Kemikalieinspektionens logo
Kemikalieinspektionens logo

Ftalater består av kol, väte och syre. De tillverkas av ftalsyra och alkoholer som får reagera. Med hjälp av olika alkoholer kan man få varierande egenskaper hos ftalaten.

Användning av ftalater i kemiska produkter i Sverige

Ftalater är en grupp kemiska ämnen som används för att mjukgöra PVC-plast vilken är en hård plast i sig själv. Mjukgjord PVC finns i till exempel kablar, golvmaterial, färg och allehanda hushållsartiklar. Ftalaterna DEHP, DBP och BBP kan störa fortplantningsförmå­gan och de får därför inte användas i kemiska produkter till konsumenter eller i varor avsedda för barn som till exempel leksaker.

Stapeldiagram – Användning av ftalater i kemiska produkter i Sverige åren 1998 till 2010.

Källa: Produktregistret, Kemikalieinspektionen.

Det finns cirka 50 olika ftalater på den svenska marknaden. Ftalater kan delas in i långkedjiga och kortkedjiga föreningar beroende på hur lång kolkedjan i den använda alkoholen är.

De vanligaste långkedjiga ftalaterna är diisononylftalat (DINP) och andra ftalater med ungefär samma kedjelängd. Butylbenzylftalat (BBP) hör också till de långkedjiga ftalaterna. Långkedjiga ftalater används främst som mjukgörare i plast och färg med mera. Varor av mjukgjord PVC som golv och kablar innehåller olika långkedjiga ftalater till exempel DEHP, DINP eller DIDP.

Användningen av dibutylftalat (DBP) har nästan upphört i Sverige. Denna och övriga kortkedjiga ftalater fungerar främst som lösningsmedel i färg och lim.

Inom EU har riskerna att använda dessa ftalater studerats. Användningen av DEHP, som visat sig ha reproduktionsstörande egenskaper, har minskat till en lägre nivå. Den har i huvudsak ersatts av DINP.