsförslag som matchar de åtgärdsmål som satts upp. Sanering av PFAS-kontaminerad jord, sediment och vatten med hjälp av ozon beskrevs. Metoden kräver att många parametrar optimeras (ozon-tryck, pH, tid, etcetera), men kan leda till att 95 procent av PFOS och PFOA destrueras. Det återstår att undersöka vilka nedbrytningsprodukterna (av PFAS) är, och för det behövs analytisk expertis.

Det finns runt 350 deponier i Sverige, varav 218 är aktiva. Det är ofta dåligt utrett om material som deponeras innehåller PFAS, och deponier kan därför innehålla både PFAS och prekursorer som i deponin kan nedbrytas till PFAS. Läckage av framför allt lättlösliga karboxylsyror (C6-C8) via lakvatten har konstaterats vid flera deponier. Även PFAS-kontaminerade betongplattor kan läcka PFAS under många år.

Vi fick en presentation av Vattenmyndighetens inriktningsbeslut om ett riktvärde för PFAS (summahalten av 11 olika PFAS-ämnen) i grundvatten. Halter över riktvärdet (90 ng/liter) betyder otillfredsställande status och att åtgärder behövs för att sänka halterna. Redan vid halter som överskrider18 ng/l behövs uppföljande analyser för att utreda om det finns en uppåtgående trend och om åtgärder behövs för att bryta en uppåtgående trend.

Den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, arbetar med att utvärdera den nya kunskap om PFAS som framkommit sedan 2008 då de nu gällande TDI (tolererbart dagligt intag) för PFOS och PFOA sattes. Arbetet ska redovisas under 2017.

Trafikdödade uttrar från nästan hela Sverige har analyserats med avseende på PFOS, och även om halterna ofta är relativt höga så ses ingen generell uppgång av PFOS längre. Halterna av karboxylsyror (t.ex. PFOA) visar dock en uppåtgående trend. Uttrar lever ganska stationärt, och varierande halter antyder att det finns många lokalt förorenade områden (’hot spots’) som bör undersökas vidare för att hitta källorna till PFAS.

Utifrån miljöövervakningsdata fick vi se att de höga halterna av PFOS i sillgrissla nu vänt nedåt. Långkedjiga karboxylsyror (t.ex. PFNA) ökar dock, men från relativt sett lägre nivåer. Liknande trender ses i humana prover.

En detaljerad bild av den provtagning som skett i Ronneby gavs. Utifrån ett stort antal humana prover står det nu klart att det är PFOS och PFHxS som är mest förhöjda i Ronneby, med halter 100 gånger högre än i opåverkade områden. Många studier av potentiella hälsoeffekter pågår, men tyvärr finns ännu inga resultat.

Det femte nätverksmötet hölls den 28 april på Stockholms Universitet. Temat för dagen var sanering. Agendan var full med olika presentationer som följdes av en hel del frågor och diskussion mellan de över 80 deltagarna. I dagsläget är det främst redan etablerade saneringsmetoder som används och som inte tar direkt hänsyn till PFAS egenskaper. Därför finns behov av teknikutveckling – något som pågår på olika håll.

Flera konsulter delade med sig av sina erfarenheter från olika saneringsprojekt. Mötesdeltagarna fick även en översikt av olika åtgärdsstrategier och åtgärdsmetoder för PFAS i jord och grundvatten.

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, presenterade ett projekt som har som mål att utveckla en innovativ behandlingsteknik för PFAS i jord, utvärdera innovativa behandlingstekniker för nedbrytning och avlägsnande av PFAS i grundvatten och därefter tillämpa den utvecklade behandlingstekniken för att avlägsna PFAS från ett förorenat område.

Uppsala kommun gav ett exempel med en PFAS-innehållande dagvattendamm i närheten till en brandövningsplats. Statens geotekniska institut (SGI) presenterade en nya forskningsplattform (TUFFO, Teknikutveckling och forskning inom förorenade områden) som syftar till att koppla ihop forskningen med det praktiska efterbehandlingsarbetet. Naturvårdsverket redogjorde för ett regeringsuppdrag där de screenat PFAS i yt- och grundvatten.

Dessutom fick deltagarna höra det senaste från det pågående arbetet inom Stockholmskonventionen om PFOS och alternativ till PFOS.

Det fjärde nätverksmötet anordnades den 10 november på Stockholms Universitet. Forskare från ACES, Stockholms Universitet berättade om The Madrid Statement, som är ett upprop som riktar sig till forskare, regeringar och tillverkare i hela världen med uppmaning att begränsa tillverkningen och användningen av PFAS och att utveckla säkrare fluorfria alternativ. Forskarna menar att även om de kortkedjiga fluorföreningarna har mindre förmåga till ansamling i levande organismer så är de lika svårnedbrytbara i miljön. ACES visade även exempel på hur nya kemiska analysmetoder kan stärka befintliga övervakningsprogram.

Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) rapporterade om resultat från olika regeringsuppdrag med koppling till PFAS. Kemikalieinspektionen har kartlagt förekomst och användning samt utreder regler för brandskum. Naturvårdsverket berättade om sin screening av miljögifter och SGI har föreslagit preliminära riktvärden för PFOS i mark och grundvatten. Kemikalieinspektionen rapporterade även från det pågående EU-arbetet med att begränsa PFOA och ämnen som kan omvandlas till PFOA.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) berättade om fyra workshops med räddningstjänsten som myndigheten anordnat runt om landet. Försvarsmaktens gav en lägesrapport av sin kartläggning av PFAS-förorenade områden.

Det tredje nätverksmötet hölls den 23 april 2015 på Stockholms universitet. ACES (Stockholms universitet) talade om PFAS-profilen i miljöprover och huruvida den kan säga något om källan. Det är dock alltid svårt på grund av att vi har så lite kunskap om vilka PFAS som finns i olika produkter. Däremot kan mer avancerade analyser av PFAS-profiler i vattenprov ge ledtrådar till om det är gammal användning eller pågående användning som lett till föroreningen av miljön.

Örebro universitet har analyserat brandskum på uppdrag av Kemíkalieinspektionen och MSB. Analyserna visar att brandskum är komplexa produkter. Fluorerade skum är idag baserade på kortare högfluorerade ämnen (dvs. C6) än den nu reglerade PFOS (C8). C6-ämnen är sannolikt mindre problematiska men kan ge upphov till persistenta omvandlingsprodukter. Fluorbaserade skum har något bättre släckförmåga än fluorfria skum, men även fluorfria skum uppfyller de krav som till exempel ställs på släckning på flygplatser. Det noterades särskilt att fluorerade B-skum bara ska användas för släckning av brinnande bränslen. Vidare framgick att det inte finns några centrala regler för brandövningsplatser, utan att det är en kommunal angelägenhet att reglera övningsplatser.

Det andra nätverksmötet hölls den 6 november 2014 i Uppsala. Analysresultat från dricksvatten i 112 kommuner redovisades. Studien hade tagits fram av Svenskt vatten. PFAS kunde hittas i 22 procent av proverna, vanligast var PFOS, följd av PFOA. Även andra PFAS som PFHxS och 6:2 FTS kunde detekteras. I fyra prov låg de sammanlagda halterna av PFAS över Livsmedelsverkets åtgärdsgräns (90 ng/l) och ett prov överskred också det hälsobaserade riktvärdet (900 ng/l).

Uppsala vatten berättade om kommunens arbete med att rena kontaminerat dricksvatten. Tekniker som prövats är omvänd osmos, aktivt kol och anjonbyte.

Ronneby kommun berättade om sina erfarenheter när det gäller kontamineringen av dricksvatten i Kallinge.

Forskare från SLU och Arbets-och miljömedicin i Lund berättade om sitt arbete.

Sedan redovisade Livsmedelsverket slutresultat av en enkätkartläggning av PFAS i rå- och dricksvatten.

Kemikalieinspektionen berättade om den kartläggning av brandskumsanvändning som myndigheten gjort tillsammans med MSB.

Det första nätverksmötet hölls den 12 maj 2014 på Kemikalieinspektionen. PFOS-baserade brandskum hade då kontaminerat dricksvattnet i flera kommuner. Värst drabbat var Kallinge i Blekinge.

Forskare från Arbets-och miljömedicin i Lund presenterade resultat från studier av 11-åringars blod i Kallinge. Blodanalyserna visade kraftigt förhöjda halter av PFOS och PFHxS.

Forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) berättade om sin forskning att använda minkar när det gäller miljöövervakning av PFAS i Sverige.

Livsmedelsverket presenterade sin kartläggning av PFAS-påverkade dricksvattenanläggningar.

Kemikalieinspektionen berättade bland annat om sitt arbete med att reglera PFOS.