Substitution av farliga ämnen

Substitution innebär att man tar bort eller byter ut farliga kemiska ämnen i produkter mot mindre farliga eller icke-kemiska alternativ. Syftet är att produkterna ska bli säkrare för hälsa och miljö, både när de tillverkas, används och när de blir avfall.

Vad är substitution?

Substitution innebär att man tar bort eller byter ut farliga kemiska ämnen i produkter eller i processer mot mindre farliga eller helt ofarliga ämnen. Det kan också innebära att man använder icke-kemiska alternativ, andra material, nya tekniker eller andra processer. Ett centralt begrepp inom substitution är kemisk eller teknisk funktion, vilket syftar på ämnets funktion i materialet, produkten eller processen. Genom att definiera ämnets funktion i en specifik användning blir det oftast lättare att hitta fungerande alternativ.

Sträva efter "funktionell substitution"

När man ska byta ut ett ämne är det bra att leta bland ämnen som kan fylla samma funktion som det man vill ersätta, snarare än att leta bland ämnen som har liknande kemisk struktur. Då minskar risken för så kallad osund substitution, alltså att ett ämne byts ut mot ett annat ämne med liknande egenskaper, som kan vara problematiska för hälsa och miljö. Genom att leta efter ämnen med samma tekniska funktion kan urvalet av alternativ breddas eftersom det även öppnar upp för alternativa tekniklösningar.

Varför substituera?

Målet med substitutionen är att fasa ut farliga ämnen eller byta ut dem mot mindre farliga alternativ för en säkrare hantering under tillverkning, användning och avfallshantering/återvinning. Ibland är man tvungen att fasa ut vissa ämnen på grund av att de begränsas eller förbjuds i lagstiftningen. Det kan också handla om att möta kundernas efterfrågan på säkrare produkter som är bättre för hälsan och miljön. Det går att ligga steget före lagstiftningen och fasa ut eller ersätta ämnen som är farliga men som ännu inte hunnit bli reglerade. Detta är speciellt önskvärt för produkter som kan medföra hög eller långvarig exponering för människa och miljö.

Vem kan substituera?

Företag som tillverkar varor, material eller kemiska produkter har ansvaret för att substituera eventuella farliga ämnen i sina produkter som är förbjudna eller begränsade i kemikalielagstiftningen. Ett sådant ansvar ligger också på alla verksamheter som hanterar produkter, material och varor. Företagen kan också gå längre än lagstiftningen och fasa ut ämnen som är farliga men som ännu inte hunnit bli begränsade.

Läs mer i vår vägledning för företag.

Företag som köper in varor eller produkter för att sälja dem vidare har ansvaret för att varorna följer lagen och inte innehåller förbjudna ämnen. Även återförsäljare kan gå längre än lagen kräver och försöka få bort fler farliga ämnen ur sina varor eller produkter. Det kan man göra genom att ställa krav på sina leverantörer att byta ut farliga ämnen mot säkrare alternativ. Man kan också byta leverantör om man inte får gehör för sina krav.

Läs mer om att ställa krav på dina leverantörer.

Om man arbetar med att köpa in varor och produkter som ska användas i en verksamhet kan det också vara bra att se över om varorna innehåller några farliga ämnen. Det kan man göra genom att fråga sina leverantörer om innehållet och ställa krav på att farliga ämnen inte ska förekomma om det finns säkrare alternativ. Ofta är det bäst att ställa kemikaliekrav redan när du handlar upp eller köper in varorna.

Läs mer om att ställa kemikaliekrav i samband med upphandling.

Vad behöver substitueras?

Alla farliga ämnen kan med fördel substitueras som en förbyggande åtgärd för att minska riskerna för negativa hälso- och miljöeffekter. Produktvalsprincipen (substitutionsprincipen) som beskrivs i Miljöbalkens 2 kapitel 4 § innebär att man så långt som möjligt ska undvika att sälja eller använda sådana kemiska produkter som kan befaras medföra risk för människa eller miljö om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga.

Farliga ämnen i kemiska produkter eller blandningar ska alltid vara klassificerade och märkta enligt CLP-förordningen. På så sätt kan man få reda på vilka ämnen i kemiska produkter som är farliga och på vilket sätt de är farliga, exempelvis om de utgör någon fysikalisk fara, hälso- eller miljöfara.

Det är i första hand ämnen med egenskaper som uppfyller kriterierna för att vara SVHC-ämnen i EU:s kemikalielagstiftning Reach eller särskilt farliga ämnen enligt Sveriges nationella miljökvalitetsmål, Giftfri miljö, som behöver substitueras. De ämnen som hittills har identifierats som SVHC-ämnen finns listade på kandidatförteckningen i Reach-förordningen. SVHC står för engelskans "substances of very high concern".

I Kemikalieinspektionens guide för substitution, PRIO, utgår vi från kriterierna för SVHC-ämnen i Reach-förordningen och för särskilt farliga ämnen i miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö och kallar dem för utfasningsämnen. I PRIOs databas listar vi en rad ämnen som faller in under dessa kriterier. Exempel på farliga egenskaper som finns hos utfasningsämnena är

  • cancerframkallande, mutagena, reproduktionsstörande ämnen, så kallade CMR-ämnen, i kategori 1A eller 1B
  • svårnedbrytbara, bioackumulerande och toxiska ämnen, så kallade PBT-ämnen
  • mycket svårnedbrytbara och mycket bioackumulerande ämnen, så kallade vPvB-ämnen
  • hormonstörande ämnen.

Om man har ansvar för flera produkter så väljer man i första hand ut de produktanvändningar som innebär hög eller långvarig exponering för människa eller miljö.

Hur substituerar man?

Substitutionsarbetet är en process som kan illustreras med en trappa i fem steg där de olika stegen bygger på varandra.

Substitutionstrappa med 5 viktiga steg vid substitution av farliga ämnen.

Substitutionstrappan, klicka för att förstora bilden.

Substitutionstrappans steg:
1. Ta fram information om kemikalieinnehåll
2. Identifiera oönskade ämnen
3. Inventera alternativa ämnen/tekniska lösningar
4. Bedöma och välja alternativa ämnen/tekniska lösningar
5. Utveckla nya alternativa ämnen/tekniska lösningar

1. Ta fram information om kemikalieinnehåll

En förutsättning för att kunna börja substituera ämnen är att man vet vilka ämnen som hanteras eller omsätts i verksamheten. Det kan vara ämnen som finns i produkterna men också ämnen som används i olika tillverkningsprocesser eller restprodukter från produktionen.

2. Identifiera oönskade ämnen

Det första steget i processen innebär att man identifierar oönskade ämnen som man vill substituera. Om ditt företag inte själv tillverkar varor eller produkter, till exempel om du importerar varor, är dina kravspecifikationer gentemot dina leverantörer det viktigaste verktyget i substitutionsarbetet.

3. Inventera alternativa ämnen eller nya tekniska lösningar

Det andra steget i arbetet med substitution innebär att man inventerar tillgängliga alternativ för att hitta ämnen med en likvärdig funktion. Det kan handla om att hitta andra kemiska eller icke-kemiska ersättare, material eller andra tekniska lösningar. Det kan exempelvis innebära att ett material A byts ut mot material B därför att material B inte kräver en viss tillsats av ämnen med farliga egenskaper.

4. Bedöma och välja alternativa ämnen eller nya tekniska lösningar

I det tredje steget ska man ha samlat in tillräckligt med information för att jämföra och kunna bedöma alternativen för att välja en ersättning för den specifika användningen. Att komma fram till en ersättning kan vara en kunskaps- och resurskrävande process. Viktiga aspekter att väga in i bedömningen är farliga egenskaper hos ersättaren, relativ exponering (det vill säga jämföra skillnaden i exponering mellan nuvarande ämne och ersättaren), teknisk prestanda och ekonomi.

5. Utveckla nya alternativa ämnen eller nya tekniska lösningar

Det fjärde steget i substitutionstrappan innebär att man utvecklar nya ämnen eller tekniker. Om det saknas bra, tillgängliga alternativ kan det finnas behov av nya innovationer och tekniker. Här är det företagen som är ansvariga för att driva utvecklingen.

När ett nytt ämne eller en ny teknik har utvecklats handlar det om att tillämpa, förbättra och att kommunicera detta vidare i leverantörskedjan.

Vägledning och stöd i substitutionsarbetet

Fråga Kemikalieinspektionen

Om du som anställd på företag, inspektör eller privatperson har frågor kring lagstiftningen och vilka ämnen som behöver substitueras kan du kontakta vår upplysningstjänst "Fråga Kemikalieinspektionen".

Läs mer om Fråga Kemikalieinspektionen 

Prioritetsguiden PRIO

Prioritetsguiden, PRIO, är ett webbaserat verktyg för företag och offentliga aktörer att använda för att identifiera farliga ämnen som man vill substituera. PRIO är utvecklad av Kemikalieinspektionen.
PRIO är ett verktyg för dig som vill arbeta proaktivt med att minska riskerna med användandet av farliga ämnen. Verktyget ska ge stöd i substitutionstrappans första steg, att identifiera vilka ämnen som är oönskade. Bland annat finns en databas med över 5200 exempel på farliga ämnen att fasa ut eller att vidta riskminskande åtgärder för.

Ämnena är indelade på två nivåer, utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen. Kriterierna för vad som räknas som utfasningsämnen i PRIO-databasen är desamma som kriterierna för särskilt farliga ämnen, så kallade SVHC-ämnen, på kandidatförteckningen i Reach-förordningen. Utöver det tillkommer ytterligare ämnen som kopplar till ett av Sveriges nationella miljökvalitetsmål, Giftfri miljö.

Läs mer om PRIO 

ECHA

På den europeiska kemikaliemyndigheten Echas webbplats finns mer information om hur man kan arbeta systematiskt med substitution. Där finns även information om EU-gemensamma nätverk och workshoppar för samverkan om substitution för företag i leverantörskedjan.

Läs mer om Echas arbete med substitution.

Substitutionscentrum

Substitutionscentrum är placerat på Research Institutes of Sweden (RISE ) och har rollen att öka kunskap om och därmed bidra till ökat substitutionsarbete. Centrumet har en rådgivande funktion dit framförallt små och medelstora företag kan vända sig för att få vägledning i substitutionsarbetet. De erbjuder även utbildningar för företag och andra som vill lära sig mer om substitution och ger möjlighet till samverkan för att komma vidare i substitutionsarbetet.

Centrumets rådgivningsfunktion har framförallt fokus på substitutionstrappans andra och tredje steg: att inventera alternativa ämnen eller andra tekniska lösningar samt bedöma val av ersättare. I steg 1 kan företag få hjälp i att prioritera ämnen för utfasning utifrån företagens egen kunskap om vilka ämnen de använder. Genom att förmedla kontakt till utvecklare och forskare kan Substitutionscentrum också fylla en roll i steg 4.

Läs mer om Substitutionscentrum.

SIN List och Marketplace

Internationella kemikaliesekretariatet, ChemSec, är en intresseorganisation som har flera tjänster som kan vara användbara för dig som vill arbeta med substitution. SIN List och Marketplace är två av dem.
SIN List är en databas med ämnen som enligt ChemSec uppfyller kriterierna för att vara särskilt farliga, så kallade SVHC-ämnen, enligt Reach, men som ännu inte har tagits upp av lagstiftningen. SIN List kan användas som en vägledning för de som vill gå före lagstiftningen och fasa ut särskilt farliga ämnen.

Läs mer om SIN List

Det webbaserade verktyget Marketplace är en webbplats för förmedling av säkrare alternativ till många farliga ämnen som används på marknaden idag. Det kan fungera som ett stöd i inventering av alternativa ämnen, material och tekniker (substitutionstrappans andra steg). Verktyget riktar sig till köpare och säljare av miljövänliga alternativ eller tekniker.

Läs mer om Marketplace

Branschorganisationer

Det finns även branschspecifika initiativ i form av verktyg, märkningssystem eller positivlistor som syftar till att vägleda företagen i deras substitutionsarbete. Du kan alltid vända dig till din branschorganisation för vägledning och råd.