Större skogsmus.

Bekämpning av råttor och möss

Innehållsförteckning:

Råttmedel och musmedel, rodenticider, är en typ av biocidprodukter som kan användas för att bekämpa råttor, möss och andra gnagare. Medlen fungerar genom att ta livet av gnagarna och de kan därför utgöra en fara även för människor och djur samt för den omgivande miljön. Därför är det bara professionella användare som får använda sådana medel. Produkterna som används måste vara godkända av oss på Kemikalieinspektionen.

Informationen på denna webbsida riktar sig främst till företag. Är du privatperson och vill läsa om bekämpning av råttor och möss hittar du information här.

Bekämpning av råttor eller möss – två olika strategier

Råttor och möss har olika beteendemönster och kräver därför olika strategier för en effektiv bekämpning. Kemisk bekämpning med rodenticider ska vara en sista utväg när andra åtgärder inte är tillräckligt effektiva.

Att bekämpa råttor

Att bekämpa råttor på ett effektivt sätt är svårt. För att bekämpningen ska vara både effektiv och säker måste man göra en helhetsbedömning av situationen på plats och avgöra vilka åtgärder som är lämpliga just där. Vid bekämpning av råttor bör man av hälso- och miljöskäl i första hand använda mekanisk bekämpning med fällor. För att detta ska fungera på bästa sätt måste fällorna placeras ut strategiskt, till exempel längs råttornas vandringsstråk. Om man trots allt behöver använda kemiska medel för att bekämpa råttorna ska insatsen dokumenteras och följas upp så att det går att bedöma dess effektivitet.

Att bekämpa möss

Möss kan man i många fall bekämpa effektivt med mekaniska musfällor. Jämfört med råttor är möss mindre misstänksamma mot fällor och förändringar i den omgivande miljön. Vid stora förekomster av möss kan kemisk bekämpning ändå vara nödvändigt.

Antikoagulerande medel

Många rodenticider innehåller verksamma ämnen med antikoagulerande verkan, det vill säga att de påverkar blodets levringsförmåga. Antikoagulerande rodenticider delas upp i två grupper, första och andra generationens antikoagulerande medel:

  • Första generationen omfattar de verksamma ämnena kumatetralyl och klorofacinon.
  • Andra generationen omfattar de verksamma ämnena difenakum, bromadiolon, difetialon, brodifakum och flokumafen.

För både första och andra generationens antikoagulerande medel dröjer det några dagar innan djuret dör. Jämfört med första generationens antikoagulerande medel är andra generationens antikoagulerande medel mer potenta, mer svårnedbrytbara och riskerar att finnas kvar i miljön under lång tid. På grund av behov har man inom EU beslutat att godkänna ämnena trots identifierade risker. Ämnena är även klassificerade som reproduktionstoxiska (skadar det ofödda barnet).

Trots egenskaperna hos dessa ämnen och de risker för negativa effekter på människa och miljö som är förknippade med användning av produkter med dessa ämnen, har ämnena godkänts för användning inom EU. Anledningarna till detta är att det bedöms finnas ett stort behov att begränsa smittspridning och skadegörelse orsakade av gnagare och att det inte fastställts att det för närvarande finns lämpliga alternativ som är lika effektiva och mindre skadliga för miljön. Användningen ska emellertid omfattas av riskbegränsande villkor som ser till att människor, djur och miljö exponeras så lite som möjligt för ämnena.

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screeningundersökning med avseende på antikoagulerande medel.

Läs rapporten, Rodenticide screening 2016-2018: IVL, Swedish Environmental Research Institute Länk till annan webbplats.

Medel med alfakloralos

Rodenticider som innehåller det verksamma ämnet alfakloralos fungerar på ett annat sätt än de antikoagulerande medlen. Effekten kommer ofta snabbt, vanligen inom några timmar eller snabbare än så. Medlet påverkar nervsystemet och kan orsaka bland annat medvetandepåverkan och kramper.

Medel med alfakloralos får bara användas mot möss inomhus och betespåsarna måste placeras i betesstationer för att förhindra att barn och husdjur kommer åt medlet. Trots detta kan mössen hinna röra sig ut och bli lätta byten för katter som vistas i närområdet. Det är visat att katter har blivit sekundärförgiftade genom att äta möss som har rester av alfakloralos i magen. Det innebär att katter i närområdet kan förgiftas, även om det inte finns katter i just det hushåll där medlet läggs ut. Enligt användningsvillkoren får produkterna därför inte användas i miljöer där katter kan förväntas förekomma. För att minska riskerna får produkter med alfakloralos bara användas av användare som har särskild kunskap och utbildning i skadedjursbekämpning (behörighetsklass 1 So). Vi på Kemikalieinspektionen vill uppmana alla som har katter som har drabbats av misstänkt alfakloralosförgiftning att anmäla detta till sin kommun.

Medel med kolekalciferol

Sedan våren 2020 finns medel med det verksamma ämnet kolekalciferol godkänt för användning mot råttor och möss. Kolekalciferol fungerar genom att påverka kalciumhalten i blodet hos gnagarna och efter intag av dödlig dos dröjer det några dagar innan djuret dör.

Kolekalciferol har bedömts ha hormonstörande egenskaper, och medlen får därför inte godkännas för användning av allmänheten.

Behörighet för användning

Behörighet för bekämpning av råttor

Produkter som innehåller antikoagulanter och är avsedda för bekämpning av råttor tillhör behörighetsklass 1 So. Detta betyder att de bara får användas av utbildade yrkesmässiga användare med särskilt tillstånd. Tillståndet utfärdas av Folkhälsomyndigheten eller Arbetsmiljöverket, beroende på vilken plats det är som ska skyddas från råttor. Den som yrkesmässigt använder bekämpningsmedel mot råttor kan därför behöva tillstånd från både Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket.

Är syftet att skydda bostäder eller lokaler för allmänna ändamål från råttor, krävs tillstånd från Folkhälsomyndigheten. Arbetsmiljöverket ger tillstånd då syftet är att skydda andra platser än bostäder eller lokaler för allmänna ändamål. Exempel på sådana platser, där användning kräver tillstånd från Arbetsmiljöverket, är lagerlokaler, restaurangkök, fabriker och djurstallar dit allmänheten inte har tillträde.

För produkter mot råttor med det verksamma ämnet kolekalciferol krävs det inte klass 1 So-behörighet för viss användning, exempelvis inomhus samt vissa situationer utomhus. Åverkanssäker betesstation krävs alltid för användare som inte har behörighet i klass 1 So.

För vissa gasningsmedel mot råttor krävs ett 1 SoX tillstånd. Dessa tillstånd utfärdas av Folkhälsomyndigheten.

Kontakta Folkhälsomyndigheten Länk till annan webbplats. eller Arbetsmiljöverket Länk till annan webbplats. om du har frågor om behörigheter och utbildningskurser för användning av bekämpningsmedel mot råttor.

Behörighet för bekämpning av möss

Produkter mot möss med första generationens antikoagulerande medel tillhör behörighetsklass 2 vilket innebär att de endast får användas av yrkesmässiga användare. Dessa användare får bara använda produkterna i åverkanssäkra betesstationer. Läs mer om åverkanssäkra betesstationer nedan.

För att använda produkter mot möss med andra generationens antikoagulerande medel eller alfakloralos krävs 1 So tillstånd.

För produkter med det verksamma ämnet kolekalciferol krävs det inte klass 1 So-behörighet för viss användning mot möss, exempelvis inomhus samt vissa situationer utomhus. Åverkanssäker betesstation krävs alltid för användare som inte har behörighet i klass 1 So.

Villkor för rodenticider

När Kemikalieinspektionen godkänner rodenticider beslutar vi också om användningsvillkor. Genom användningsvillkoren hanterar vi de risker som finns med produkterna så att användningen sker på ett så säkert sätt som möjligt.

I detta avsnitt ger vi ytterligare beskrivningar av användningsvillkoren för godkända rodenticider. Syftet är att ge en vägledning och förtydliga begrepp som används i villkoren för att underlätta för både verksamhetsutövare som använder rodenticider och för tillsynsmyndigheter. De specifika villkoren som gäller för varje produkt finns att hämta i Bekämpningsmedelsregistret Länk till annan webbplats..

Omkring byggnader

Omkring byggnader innebär att produkten är godkänd att användas på den yta runt byggnaden som behöver behandlas för att problemet med råttor eller möss inne i byggnaden ska kunna åtgärdas effektivt. Hur stor denna yta är måste bedömas i varje enskilt fall. Användaren måste kunna identifiera vandringsstråk både i och omkring byggnaden och strategiskt placera ut betesstationer för att bekämpningen ska bli effektiv.

Infrastruktur

Infrastruktur avser skydd av samhällsviktiga konstruktioner och system, exempelvis för energiförsörjning och kommunikation. Platser som kan avses är till exempel järnvägs- och biltunnlar, ställverk och i tunnelbanan.

Återvinningsplatser

Återvinningsplatser avser stationer i stadsmiljön för avfallssortering. Användning på industriella avfallsanläggningar för sortering, materialåtervinning och förbränning omfattas inte. Däremot är vissa produkter godkända för användning mot råttor vid anläggningar där råvara eller avfall lagras i återvinnings- eller förädlingssyfte. Det kan till exempel vara platser för mellanlagring av matavfall som ska omvandlas till biogas.

Bekämpning av råttor i parker och liknande miljöer

Bekämpning av råttor i kvartersparker och andra liknande områden där allmänheten uppehåller sig samt högfrekventerade gångvägar i stadsmiljön innebär särskilda utmaningar eftersom det ofta finns god tillgång på föda i dessa miljöer. Spridning av rodenticider i dessa miljöer innebär samtidigt en hög risk för att fåglar och andra djur förgiftas genom att äta förgiftade råttor. Det är därför viktigt att fokus läggs på förebyggande arbete, till exempel genom att minska tillgängligheten på föda. När dessa åtgärder inte hjälper kan det dock finnas behov av bekämpning med rodenticider för att komma tillrätta med problemet.

Permanent betning

Användningen av rodenticider ska i allmänhet syfta till att åtgärda ett identifierat problem och är inte användas i förebyggande syfte. Ett behov av så kallad permanent betning kan dock föreligga för vissa verksamheter med särskilda krav på säkerhet, till exempel verksamheter med risker för smittspridning. Det kan också anses finnas behov på platser där det finns en hög potential för nya angrepp och när andra metoder har visat sig otillräckliga. Permanent betning får endast ske med produkter som är godkända för ändamålet och ställer särskilda krav på uppföljning och utvärdering. Den permanenta betningsstrategin ska regelbundet ses över och det rekommenderas även att den behandlade platsen besöks minst var fjärde vecka.

De högt ställda kraven på uppföljning avser att minska risken för en slentrianmässig användning av rodenticider där bete kontinuerligt läggs ut utan att det finns ett identifierat pågående problem, eller att man tillämpar permanent betning istället för att vidta förebyggande åtgärder för att komma tillrätta med orsakerna till ett återkommande problem. En kontinuerlig användning förväntas också öka risken för utveckling av resistens.

Betesstationer

Betesstationerna som används ska vara åverkanssäkra. Det saknas en strikt definition eller standard för vad som avses med åverkanssäker men utifrån betesstations syfte som riskreducerande åtgärd förväntas en betesstation som är åverkanssäker vara bittålig och kunna stå emot slag. Stationer som används utomhus ska även vara vädertåliga. Om stationen är påfyllningsbar ska den vara låsbar så inte barn eller andra obehöriga kommer åt innehållet.

Det huvudsakliga syftet med betesstationer är att skydda framför allt barn och djur (husdjur såväl som vilda djur) från att komma åt det utlagda betet. Eftersom råttor är neofoba, det vill säga är misstänksamma mot nya inslag i miljön, kan det i vissa situationer finnas anledningar att frångå användningen av betesstationer. Detta får endast ske i de fall täckta och skyddade betespunkter kan användas på ett sätt som ger samma skyddsnivå för icke-målorganismer och människor som åverkanssäkra betesstationer. Det kan till exempel handla om utrymmen i väggar och andra täckta hålrum inomhus. Inga medel får dock appliceras direkt i jordhålor utomhus.

Efter avslutad bekämpning ska betesstationerna tömmas på överblivet bete men bör i övrigt lämnas ostädade. Tomma stationer kan stå kvar och behöver inte samlas in. Genom att låta stationerna stå kvar i miljön kan stationerna användas för övervakning, och råttornas neofobi att gå in i stationerna minskar i det fall en framtida bekämpning skulle bli nödvändig.

Krav på uppföljning

Vid användning av produkter med antikoagulerande ämnen krävs att produkterna inte får användas längre tid än 35 dagar utan att angreppets omfattning och behandlingens effekt utvärderas. Om beten fortsätter att förtäras efter 35 dagars behandling och ingen nedgång ses i gnagaraktiviteten måste den troliga orsaken bestämmas.

Ansvaret för att utvärdera åtgärden ligger på utövaren som ansvarar för bekämpningen. Utvärderingen behöver dock inte nödvändigtvis inkludera ett fysiskt besök, om utövaren bedömer att åtgärden kan utvärderas på annat sätt.

Vid permanent betning rekommenderas att den behandlade platsen besöks minst var fjärde vecka för att undvika utveckling av resistenta populationer.

Kemikalieinspektionen rekommenderar yrkesmässiga användare att kontakta ett skadedjurssaneringsföretag om inte mängden möss minskar efter 35 dagar.

Vanliga frågor om bekämpning av råttor och möss

Det beror på. Privatpersoner och andra får använda olika livsmedel för att locka mössen i fällan men man får inte sälja produkter med syftet att användas som lockmedel i mus- och råttfällor utan att de är godkända. De räknas då som biocidprodukter i produkttyp 19. Vid försäljning av lockmedel krävs alltså godkännande även om lockmedlet bara består av ett livsmedel som exempelvis choklad eller ost.

För att produkterna ska kunna godkännas måste det verksamma ämnet vara godkänt eller vara under utvärdering i granskningsprogrammet för verksamma ämnen. Exempelvis finns ost, honung och koncentrerad äppeljuice godkända som verksamma ämnen. Däremot finns inte choklad i granskningsprogrammet.

Senast uppdaterad 17 november 2023