en kyl och frys, en diskmaskin, en tvättmaskin, en ugn, en mikrovågsugn, en brödrost, en dammsugare och en vattenkokare.

Elektronik kan innehålla många olika typer av kemikalier.

Elektronik - kort om regler

Innehållsförteckning:

 

Den här informationen riktar sig till dig som tillverkar, importerar och säljer elektronik och vill veta vilka kemikalieregler som dina produkter kan omfattas av. Det finns en särskild lagstiftning för elektronik, det så kallade RoHS-direktivet. Men det finns även kemikaliekrav för elektronik i flera andra regelverk. Alla dessa regler gäller parallellt.

Elektronik kan innehålla många olika kemiska ämnen. En del av dem kan orsaka problem för vår hälsa och för miljön vid tillverkning och användning, men också när materialet återvinns eller blir till avfall.

Du som tillverkar, importerar och säljer elektronik har ansvar för att produkterna är säkra och att de uppfyller kraven i reglerna. Kraven på tillverkare är generellt sett mer omfattande men alla aktörer i leverantörskedjan har eget ansvar. Om du importerar din elektronik direkt från en tillverkare eller leverantör utanför EU, så är det viktigt att tänka på att det är ditt ansvar att ställa krav på de produkterna så att de följer EU:s regler.

Vad gäller för min produkt?

Det finns kemikaliekrav för elektronik i flera olika regelverk. En och samma produkt omfattas oftast av flera regelverk samtidigt. Här hittar du kort information om de olika regelverken.

RoHS-direktivet

RoHS-direktivet gäller för elektriska och elektroniska produkter. Dit hör produkter som drivs av ström eller batteri. I RoHS-direktivet finns det haltgränser för

  • metallerna kvicksilver, kadmium, bly och sexvärt krom,
  • de bromerade flamskyddsmedlen PBD och PBDE, samt
  • de så kallade ftalaterna DEHP, BBP, DBP och DIBP, som används för att göra plast mjuk.

I direktivet finns också krav på CE-märkning, viss annan märkning och dokumentation.

Här kan du läsa mer om RoHS-direktivet.

Reach-förordningen

I Reach-förordningen finns bland annat regler om förbud och haltgränser för kemiska ämnen i varor. Det finns också krav på att lämna information om särskilt farliga ämnen. Dessa regler gäller också för elektronik. I Reach-förordningen finns flera regler som du behöver ha koll på om du säljer elektronik:

  • Det finns regler om att företag måste informera sina kunder om varor innehåller vissa särskilt farliga ämnen som finns på den så kallade kandidatförteckningen. Exempel på sådana ämnen är bly, bisfenol A och MCCP (mellankedjiga klorparaffiner). De varorna kan du också behöva anmäla till den så kallade SCIP-databasen, se information under avsnittet om avfallsdirektivet.
  • Om du tillverkar eller importerar elektronik som innehåller ämnen som finns på kandidatförteckningen i stora volymer, så kan du behöva anmäla detta till den europeiska kemikaliemyndigheten Echa.
  • För vissa kemiska ämnen i varor och material finns det förbud och gränsvärden, så kallade begränsningar. Dessa gäller även vid import och finns i bilaga XVII till Reach. Ett exempel är ett förbud mot vissa polycykliska aromatiska kolväten, PAH:er, i plast och gummi som kan komma i långvarig kontakt med bland annat huden. Handtag på elverktyg som är av gummi eller plast är ett exempel där denna begränsning gäller.
  • Om du ska tillverka elektronik inom EU så behöver du ha tillstånd för att använda vissa ämnen. Vilka ämnen det gäller framgår av Reach-förordningens bilaga XIV. Ett exempel är olika kromföreningar som används vid kromatering.

Här kan du kan läsa mer om Reach och kraven på varor.

Avfallsdirektivet

Om din elektronik innehåller särskilt farliga ämnen som finns på kandidatförteckningen i Reach, så kan du också behöva lämna information till den så kallade SCIP-databasen hos den europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Det är för att de som hanterar avfall ska veta om innehållet och hur de ska hantera avfallet. Skyldigheten att anmäla till SCIP-databasen gäller företag som levererar varor till yrkesmässiga kunder. Kravet finns i Avfallsdirektivet.

Här kan du läsa mer om kravet på att lämna information till SCIP-databasen.

Förordningen om långlivade organiska föreningar (POP)

Den så kallade POPs-förordningen förbjuder eller begränsar tillverkning, användning och utsläppande på marknaden av ämnen som är särskilt problematiska på grund av sina hälso- och miljöfarliga egenskaper. Förordningen gäller också för elektronik. Exempel på förbjudna ämnen är kortkedjiga klorparaffiner (SCCP). De kan förekomma i mjuk plast i elektronik. Andra exempel är vissa så kallade bromerade flamskyddsmedel.

Här kan du läsa mer om POPs-förordningen.

Leksaksdirektivet

Elektroniska leksaker omfattas också av leksaksdirektivet. Ett generellt krav i leksaksdirektivet är att kemiska ämnen i leksaker inte får innebära någon risk för barnens hälsa. Bland de särskilda kemikaliekraven finns till exempel gränsvärden för vissa flamskyddsmedel i leksaker för små barn och förbud mot ämnen som kan ge cancer, påverka arvsmassan och fortplantningen. Direktivet innehåller också krav på CE-märkning, viss annan märkning och dokumentation.

Här kan du läsa mer om reglerna i leksaksdirektivet.

Biocidförordningen

Ibland kan elektronik, som till exempel ett kylskåp, vara behandlad med en biocidprodukt för att det inte ska lukta illa eller för att motverka bakterietillväxt. En biocidprodukt är en typ av bekämpningsmedel som innehåller ett eller flera verksamma ämnen. Ett verksamt ämne oskadliggör eller förhindrar påverkan av skadliga organismer. I biocidförordningen finns regler som innebär att du har ansvar för att elektroniken du säljer endast är behandlad med verksamma ämnen som är tillåtna inom EU. Sådana varor måste också märkas om man säger att de har biocidegenskaper, till exempel att de är antibakteriella. Varor som är behandlade med biocidprodukter innehåller ämnen som kan vara farliga eller giftiga för människor och miljö. Därför får varorna endast vara behandlade med tillåtna ämnen för att få släppas ut på marknaden och säljas inom EU, enligt EU:s biocidförordning.

Här kan du läsa mer om kraven för biocidbehandlade varor.

Batteridirektivet

Om du säljer elektronik som innehåller batterier så behöver du känna till att det finns särskilda regler för batterier i det så kallade batteridirektivet. Direktivet innebär att batterier inte får innehålla tungmetallerna kvicksilver och kadmium över en viss halt.

Här kan du läsa mer om batteridirektivet.

Förpackningsdirektivet

Många elektronikvaror säljs förpackade. Innehållet av vissa tungmetaller i förpackningsmaterial regleras i förpackningsdirektivet. Reglerna innebär att summan av metallerna bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom inte får överstiga vissa haltgränser i förpackningar. Det är viktigt att tänka på att förpackningar även omfattas av kemikalieregler i andra regelverk som Reach-förordningen och POPs-förordningen.

Här hittar du förpackningsdirektivet.

Produktsäkerhetsdirektivet

Varor som säljs till konsumenter får inte utgöra en risk för människors hälsa och säkerhet. Detta är en övergripande princip i det så kallade produktsäkerhetsdirektivet. Reglerna gäller när det inte finns någon specifik lagstiftning som reglerar risken.

Du kan läsa mer om produktsäkerhetslagstiftningen hos Konsumentverket. Länk till annan webbplats.

Kemikalieregler hos andra

Hur ser jag till att min produkt följer reglerna?

Du som säljer elektronik har ansvar för att produkterna uppfyller kemikaliereglerna. Det gäller även om du har köpt varorna av någon annan och bara säljer dem vidare. Du behöver bland annat ha koll på om dina produkter innehåller några kemiska ämnen som är förbjudna eller begränsade eller som du behöver informera dina kunder om. Därför behöver du fråga om och ställa krav på produkter och material hos dina leverantörer. Du behöver också kontrollera att din elektronik är märkt enligt reglerna och att du har eller kan få tag i den dokumentation som krävs.

Läs våra råd och tips om att ställa kemikaliekrav på varor.

Vad händer om min produkt inte uppfyller kraven i lagstiftningen?

Du får inte släppa ut produkter på EU-marknaden om de inte uppfyller kraven i lagstiftningen . Kemikalieinspektionen eller en annan tillsynsmyndighet kan därför kräva att du rättar till det som är fel om du vill fortsätta att sälja produkten. Du kan få ett förbud mot fortsatt försäljning av den felaktiga produkten och kan behöva dra tillbaka den från dina kunder. För vissa överträdelser kan tillsynsmyndigheterna också besluta om en miljösanktionsavgift eller skicka in en anmälan om miljöbrott till Åklagarmyndigheten .

Här kan du läsa om Kemikalieinspektionens tillsyn.

Senast uppdaterad 8 december 2021