Prioriteringsguiden – PRIO

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är den största grupp av cancerogena ämnen som vi känner till idag. Gruppen PAH utgörs av flera hundra enskilda kemiska ämnen, över 500 olika PAH har till exempel upptäckts i luftprover.

(se även komplexa kolväten) PAH bildas när kol eller kolväten t ex olika oljor upphettas utan att det samtidigt finns tillräckligt mycket syre för att ge en fullständig förbränning till koldioxid. Det kan ske i industriella processer såsom vid krackning av petroleum, eller i förbränningsmotorer i bilar. Huvuddelen av all PAH används inte som enskilda föreningar utan förekommer i olika blandningar, till exempel i olika typer av kol-och oljeprodukter.

PAH består ur kemisk synpunkt av två eller flera kondenserade aromatiska ringar. Bensen är det enklaste aromatiska kolvätet. Den består av sex kolatomer i en ring med en väteatom på varje kolatom. Med kondenserad menas att de aromatiska ringarna har en sida gemensam. En viktig egenskap är att ringarna sitter i samma plan.

Mycket av den biologiska verkan av PAH är kopplad till den plana strukturen hos molekylen och dess förmåga att påverka DNA i cellkärnan. De flesta organismer kan omvandla PAH. De nedbrytningsprodukter som då bildas kan många gånger vara farligare än ursprungsämnet. I djurförsök har många föreningar visat sig vara till exempel cancerframkallande och orsaka skador på arvsmassan. Föreningarna är också ofta klassificerade som cancerframkallande, här kan du söka i CLP/GHS-databasen efter PAH.

PAH är fettlösliga, oftast stabila och i en del fall bioackumulerande. Att föreningarna är stabila innebär att de är svårnedbrytbara och att de kan spridas långt i miljön innan nedbrytning sker.

I vattenmiljöer binds PAH framför allt till partiklar som sedan transporteras till sediment där de kan bli mycket långlivade. Därför är vattenekosystem nära utsläppskällor mest utsatta. Många PAH-föreningar ansamlas i ryggradslösa organismer i vattenmiljön och anrikas i näringskedjan. Till exempel har musslor dålig förmåga att bryta ner PAH, vilket leder till att föreningarna ansamlas i musslorna.

Förekomst av högaromatiska oljor så kallade HA-oljor i bildäck har uppmärksammats på senare tid eftersom det bidrar till spridningen av PAH i miljön. Återvunna bildäck används sedan för att tillverka gummigranulat som till exempel används som utfyllnad i konstgräsplaner.

EU beslutade i juni 2005 att införa regler som begränsar halten av cancerframkallande PAH i utfyllnadsoljor (till exempel HA-oljor) som används vid tillverkning av nya bildäck och av slitbanor till regummerade däck. Reglerna gäller för alla typer av däck på typgodkända fordon och trädde i kraft den 1 jan 2010. Läs mer om reglerna här.

Mer information

Konstgräs ur ett kemikalieperspektiv - en lägesrapport, PM 2/06, Kemikalieinspektionen, 2006.

HA-oljor i bildäck – förutsättningar för ett nationellt förbud. Rapport från ett regeringsuppdrag. Rapport 3/03, Kemikalieinspektionen, 2003.

Hazard assessments – Chemical Substances Selected in the Swedish Sunset Project. Rapport 12/95, Kemikalieinspektionen, 1995.