Prioriteringsguiden – PRIO

Klorfluorkarboner

Klorfluorkarboner är kolväten som innehåller en eller två kolatomer och där väteatomerna ersatts av klor och/eller fluor.

I gruppen ingår klorfluorkarboner, CFC, där alla väteatomer ersatts med klor och fluor, samt klorerade fluorkolväten, HCFC, och fluorkolväten, HCF, där några väteatomer är kvar.

Klorfluorkarboner används främst som köldmedier i kylanläggningar, se kortstatistik. Naturvårdsverket har en föreskrift om användningen av klorfluorkarboner och andra ämnen i kyl- och värmepumpsanläggningar (SNFS 92:16).

CFC och HCFC bidrar till uttunningen av ozonskiktet och användningen har därför begränsats bl.a. genom internationella överenskommelser, se Montrealprotokollet. CFC är redan förbjudet i Sverige och HCFC ska vara avvecklade till år 2030 (SFS 1988:716 ). HCF bryter inte ned ozonskiktet men är istället en växthusgas och används som ersättningsmedel för CFC och HCFC. I framtiden kommer även användningen av HCF att begränsas, se Naturvårdsverket, Ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Ett av de 15 nationella miljökvalitetsmålen är Skyddande ozonskikt. Delmålet säger att utsläppen av ozonnedbrytande ämnen ska i det närmaste ha upphört till år 2010, läs mera om miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt.

Mer information

Naturvårdsverket, Ozonskiktet

Montrealprotokollet

Förordning SFS 1988:716 om CFC och halon m.m.

Kungörelse med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC ('köldmediekungörelsen'), SNFS 92:16.