Prioriteringsguiden – PRIO

Varför är PBT/vPvB-ämnen utfasningsämnen?

PBT/vPvB-ämnen är persistenta (långlivade), bioackumulerande och toxiska (giftiga) alternativt mycket persistenta och mycket bioackumulerande. Ett ämne är långlivat om det är stabilt i miljön i betydelsen att det i hög grad motstår nedbrytning (*9).

Utgångspunkten är att organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande alltid utgör en potentiell risk för människors hälsa och för miljön samt att om ämnena visar sig ha negativa effekter blir bromssträckan lång innan insatta åtgärder eller begränsningar ger resultat. Ett långlivat ämne, som samtidigt är bioackumulerande, kan under lång tid vara tillgängligt för upptag i organismer. Detta kan leda till förbisedda eller oförutsebara negativa effekter, även av ämnen som i olika test inte har visat sig ha giftverkan. Orsaken till detta kan bero på additiva eller synergistiska effekter (*10), kroniska lågdoseffekter (*11) samt att risken för att ämnet sprids till känsligare miljöer eller att känsligare grupper exponeras är större för långlivade ämnen.

För ämnen som är mycket långlivade (vP) och mycket bioackumulerande (vB) är svårigheten att bedöma riskerna än större och osäkerheten kring framtida skadeverkningar så stor att någon form av negativa effekter förutsätts även då sådana inte har uppvisats i tester.

Det finns flera historiska exempel på exponeringssituationer och effekter som inte förutsågs på basis av tillgängliga data, t.ex. för DDT och PCB. Dagens ökning av bromerade flamskyddsmedel i människor och andra organismer är ett aktuellt exempel [de Wit, 1999 (*12)].


*9   Kemiska ämnen kan förekomma varaktigt i miljön även om de bryts ned snabbt. Denna förekomst kan ha sin orsak i ett ständigt tillflöde från teknosfären, t.ex. från bilarnas avgaser. Sådan varaktighet innefattas inte i vad som här avses med långlivade ämnen.

*10   Additiva eller synergistiska effekter kan medföra att ett ämne, då det förekommer tillsammans med andra ämnen i miljön, får en högre giftverkan.

*11   Med kroniska lågdoseffekter menas att exponering under lång tid kan ge negativa effekter vid mycket låga nivåer som är svåra att förutsäga från test på ämnets akuta giftighet. Data från korttidstest, s.k. akuta test, är den typ av data som oftast är tillgänglig.

*12   de Wit, C. A. (1999) Brominated flame retardants in the environment – an overview. Organohalogen Compounds, 40:329-332.