Kemikalieinspektionens logo
Kemikalieinspektionens logo

Högfluorerade ämnen upptäcktes i marken och i dricksvattnet i flera svenska kommuner under 2014. Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket startade då ett nätverk för myndigheter, forskare, länsstyrelser, kommuner och vatten­pro­du­center. Målet är att komma till rätta med problemet och förhindra framtida problem.

Nätverket fokuserar på att ringa in problemet och diskutera lösningar för att få bort perfluorerade ämnen i marken och dricksvattnet, men också verka för fler initiativ till forskning kring perfluorerade ämnen.

Presentationer och sammanfattningar av diskussionerna från nätverkets möten finns som PDF-filer längre ned på den här sidan.

Första nätverksmötet

Det första nätverksmötet hölls den 12 maj 2014 på Kemikalieinspektionen. PFOS-baserade brandskum hade då kontaminerat dricksvattnet i flera kommuner. Värst drabbat var Kallinge i Blekinge.

Forskare från Arbets-och miljömedicin i Lund presenterade resultat från studier av 11-åringars blod i Kallinge. Blodanalyserna visade kraftigt förhöjda halter av PFOS och PFHxS.

Forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) berättade om sin forskning att använda minkar när det gäller miljöövervakning av PFAS i Sverige.

Livsmedelsverket presenterade sin kartläggning av PFAS-påverkade dricksvattenanläggningar.

Kemikalieinspektionen berättade bland annat om sitt arbete med att reglera PFOS.

PFAS-nätverksmöte den 12 maj 2014 (99 sidor)

Andra nätverksmötet

Det andra nätverksmötet hölls den 6 november 2014 i Uppsala. Analysresultat från dricksvatten i 112 kommuner redovisades. Studien hade tagits fram av Svenskt vatten. PFAS kunde hittas i 22 procent av proverna, vanligast var PFOS, följd av PFOA. Även andra PFAS som PFHxS och 6:2 FTS kunde detekteras. I fyra prov låg de sammanlagda halterna av PFAS över Livsmedelsverkets åtgärdsgräns (90 ng/l) och ett prov överskred också det hälsobaserade riktvärdet (900 ng/l).

Uppsala vatten berättade om kommunens arbete med att rena kontaminerat dricksvatten. Tekniker som prövats är omvänd osmos, aktivt kol och anjonbyte.

Ronneby kommun berättade om sina erfarenheter när det gäller kontamineringen av dricksvatten i Kallinge.

Forskare från SLU och Arbets-och miljömedicin i Lund berättade om sitt arbete.

Sedan redovisade Livsmedelsverket slutresultat av en enkätkartläggning av PFAS i rå- och dricksvatten.

Kemikalieinspektionen berättade om den kartläggning av brandskumsanvändning som myndigheten gjort tillsammans med MSB.

PFAS-nätverksmöte den 6 november 2014 (120 sidor)

Tredje nätverksmötet

Det tredje nätverksmötet hölls den 23 april 2015 på Stockholms universitet. ACES (Stockholms universitet) talade om PFAS-profilen i miljöprover och huruvida den kan säga något om källan. Det är dock alltid svårt på grund av att vi har så lite kunskap om vilka PFAS som finns i olika produkter. Däremot kan mer avancerade analyser av PFAS-profiler i vattenprov ge ledtrådar till om det är gammal användning eller pågående användning som lett till föroreningen av miljön.

Örebro universitet har analyserat brandskum på uppdrag av Kemíkalieinspektionen och MSB. Analyserna visar att brandskum är komplexa produkter. Fluorerade skum är idag baserade på kortare högfluorerade ämnen (dvs. C6) än den nu reglerade PFOS (C8). C6-ämnen är sannolikt mindre problematiska men kan ge upphov till persistenta omvandlingsprodukter. Fluorbaserade skum har något bättre släckförmåga än fluorfria skum, men även fluorfria skum uppfyller de krav som till exempel ställs på släckning på flygplatser. Det noterades särskilt att fluorerade B-skum bara ska användas för släckning av brinnande bränslen. Vidare framgick att det inte finns några centrala regler för brandövningsplatser, utan att det är en kommunal angelägenhet att reglera övningsplatser.

PFAS-nätverksmöte den 23 april 2015, förmiddag (34 sidor)

PFAS-nätverksmöte den 23 april 2015, eftermiddag (21 sidor)

Fjärde nätverksmötet

Det fjärde nätverksmötet anordnades den 10 november på Stockholms Universitet. Forskare från ACES, Stockholms Universitet berättade om The Madrid Statement, som är ett upprop som riktar sig till forskare, regeringar och tillverkare i hela världen med uppmaning att begränsa tillverkningen och användningen av PFAS och att utveckla säkrare fluorfria alternativ. Forskarna menar att även om de kortkedjiga fluorföreningarna har mindre förmåga till ansamling i levande organismer så är de lika svårnedbrytbara i miljön. ACES visade även exempel på hur nya kemiska analysmetoder kan stärka befintliga övervakningsprogram.

Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) rapporterade om resultat från olika regeringsuppdrag med koppling till PFAS. Kemikalieinspektionen har kartlagt förekomst och användning samt utreder regler för brandskum. Naturvårdsverket berättade om sin screening av miljögifter och SGI har föreslagit preliminära riktvärden för PFOS i mark och grundvatten. Kemikalieinspektionen rapporterade även från det pågående EU-arbetet med att begränsa PFOA och ämnen som kan omvandlas till PFOA.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) berättade om fyra workshops med räddningstjänsten som myndigheten anordnat runt om landet. Försvarsmaktens gav en lägesrapport av sin kartläggning av PFAS-förorenade områden.

PFAS-nätverksmöte den 10 november 2015 (63 sidor)

Femte nätverksmötet

Det femte nätverksmötet hölls den 28 april på Stockholms Universitet. Temat för dagen var sanering. Agendan var full med olika presentationer som följdes av en hel del frågor och diskussion mellan de över 80 deltagarna. I dagsläget är det främst redan etablerade saneringsmetoder som används och som inte tar direkt hänsyn till PFAS egenskaper. Därför finns behov av teknikutveckling – något som pågår på olika håll.

Flera konsulter delade med sig av sina erfarenheter från olika saneringsprojekt. Mötesdeltagarna fick även en översikt av olika åtgärdsstrategier och åtgärdsmetoder för PFAS i jord och grundvatten.

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, presenterade ett projekt som har som mål att utveckla en innovativ behandlingsteknik för PFAS i jord, utvärdera innovativa behandlingstekniker för nedbrytning och avlägsnande av PFAS i grundvatten och därefter tillämpa den utvecklade behandlingstekniken för att avlägsna PFAS från ett förorenat område.

Uppsala kommun gav ett exempel med en PFAS-innehållande dagvattendamm i närheten till en brandövningsplats. Statens geotekniska institut (SGI) presenterade en nya forskningsplattform (TUFFO, Teknikutveckling och forskning inom förorenade områden) som syftar till att koppla ihop forskningen med det praktiska efterbehandlingsarbetet. Naturvårdsverket redogjorde för ett regeringsuppdrag där de screenat PFAS i yt- och grundvatten.

Dessutom fick deltagarna höra det senaste från det pågående arbetet inom Stockholmskonventionen om PFOS och alternativ till PFOS.

PFAS-nätverksmöte den 28 april 2016 (184 sidor)

Sjätte nätverksmötet

Det sjätte nätverksmötet hölls den 24 november 2016 på Stockholms Universitet. Efter en presentationsrunda beskrev SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) arbetet med att utreda och åtgärda förorenade områden och hur saneringsprocessen ser ut. Miljöbalken har ändrats över tiden, men verksamhetsutövaren har fullt ansvar för föroreningar som skett efter 1969, och är alltså den som ska bekosta en eventuell sanering. ’EBH-processen’ beskriver hur verksamhetsutövaren (eller staten om verksamhetsutövare saknas) utreder förorenade områden för att komma fram till åtgärdsförslag som matchar de åtgärdsmål som satts upp. Sanering av PFAS-kontaminerad jord, sediment och vatten med hjälp av ozon beskrevs. Metoden kräver att många parametrar optimeras (ozon-tryck, pH, tid, etcetera), men kan leda till att 95 procent av PFOS och PFOA destrueras. Det återstår att undersöka vilka nedbrytningsprodukterna (av PFAS) är, och för det behövs analytisk expertis.

Det finns runt 350 deponier i Sverige, varav 218 är aktiva. Det är ofta dåligt utrett om material som deponeras innehåller PFAS, och deponier kan därför innehålla både PFAS och prekursorer som i deponin kan nedbrytas till PFAS. Läckage av framför allt lättlösliga karboxylsyror (C6-C8) via lakvatten har konstaterats vid flera deponier. Även PFAS-kontaminerade betongplattor kan läcka PFAS under många år.

Vi fick en presentation av Vattenmyndighetens inriktningsbeslut om ett riktvärde för PFAS (summahalten av 11 olika PFAS-ämnen) i grundvatten. Halter över riktvärdet (90 ng/liter) betyder otillfredsställande status och att åtgärder behövs för att sänka halterna. Redan vid halter som överskrider18 ng/l behövs uppföljande analyser för att utreda om det finns en uppåtgående trend och om åtgärder behövs för att bryta en uppåtgående trend.

Den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, arbetar med att utvärdera den nya kunskap om PFAS som framkommit sedan 2008 då de nu gällande TDI (tolererbart dagligt intag) för PFOS och PFOA sattes. Arbetet ska redovisas under 2017.

Trafikdödade uttrar från nästan hela Sverige har analyserats med avseende på PFOS, och även om halterna ofta är relativt höga så ses ingen generell uppgång av PFOS längre. Halterna av karboxylsyror (t.ex. PFOA) visar dock en uppåtgående trend. Uttrar lever ganska stationärt, och varierande halter antyder att det finns många lokalt förorenade områden (’hot spots’) som bör undersökas vidare för att hitta källorna till PFAS.

Utifrån miljöövervakningsdata fick vi se att de höga halterna av PFOS i sillgrissla nu vänt nedåt. Långkedjiga karboxylsyror (t.ex. PFNA) ökar dock, men från relativt sett lägre nivåer. Liknande trender ses i humana prover.

En detaljerad bild av den provtagning som skett i Ronneby gavs. Utifrån ett stort antal humana prover står det nu klart att det är PFOS och PFHxS som är mest förhöjda i Ronneby, med halter 100 gånger högre än i opåverkade områden.  Många studier av potentiella hälsoeffekter pågår, men tyvärr finns ännu inga resultat.

PFAS-nätverksmöte den 24 november 2016, förmiddag (93 sidor)

PFAS-nätverksmöte den 24 november 2016, eftermiddag (120 sidor)

Minnesanteckning från diskussion den 24 november 2016 (7 sidor)

Sjunde nätverksmötet

Det sjunde nätverksmötet hölls den 3 maj 2017 på Stockholms Universitet. Dagen började med en presentation om hur PFAS-ämnen kan grupperas och hur terminologin bör se ut för att omfatta så många PFAS som möjligt.

I nästa presentation beskrevs förekomsten av många olika PFAS i Uppsalas avloppssystem, vilket tyder på hittills okända källor till PFAS. Studier i och efter reningsverket visade att halterna av kända PFAS var högre i utgående än ingående vatten, vilket visar att okända PFAS (s.k. prekursor-PFAS) nedbryts till kända PFAS i reningsverket.

I Örebro har totalhalten organiskt fluor mätts i slam och vatten från reningsverk och jämförts med totalhalten kända PFAS. Då de kända PFAS bara utgör en del av totalt uppmätta organiska fluorföreningar kan man dra slutsatsen att det finns många okända PFAS i dessa prover. En ”ny” högfluorerad polyeter har också identifierats i dessa prover.

Per- och polyfluorerade etrar har länge producerats i Kina och miljödata visar att en del av dem sannolikt är PBT-ämnen. Det betyder att de är långlivade i miljön (persistenta), att de kan ansamlas i levande organismer (bioackumulerande) och att de kan vara giftiga (toxiska). Miljödata visar också att de kan spridas långväga och därför utgöra globala problem och uppfylla kriterierna för s.k. POP-ämnen enligt Stockholmskonventionen. Sannolikt finns det många sådana här polyetrar även i vår miljö och de kan komma att utgöra liknande problem som till exempel PFOS och PFOA.

På eftermiddagen informerade Kemikalieinspektionen om nyheter på lagstiftningsområdet och den nya myndighetsplattformen, och Naturvårdsverkets om nya regeringsuppdrag om miljöövervakning av bland annat PFAS. Naturvårdsverket pågående arbete med vägledning om PFAS beskrevs också.  

Dagen avslutades med en presentation av PFOS-problemen runt det nu nedlagda Barkarby flygfält, följt av en lång diskussion om hur man på olika platser resonerat kring sättande av gränsvärden och krav på rening.

Presentationer från PFAS-nätverksmötet den 3 maj 2017, förmiddag (86 sidor)

Presentationer från PFAS-nätverksmötet den 3 maj 2017, eftermiddag (40 sidor)

Kontaktpersoner

Kontakt för åtgärdsprogrammet och nätverket

Jenny Ivarsson, Kemikalieinspektionen

Kontakt för nätverket

Bert-Ove Lund, Kemikalieinspektionen

Anders Glynn, Livsmedelsverket

Så här kontaktar du oss