Prioriteringsguiden – PRIO

Varför är ozonnedbrytande ämnen utfasningsämnen?

Dessa ämnen kan medföra fara för strukturen eller funktionen hos stratosfärens ozonskikt.

 

 

 

 

 

 

I stratosfären omvandlar solljuset ständigt en del av luftens syremolekyler till ozon. Detta ozonskikt filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen. UV-strålning kan ge skador på hälsa, t.ex. hudcancer, starr och nedsatt immunologiskt försvar, samt skador även i miljön och på tekniska material. Om ozonskiktet försvagas så mycket att det ultravioletta solljuset vid jordytan märkbart ökar kan växtligheten ta skada. Planktonalger, som ju spelar en nyckelroll i havens och insjöarnas ekosystem, saknar det yttre, skyddande cellager som finns hos högre växter och är därför ännu känsligare.

Hotet mot ozonskiktet är utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som CFC, HCFC, haloner, klorerade lösningsmedel, metylbromid och liknande ämnen. Det är dessa ämnens innehåll av klor eller brom som bryter ned ozonet i stratosfären. Också utsläpp av kväveoxider och andra föroreningar från höghöjdsflyg har effekter på ozonskiktet.

Nyanvändningen av CFC och HCFC, haloner, klorerade lösningsmedel och metylbromid har minskat kraftigt eller upphört helt i Sverige. Hoten mot ett skyddande ozonskikt ligger dels i fortsatt produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen i andra länder, dels i höghöjdflygens inblandning.

Läs mer om miljökvalitetsmålet "Skyddande ozonskikt" och bakgrunden till detta på Naturvårdsverkets hemsida samt på "Miljömålsportalens" webbplats.