Vilka ämnen finns i PRIO?
Innehållsförteckning:
Databasen i PRIO innehåller exempel på kemiska ämnen med hälso- och miljöfarliga egenskaper som uppfyller PRIOs kriterier. För en del av PRIO-ämnena kan vissa användningar redan vara begränsade eller förbjudna, men många av ämnena är fortfarande tillåtna att använda. PRIO syftar framför allt till att hjälpa dig att hitta farliga ämnen som ännu inte är förbjudna inom EU, men som vi vet förekommer i kemiska produkter och varor. Observera att databasen i PRIO inte är en fullständig sammanställning över alla farliga ämnen som kan finnas på marknaden.
Vilka ämnen finns med i PRIO?
De ämnen som finns med i PRIO-databasen har blivit grundligt utredda och de farliga egenskaperna är verifierade antingen genom en harmoniserad klassificering eller av en expertkommitté. De flesta ämnena har en klassificering som är harmoniserad inom EU. Det innebär att de har gått igenom en EU-gemensam process som utvärderar ämnenas hälso- och miljöegenskaper. För att fastställa ett ämnes egenskap finns det kriterier.
Läs mer om kriterierna för utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen.
Vilka egenskaper har utfasningsämnen?
CMR betyder att ämnet är känt eller förmodat vara cancerframkallande, könscellsmutagent eller reproduktionsstörande. De här ämnena har så allvarliga egenskaper att människor inte bör utsättas för dem. Teoretiskt kan en enda exponering för en mycket liten mängd av ämnet orsaka bestående skador. Cancerframkallande betyder att ämnet kan orsaka skador som på sikt kan utvecklas till cancer. Könscellsmutagent betyder att ämnet kan orsaka ärftliga mutationer, alltså förändringar av arvsmassan. Reproduktionsstörande betyder att ämnet kan skada sexuella funktionen, förmågan att få barn eller utvecklingen av ett embryo, foster eller barn.
Fluorerade växthusgaser (f-gaser) är en grupp gaser som oftast används för att ersätta ämnen som kan bryta ner ozonskiktet. De förstör inte ozonskiktet, men är mycket potenta växthusgaser som är tusentals gånger kraftigare än koldioxid och som bidrar till den globala uppvärmningen. Till de fluorerade växthusgaserna räknas bland annat fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid, (SF6).
Läs mer om ämnesgruppen Klorfluorkarboner (CFC) och Vätefluorkolväten (HFC).
Hormonstörande ämnen är sådana ämnen som är främmande för kroppen och kan störa kroppens eget hormonsystem. Många viktiga processer i kroppen styrs av hormoner som verkar vid mycket låga halter i kroppen. Hormonstörande ämnen kan exempelvis bidra till påverkan på ämnesomsättningen och förmågan att få barn, eller bidra till utveckling av hormonberoende cancerformer som till exempel bröstcancer.
Det mest kritiska skedet för effekter är fosterstadiet. Om ett foster utsätts för ett hormonstörande ämne kan det till exempel innebära effekter på hjärnans utveckling eller ökad risk för sjukdomar i vuxen ålder. Hos en vuxen människa kan kroppen på ett bättre sätt själv reglera nivåerna av hormoner. Men hos foster och små barn är denna mekanism inte lika utvecklad vilket ökar risken för att ett hormonstörande ämne kan ha oåterkalleliga effekter. Under utvecklingen styr hormoner hur celler mognar och hur de vandrar till rätt ställe. Om detta rubbas kan det ge bestående störningar.
På samma sätt kan hormonstörande ämnen ge skadliga effekter i miljön. De kan påverka djurens fortplantning på olika sätt, och ha skadliga effekter på djurens utveckling, immunförsvar och ämnesomsättning eller orsaka beteendestörningar. Alla dessa störningar kan ha stor påverkan på populationernas fortlevnad. Precis som för människor kan det vara så att den hormonstörande effekten inte märks förrän långt efter exponering. Till exempel om djuret exponeras i ägg- eller fosterstadiet kan effekten märkas först när djuret själv får sin avkomma eller i ännu senare generationer.
Ämnen som är luftvägs- eller hudsensibiliserare kan aktivera kroppens immunförsvar. Vid upprepad kontakt med ämnet kan allergiska besvär uppstå. Den allergiska reaktionen kan undvikas genom att undvika ämnet, men aktiveringen av immunsystemet kvarstår hela livet. En kraftig allergisk reaktion kan därför uppstå vid varje nytt exponeringstillfälle.
Luftvägssensibiliserare kan orsaka reaktioner i luftvägarna. Det kan resultera i astma vilket är en så allvarlig hälsoeffekt att människor inte bör exponeras för sådana ämnen. Hudsensibiliserande ämnen kan orsaka reaktioner i huden. Mycket små mängder av en hudsensibiliserare i kategori 1A kan orsaka kraftiga allergiska besvär. Exponering för dessa ämnen bör därför undvikas.
Observera att blandningar där en eller flera luftvägssensibiliserare ingår, t.ex. allergiframkallande enzymer i rengöringsmedel, inte nödvändigtvis klassificeras som allergiframkallande. Den generella koncentrationsgränsen enligt CLP-förordningen för klassificering av blandningar i lösning eller granulerad form innehållande luftvägssensibiliserare är 1% vilket är högre än för andra faroegenskaper för utfasningsämnen i PRIO (normalt 0,1% alternativt 0,3%).
I stratosfären omvandlar solljuset ständigt en del av luftens syremolekyler till ozon. Detta ozonskikt filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen. UV-strålning kan ge mycket allvarliga skador på hälsa och miljö, samt även skada tekniskt material. Hotet mot ozonskiktet kommer från utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som CFC (klorfluorkarboner), HCFC (klorfluorkolväten), haloner, klorerade lösningsmedel, metylbromid och liknande ämnen. Det är dessa ämnens innehåll av klor eller brom som bryter ned ozonet i stratosfären. Användningen av ozonnedbrytande ämnen ska fasas ut enligt miljökvalitetsmålet
Ämnen som är PBT/vPvB-ämnen är långlivade (persistenta) bioackumulerande (ansamlas i levande organismer) och toxiska (giftiga), alternativt mycket långlivade och mycket bioackumulerande. Ett ämne är långlivat om det eller dess omvandlings- eller nedbrytningsprodukter inte bryts ned i miljön i någon nämnvärd omfattning. Det leder till att de stannar kvar i miljön under lång tid.
Utgångspunkten är att organiska ämnen som är långlivade, bioackumulerande och toxiska alltid utgör en möjlig risk för människors hälsa och för miljön. Långlivade ämnen kan över tid leda till negativa effekter som kan vara svåra att förutse.
För ämnen som är både mycket långlivade och mycket bioackumulerande är osäkerheten kring framtida skadeverkningar så stor att någon form av negativa effekter alltid förutsätts även om det inte har visats i tester.
PMT/vPvM-ämnen är långlivade (persistenta), mobila (rörliga) och toxiska (giftiga), alternativt mycket långlivade och mycket mobila. Ett ämne är långlivat om det eller dess omvandlings- eller nedbrytningsprodukter inte bryts ner i miljön i någon nämnvärd omfattning. Det leder till att de stannar kvar i miljön under lång tid. Ett långlivat ämne, som också är mobilt, är rörligt i mark och kan ansamlas i vattenrika miljöer och riskerar därför att förorena grundvatten eller andra dricksvattentäkter. Dessa ämnen är dessutom ofta svåra att rena bort i reningsverk.
Utgångspunkten är att organiska ämnen som är långlivade, mobila och toxiska alltid utgör en möjlig risk för människors hälsa och för miljön. Långlivade ämnen kan över tid leda till negativa effekter som kan vara svåra att förutse.
För ämnen som är både mycket långlivade och mycket mobila är osäkerheten kring framtida skadeverkningar så stor att någon form av negativa effekter alltid förutsätts även om det inte har visats i tester.
Kadmium
Kadmium stannar kvar i kroppen under lång tid och lagras framför allt i njurarna. Njurfunktionen kan skadas om man får i sig mycket kadmium under en längre tid. Kadmium kan också vara cancerframkallande, mutagent och ge benskörhet. De negativa hälsoeffekterna av kadmium uppkommer redan vid låga exponeringsnivåer.
Kadmium är också farligt för miljön med negativa akuta och kroniska effekter.
Kvicksilver
Kvicksilver och dess föreningar (främst metylkvicksilver) har negativa effekter på nervsystemet och dess utveckling. Det kan också ha negativa effekter på hjärt-kärlsystemet, immunsystemet, reproduktionssystemet och njurarna. Störningarna av nervsystemets utveckling och toxiciteten för det centrala nervsystemet är de känsligaste och mest väldokumenterade effekterna. Metylkvicksilver kan överföras via moderkakan till fostret och kan påverka fostrets utveckling. Om barn utsätts för låga halter metylkvicksilver under lång tid kan de uppvisa symtom som inlärningssvårigheter och försämrad intellektuell kapacitet.
Kvicksilver omvandlas till metylkvicksilver av naturliga processer och ansamlas i levande organismer.
Bly
Bly och dess föreningar har framförallt negativa effekter på nervsystemet som kan medföra försämrad kognitiv utveckling och intellektuell prestationsförmåga. Foster och små barn är speciellt känsliga. Bly kan överföras via moderkakan till fostret samt via bröstmjölk till spädbarnet och kan påverka hjärnans utveckling vid låga exponeringsnivåer. Bly kan även skada förmågan att få barn. Andra negativa hälsoeffekter är högt blodtryck och ökad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna. International Agency for Research on Cancer (IARC) har klassificerat bly som ett förmodat cancerframkallande ämne.
PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är en grupp organiska ämnen som är extremt svårnedbrytbara (persistenta), i sig själva eller som nedbrytningsprodukter. Det gör att de stannar kvar i miljön under lång tid. PFAS förekommer inte naturligt i miljön utan alla PFAS-ämnen är framställda av människan. Vissa är bioackumulerande, det vill säga de ansamlas i levande organismer. Vissa är mobila, det vill säga de är rörliga i miljön och kan spridas över stora områden. För ett fåtal PFAS finns det belägg för att de är skadliga för hälsan, som till exempel PFOS och PFOA. För flertalet PFAS-ämnen saknas fortfarande kunskap om deras effekter på hälsan. Det finns dock anledning att misstänka att alla PFAS är hälsoskadliga.
Alla PFAS-ämnen i PRIO uppfyller OECD:s PFAS-definition (2021).
Vilka egenskaper har prioriterade riskminskningsämnen?
De ämnen som har något mindre allvarliga egenskaper för hälsa och miljö jämfört med utfasningsämnen, eller de ämnen där dataunderlaget inte är tillräckligt för att bedöma det som ett utfasningsämne, har den lägre prioriteringsgraden i PRIO och benämns prioriterade riskminskningsämnen. Prioriterade riskminskningsämnen omfattar ämnen med både hälso- och miljöfarliga egenskaper.
Hudsensibiliserande ämnen kan aktivera kroppens immunförsvar. Upprepad kontakt med ämnet kan leda till kontakteksem. Besvären kan undvikas genom att ämnet undviks, men aktiveringen av immunsystemet kvarstår hela livet. En allergisk reaktion kan därför uppstå vid varje nytt exponeringstillfälle. Det krävs en större mängd av dessa ämnen för att ge upphov till allergiska hudbesvär, eller så är den allergiska reaktionen är inte lika kraftig som för ämnen som är klassificerade som hudsensibilisering i kategori 1A.
Cancerframkallande ämnen i kategori 2 kan orsaka cancer men effekten är inte lika väl belagd som för cancerframkallande ämnen i kategori 1A och 1B. Cancerframkallande ämnen i kategori 2 bör därför betraktas som misstänkt cancerframkallande för människor.
Mutagena ämnen i kategori 2 kan orsaka mutationsskador i mänskliga könsceller men den mutagena effekten är inte lika väl belagd som för könscellsmutagena ämnen i kategori 1A och 1B. Mutagena ämnen i kategori 2 bör därför betraktas som att de eventuellt kan ge ärftliga skador på människors arvsmassa. Mutagena egenskaper kan leda till ärftliga mutationer eller skador som på sikt kan ge cancer eller skador på reproduktionen. Teoretiskt sett kan skadorna uppkomma efter en enstaka exponering för en mycket låg dos av ämnet. Mutagena ämnen i kategori 2 är vanligen bevisat mutagena i kroppsceller (inte könsceller) i försök på däggdjur.
Reproduktionsstörande ämnen i kategori 2 kan orsaka negativa effekter på sexuell funktion och förmåga att få barn hos vuxna män och kvinnor, samt skada utvecklingen hos ett embryo, foster eller barn. De negativa effekterna är dock inte lika väl belagda som för reproduktionsstörande ämnen i kategori 1A och 1B. Reproduktionsstörande ämnen i kategori 2 bör betraktas som misstänkt reproduktionsstörande för människor.
Här avses ämnen som klassificeras Farlig för vattenmiljön, kategori kronisk 1 (H410) eller Farlig för vattenmiljön, kategori kronisk 4 (H413) enligt CLP- förordningen
Länk till annan webbplats.. Bakgrunden till att just dessa klassificeringskriterier valts är de långtidseffekter som dessa ämnen kan ge upphov till. Detta är också i linje med intentionerna i Giftfri miljö att minska exponeringen för ämnen som kan ge långtidseffekter.
Ett ämne klassificerat H410 är mycket giftigt för vattenlevande organismer med skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.
Klassificeringen med faroangivelsen H413 baseras på ett så kallat uppfångningskriterium där, i avsaknad av data för kronisk toxicitet, faran för långtidseffekter misstänks motsvara den som för klassificeringen med H410. Uppfångningskriteriet är inte helt definierat men gäller bland annat ämnen som kan bioackumuleras (BCF≥500 eller log Kow≥4), inte är lättnedbrytbara, har låg vattenlöslighet (<1mg/l) och där ingen akut toxicitet registreras i nivåer upp till vattenlösligheten. Ett annat exempel för när klassificering med faroangivelsen H413 är aktuell är för giftiga metaller för vilka det saknas uppgifter om transformation/löslighet i särskilda test.
Ämnen som klassificeras H411 eller H412 (enligt CLP), uppfyller inte detta PRIO-kriterium då de har en visad lägre kronisk toxicitet än H410.
Ämnen med mycket hög akut giftighet är ämnen som efter kortvarig exponering för mycket små mängder kan leda till övergående eller bestående skador eller leda till döden. Det räcker med att man utsätts för (sväljer, får på huden eller andas in) en mycket liten mängd av ett sådant ämne vid ett enda tillfälle för att skador på vävnader, organ eller organsystem ska uppkomma. Ibland är skadorna dödliga.
Potentiella PBT/vPvB-ämnen misstänks ha långlivade (persistenta), bioackumulerande (ansamlas i levande organismer) och toxiska (giftiga) egenskaper, alternativt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper. Se beskrivning av egenskaper för PBT/vPvB-ämnen. För potentiella PBT/vPvB-ämnen gäller att de uppfyller de så kallade screening-kriterierna för PBT-bedömning inom Reach-förordningen Länk till annan webbplats..
Ämnen som har bedömts uppfylla kriterierna för PBT/vPvB byter prioritetsnivå i PRIO, från att betraktas som ett prioriterat riskminskningsämne till ett utfasningsämne. Verksamhetsutövaren bör överväga om ett potentiellt PBT/vPvB-ämne ska hanteras som ett utfasningsämne.
Potentiellt hormonstörande ämnen är ämnen som misstänks vara hormonstörande. Hormonstörande ämnen är främmande för kroppen och kan störa normal funktion hos kroppens hormonsystem. Se beskrivning av egenskaper för hormonstörande ämnen.
Ämnen som uppfyller kriterierna i kategori 2 enligt CLP-förordningen misstänks vara hormonstörande för människors hälsa eller i miljön. Även ämnen som är under utredning för hormonstöring betraktas i PRIO som misstänkt hormonstörande.
Potentiellt hormonstörande ämnen som har bedömts uppfylla kriterierna för hormonstörning byter prioritetsnivå i PRIO, från att betraktas som ett prioriterat riskminskningsämne till ett utfasningsämne. Verksamhetsutövaren bör överväga om ett potentiellt hormonstörande ämne ska hanteras som ett utfasningsämne.
Reproduktionsstörande ämnen i tilläggskategori effekter på eller via amning är ämnen som tas upp av kvinnan och som visat sig påverka amningen, eller som kan förekomma i bröstmjölk i tillräckligt stora mängder för att utgöra en hälsorisk för ett barn som ammas.
Ämnen som uppvisar specifik organtoxicitet efter upprepad eller långvarig exponering för mycket små mängder kan ge övergående eller bestående skador eller leda till döden. Det räcker med att man utsätts för (sväljer, får på huden eller andas in) en liten mängd av ett sådant ämne under en längre tid för att skador på eller allvarliga förändringar i vävnader, organ eller organsystem ska uppkomma, ibland dödliga. De negativa hälsoeffekterna kan medföra funktionsstörningar som antingen kan gå tillbaka eller som är bestående samt som är omedelbara och/eller fördröjda.
Databasens begränsningar
Referenser till PRIO-ämnena
Referenserna till ämnena i PRIO-databasen anger var informationen om deras egenskaper är hämtad.
Förteckningen över farliga ämnen för vilka harmoniserade klassificeringar och märkningar är fastställda på gemenskapsnivå återfinns i bilaga VI till CLP. Vissa ämnen i PRIO med referens till CLP-förordningen ingår i ospecificerade gruppingångar i bilaga VI till förordningen där grupptillhörigheten är baserad på Kemikalieinspektionens bedömning.
Gå till Echas databas för klassificerings- och märkningsregistret Länk till annan webbplats.
Ämnen med referens ED-bedömningar, Echa misstänks vara hormonstörande ämnen men de har inte en harmoniserad klassificering som hormonstörande i CLP eller identifierats som hormonstörande inom annan EU-lagstiftning, exempelvis Reach.
Potentiellt hormonstörande ämnen med referens ED-bedömning, Echa är under utredning för hormonstörande egenskaper av Echas ED-expertgrupp. Kemikalieinspektionen har inte gjort något arbete med att identifiera ytterligare misstänkt hormonstörande ämnen.
På webbplatsen Endocrine Disruptor Lists finns listor med hormonstörande ämnen och misstänkt hormonstörande ämnen. I PRIO återfinns de ämnen från Lista 1 som är identifierade som hormonstörande inom EU inom biocidförordningen, växtskyddsmedelsförordningen eller Reach. Bakom webbplatsen står den danska Miljöstyrelsen och flera andra kemikaliemyndigheter i Europa, däribland Kemikalieinspektionen. Antalet ämnen i PRIO med referens till Endocrine Disruptor Lists överstiger antalet ingångar på Lista 1 på webbplatsen då flera ämnen i PRIO har identifierats från webbplatsens gruppingångar.
Gå till Endocrine Disruptor Lists Länk till annan webbplats.
I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25 om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (sjöar och vattendrag) listas i bilaga 2 särskilda förorenande ämnen (SFÄ) eller grupper av ämnen och deras maximala tillåtna koncentration. Enligt föreskriften ska en klassificering av ekologisk status göras för SFÄ om de släpps ut eller tillförs i betydande mängd i ytvatten. I PRIO finns enbart de ämnen ur föreskriften som uppfyller PRIOs kriterier. För listade grupper av ämnen i föreskriften är det bara de gruppmedlemmar som har angetts med CAS-nummer som får referensen Särskilda förorenande ämnen, HVMFS (2019:25) i PRIO.
Läs mer om HVMFS (2019:25) på Havs- och vattenmyndighetens webbplats. Länk till annan webbplats.
The Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer, UNEP.
Det internationella samarbetet för att skydda ozonskiktet regleras av en konvention under FN:s miljöorgan, United Nations Environment Programme, UNEP. Montrealprotokollet, som undertecknades 1987, innehåller bindande överenskommelser när det gäller minskning av användning och produktion av olika ämnen eller grupper av ämnen som bryter ner ozonskiktet. Protokollet revideras regelbundet. Efter 1999 års tillägg omfattar Montrealprotokollet en tidplan för avvecklingen av åtta ozonnedbrytande ämnen eller ämnesgrupper. Utfasning av ämnen som bryter ned ozonskiktet är reglerad i EU via Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Efter 2017 års tillägg, det s.k. Kigalitillägget om fluorkolväten (HFC), omfattar Montrealprotokollet även en tidplan för utfasning av HFC som är potenta växthusgaser och bidrar till den globala uppvärmningen. Användningen av fluorerade växthusgaser är reglerad inom EU via F-gasförordningen, förordning (EU) nr 517/2014.
Ämnen med referens PBT/vPvB-bedömningar, Echa misstänks vara PBT/vPvB-ämnen men de har inte en harmoniserad klassificering för PBT/vPvB i CLP eller identifierats som PBT/vPvB inom Reach eller Stockholmskonventionen.
Potentiella PBT/vPvB är ämnen som 1) är under utredning för PBT/vPvB av Echas PBT-expertgrupp, eller 2) har utvärderats i den expertkommitté som fanns under den tidigare kemikalielagstiftningen (EC/793/93) och där misstanke om PBT/vPvB kvarstår, eller 3) av registranter inom Reach bedömts som PBT/vPvB. Kemikalieinspektionen har inte gjort något ytterligare arbete med att identifiera potentiella PBT/vPvB-ämnen.
SIN List är det Internationella kemikaliesekretariatets (ChemSec) lista med ämnen som enligt deras bedömning uppfyller kriterierna för att vara särskilt farliga, så kallade SVHC-ämnen enligt Reach-förordningen. SIN List inkluderar ett urval av PFAS-ämnen som har registrerade användningar (produktion eller import) i EU och/eller USA. Referensen PFAS, ChemSec SIN List avser PFAS-ämnen på SIN List.
Gå till SIN List på ChemSecs webbplats Länk till annan webbplats.
OECD tog 2018 fram en lista med över 4700 PFAS-ämnen baserat på en omfattande analys av tillgänglig information. Listan är en uppdatering av en tidigare publicering från 2007. Arbetet har genomförts under OECD/FN:s globala PFC-grupp för miljö till stöd för den strategiska strategin för International Chemicals Management (SAICM) och en övergång till säkrare alternativ till PFAS.
Gå till PFAS-listan på OECD:s webbplats. Länk till annan webbplats.
Den amerikanska miljöskyddsmyndigheten Environmental Protection Agency (US EPA) har upprättat en omfattande databas med PFAS-ämnen (PFAS Master List). Referensen PFAS, US EPA Master List i PRIO avser ett urval av PFAS-ämnen från denna databas. Urvalet har gjorts utifrån följande kriterier: 1) ämnen som uppfyller OECD:s PFAS-definition (2021); 2) ämnen som har CAS-nummer; 3) ämnen som inte är isotopinmärkta.
Gå till PFAS Master List på US EPA:s webbplats Länk till annan webbplats.
Ramdirektivet för vatten eller vattendirektivet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Direktivet syftar till att skydda och förbättra vattenkvaliteten inom EU och är en gemensam strategi mot förorening av vatten.
Vattendirektivet är senast uppdaterat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU som innefattar miljökvalitetsnormer som anger maximal tillåten koncentration för 45 prioriterade ämnen eller grupper av ämnen i vatten, sediment eller biota.
Vattendirektivet är infört i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen och tillhörande föreskrifter. Miljökvalitetsnormerna i förordningen är därmed lagligt bindande och omfattar ytvatten (sjöar och vattendrag), grundvatten och kustvatten. För vissa ämnen finns dessutom nationella miljökvalitetsnormer för ytterligare matriser (i bilaga 6 i HVMFS 2019:25). I PRIO finns enbart de prioriterade ämnen ur vattendirektivet som uppfyller PRIOs kriterier. För listade grupper av prioriterade ämnen i vattendirektivet är det bara de gruppmedlemmar som har angetts med CAS-nummer som får referensen Prioriterade ämnen, Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) i PRIO.
Kandidatförteckningen är en lista med ämnen som har identifierats som särskilt farliga enligt Reach-förordningen. Listade ämnen på Kandidatförteckningen heter på svenska ämnen som inger mycket stora betänkligheter och på engelska substances of very high concern (SVHC). Ämnena på Kandidatförteckningen brukar refereras till som SVHC-ämnen efter den engelska förkortningen. Listan innehåller drygt 200 ämnen eller ämnesgrupper. Antalet ämnen i PRIO med referens till Kandidatförteckningen överstiger antalet ingångar i den officiella listan då flera ämnen i PRIO har identifierats från Kandidatförteckningens gruppingångar.
Tillståndsförteckningen är en lista med ämnen som har identifierats som särskilt farliga enligt Reach-förordningen och som kräver tillstånd för att få användas eller släppas ut på marknaden. Ämnen som kräver tillstånd finns upptagna på bilaga XIV till Reach-förordningen. Listan innehåller drygt 50 ämnen eller ämnesgrupper. Antalet ämnen i PRIO med referens till Tillståndsförteckningen överstiger antalet ingångar i den officiella listan då flera ämnen i PRIO har identifierats från Tillståndsförteckningens gruppingångar. Tillståndspliktiga ämnen på bilaga XIV står även listade på Kandidatförteckningen.
Stockholmskonventionen (2001) gäller globalt med syfte att skydda människor och miljön från POPs, det vill säga ämnen som kan transporteras över långa geografiska avstånd innan de bryts ner. Inom EU är dessa ämnen reglerade i POPs-förordningen, förordning (EU) nr 2019/1021.