Prioriteringsguiden – PRIO

Tennorganiska föreningar

Tenn är en metall. Det finns fyra huvudgrupper av tennorganiska föreningar beroende på antal ingående organiska grupper: tetra-, tri-, di- och monoorganotennföreningar.

 

 

 

 

 

 

Den organiska gruppen kan vara en alkylkedja eller en aromatisk ring. Vanliga alkylkejor är butyl eller oktyl och en vanlig aromatisk ring är fenyl. Tri-, di- och monotennorganiska föreningar innehåller även fler kemiska grupper som kan vara oorganiska, till exempel klorid, eller organiska, till exempel karboxylat.

Tetraorganiska tennföreningar används mest som råvara vid tillverkning av andra tennorganiska föreningar och förekommer inte i kemiska produkter.

Triorganiska tennföreningar fungerar som biocider och används i träskyddsmedel och båtbottenfärger samt som konserveringsmedel. De har allvarliga hälso- och miljöfarliga egenskaper, här kan söka efter ämnenas egenskaper i CLP/GHS-databasen. Användningen är starkt begränsad genom olika förbud, här kan du söka i begränsningsdatabasen efter organiska tennföreningar.

Mono- och diorganiska tennföreningar används som stabilisatorer vid plasttillverkning. De kan också förekomma i tätningsmedel, lim, fogmassor och lacker där de fungerar som katalysatorer i bindemedlet, se kortstatistik. Kemikalieinspektionen har tagit fram ämnesinformation och flödesanalyser för dibutyltennföreningar.

Hur giftiga de mono- och diorganiska tennföreningarna är beror på vilka alkylgrupper som ingår. Ett förslag till hälso- och miljöfarlighetsklassificering av dioktyl- och dibutyltennföreningar är under diskussion inom EU. Tillgängliga data tyder på att dibutyltennföreningar är mer giftiga än dioktyltennföreningar. Båda typerna av tennföreningar kan påverka immunsystemet vid upprepad exponering. Dibutyltennföreningar kan verka frätande eller irriterande på hud och ögon. Data tyder också på att dibutyltennföreningar kan ha reproduktionsstörande och mutagena effekter.

Det finns även data som talar för att mono - och dibutyltennföreningar samt dioktyltennföreningar kan klassificeras som miljöfarliga. Monooktyltennföreningar är inte lättnedbrytbara i miljön men det saknas effektdata för att kunna göra en bedömning om de bör klassificeras som miljöfarliga.

Mer information:

Kemikalieinspektionens analyser i samband med tillsyn 2008-2013. Tillsyn 5/14, Kemikalieinspektionen, 2014.

Karaktärisering av kända hormonstörande substanser som underlag för utvärdering av hur väl dagens informationskrav och föreslagna kriterier identifierar hormonstörande ämnen. PM 15/12, Kemikalieinspektionen, 2014.

Tennorganiska stabilisatorer i PVC. Rapport 5/00, Kemikalieinspektionen, 2000.