Guide för ansvar, kontroll och hantering av PFAS
PFAS är syntetiskt framställda kemikalier. Ibland kallas de även för högfluorerade ämnen. PFAS finns i miljön och har förorenat dricksvattnet på flera ställen i Sverige. Föroreningarna berör många aktörer i samhället och många myndigheter är involverade. I den här guiden hittar du information om PFAS från flera olika myndigheter som är riktad till flera olika målgrupper, till exempel företag, räddningstjänst och tillsynsmyndigheter. Det finns även information till dig som är dricksvattenproducent och till dig som har din egen dricksvattenbrunn.
Guiden har tagits fram av myndighetsnätverket för PFAS-frågor där Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Havs- och vattenmyndigheten, Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö och Länsstyrelsen ingår. Guiden uppdateras i takt med arbetet i myndighetsnätverket.
Hitta rätt information om PFAS
Utsläpp av PFAS kan leda till att ämnena tränger igenom markytan och förorenar mark och grundvatten. Varje dricksvattenproducent ska inventera potentiella föroreningskällor inom tillrinningsområdet till vattentäkten. Det gäller både grundvattentäkter och ytvattentäkter.
Möjliga föroreningskällor till PFAS är avloppsreningsverk, deponier, tvätterier med impregnering, textilindustri, metallbearbetande industri, cementgjuteri, oljelagring, fasta installationer för brandsläckning, räddningstjänst och brandövningsplatser. Brandövningsplatser finns bland annat på flygplatser och helikopterplattor.
Om man misstänker att det finns en potentiell PFAS-källa uppströms en vattentäkt bör man analysera råvattnet med avseende på PFAS. För att göra en första bedömning om PFAS-källan ligger inom tillrinningsområdet för en yt- eller grundvattentäkt kan man ta hjälp av topografiska kartor. Man kan också ta hjälp av jordarts- och grundvattenkartor från Sveriges geologiska undersökning (SGU).
SGU:s jordarts- och grundvattenkartor
Länk till annan webbplats.
Det är särskilt viktigt att motverka utsläpp i vattenskyddsområden och i områden med hög sårbarhet. Exempel på områden med hög sårbarhet är:
- Om grundvattenytan ligger nära markytan (då är risken högre att grundvattnet förorenas).
- Om marken består av material med hög genomsläpplighet, till exempel rullstensåsar (s.k. naturgrusavlagringar).
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har tagit fram sårbarhetskartor för grundvattnet. Kartorna är anpassade för räddningstjänstens arbete i samband med olyckor som till exempel dieselutsläpp vid tankbilsolyckor. De kan användas som hjälpmedel även i bedömningen av föroreningar från andra källor, till exempel brandövningsplatser.
SGU:s sårbarhetskartor för grundvatten Länk till annan webbplats.
I Vattenförvaltningens informationssystem, VISS, finns information om grundvattenförekomster och ytvattenförekomster. Här finns också information om riskbedömning, föroreningskällor och provtagningar som gjorts.
VISS – Vatteninformationssystem Sverige Länk till annan webbplats.
Mer information om faroanalys finns i Kemikalieinspektionens PM 5/13.
Kemikalieinspektionens PM 5/13 - Brandskum som möjlig förorenare av dricksvattentäkter
Åtgärdsgränser
Den 1 januari 2026 börjar gränsvärden för PFAS 4 och PFAS 21 i Livsmedelsverkets föreskrifter 2022:12 gälla.
- PFAS 4: 4 ng/l
- PFAS 21: 100 ng/l
Under övergångsperioden till 1 januari 2026 kan gränsvärdena för PFAS användas som riktvärden för när åtgärder behöver vidtas. Om en dricksvattenproducent exempelvis undersöker halten PFAS i sitt dricksvatten, kan det kommande gränsvärdet för PFAS 4 användas som en rekommendation för när dricksvattnet ska anses vara hälsosamt och rent.
Vattenskyddsområden
För att skydda viktiga vattentäkter mot föroreningar så kan länsstyrelser och kommuner fastställa särskilda vattenskyddsområden. Vattentäkter kan vara sjöar, vattendrag eller grundvatten. Havs- och vattenmyndigheten är den vägledande nationella myndigheten i arbetet med vattenskyddsområden (2 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.). Ett vattenskyddsområde kan inrättas för såväl ytvatten- som grundvattentäkter.
Havs- och vattenmyndighetens information om vattenskyddsområden Länk till annan webbplats.
SGU:s information om vattenskyddsområden Länk till annan webbplats.
Livsmedelsverkets Handbok för klimatanpassad försörjning av Länk till annan webbplats.dricksvatten Länk till annan webbplats.
Vattentäktsarkivet
I Vattentäktsarkivet finns grundläggande information om vattenverk och vattentäkter för dricksvattenförsörjning. Här lagras analysresultat från råvatten- och dricksvattenprover från allmänna grund- och ytvattenanläggningar (vattenverk och vattentäkter). PFAS har tidigare inte provtagits i någon större utsträckning men på senare år har en del vattenproducenter, Svenskt Vatten och Naturvårdsverket analyserat prover från grund- och ytvattentäkter.
Du som äger en enskild brunn eller enskild dricksvattenanläggning ansvarar själv för kvaliteten på dricksvattnet och för att hålla anläggningen i bra skick. Det betyder att du till exempel är ansvarig för undersökningar av dricksvattnet.
Livsmedelsverket har tagit fram rekommendationer. Även Sveriges geologiska undersökning (SGU) har råd och information.
Livsmedelsverket arbetar med att se över ett riktvärde för PFAS i små dricksvattenanläggningar för privatbruk.
SGU:s allmänna information om brunnar och dricksvatten Länk till annan webbplats.
Om du vill läsa mer om små dricksvattenanläggningar för privat bruk kan du också läsa Livsmedelsverkets faktaskrift Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk Länk till annan webbplats.
Användningen av skum kan innebära att giftigt släckvatten tränger ner i marken och förorenar mark och grundvatten. Vid all brandsläckning ska man samla upp släckvattnet vilket innebär att man ska sträva efter att så lite släckvatten som möjligt bildas vid en släckinsats. Släckvatten ska i möjligaste mån samlas upp och hanteras på ett korrekt sätt för att minimera påverkan på omgivningen.
Kemikalieinspektionen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Naturvårdsverket har tagit fram en folder till Sveriges räddningstjänster med rekommendationer för att minska användningen av brandsläckningsskum.
Rekommendationer för minskad användning av brandsläckningsskum
Naturvårdsverket har tagit fram en särskild vägledning om produktvalsprincipen i syfte att ge förutsättningar att fokusera på produktvalsprincipen vid tillsyn av användning av kemiska produkter och vid prövning av tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter. Vägledningen tydliggör kopplingar mellan produktvalsprincipen och andra relevanta regelverk avseende kemiska produkter, med utgångspunkt från ämnens farliga egenskaper. Vägledningen är inte specifikt inriktad på olika ämnen eller ämnesgrupper som till exempel PFAS.
Vägledning om produktvalsprincipen på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Brandsläckningsskum som innehåller fluortensider är särskilt problematiska för miljön. Vissa fluortensider, inte bara PFOS och PFOA, är extremt svårnedbrytbara (persistenta). Även nedbrytningsbara fluortensider bildar i naturen fluorerade ämnen som är extremt svårnedbrytbara.
Höga halter av fluortensider har påträffats i grundvatten framförallt i anslutning till brandövningsplatser och i områden där bränder har släckts. I en del fall har halterna av fluortensider varit så höga att de har överskridit Livsmedelsverkets åtgärdsgräns. Det har lett till att brunnar och vattenverk har behövt införa nya beredningssteg eller tas ur bruk.
Det är särskilt viktigt att undvika att använda brandsläckningsskum i vattenskyddsområden och i områden med hög sårbarhet. Exempel på områden med hög sårbarhet är:
- Om grundvattenytan ligger nära markytan (då är risken högre att grundvattnet förorenas).
- Om marken består av material med hög genomsläpplighet, till exempel rullstensåsar (s.k. naturgrusavlagringar).
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har tagit fram sårbarhetskartor för grundvattnet. Kartorna är anpassade för räddningstjänstens arbete i samband med olyckor, till exempel dieselutsläpp vid tankbilsolyckor, men kan användas som hjälpmedel för att bedöma sårbarheten även för andra föroreningar, som till exempel brandsläckningsskum.
SGU:s sårbarhetskartor för grundvatten Länk till annan webbplats.
Ett hundratal PFAS är förbjudna inom EU genom Reach-förordningen och POPs-förordningen. Ett tiotal av dem finns upptagna på den så kallade kandidatlistan över särskilt farliga ämnen. Det innebär bland annat att företag som använder dessa ämnen måste informera sina kunder om att ämnena finns i produkterna.
PFOS och PFOA är två av de mest kända PFAS-ämnena, båda är begränsade i POPs-förordningen. Det betyder att användningen är förbjuden i både kemiska produkter och i varor. Begränsningen omfattar även dess salter och besläktade ämnen som kan brytas ner till PFOS och PFOA.
Läs mer om lagar och regler för PFAS-ämnen på Kemikalieinspektionens webbplats
Tillverkare och importör
Det är du som sätter ut brandskum på marknaden som ansvarar för att de inte utgör en risk för människa eller miljön och att de uppfyller gällande regler. Om du tillverkar eller importerar brandskum behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du måste ha kännedom om vilka PFAS i skummet som bidrar till produktens klassificering. Du ska kunna informera räddningstjänsten och andra användare. Du kan behöva anmäla din verksamhet och produkterna till Kemikalieinspektionens produktregister och registrera ämnen hos den Europeiska kemikaliemyndigheten Echa.
Regler för registrering av PFAS i kemiska produkter
Distributör
Distributör är ett samlingsbegrepp för exempelvis grossister, återförsäljare och detaljhandlare. Du är distributör om du köper in brandskum från ett företag, i Sverige eller inom EU, i syfte att sälja det vidare till konsumenter eller andra företag. Det gäller oavsett om du säljer direkt från ett lager, i butik, i varuhus eller via internet. Köper du brandsläckningsskum från länder utanför EU betraktas du även som importör. Du som köper in brandsläckningsskum för lagring och vidare försäljning har ett ansvar att bedöma vilka risker det kan medföra. Gör en bedömning innan du bestämmer vad som ska köpas in.
Undvik fluorbaserade skum som kan ersättas av alternativ som är bättre ur miljösynpunkt. Det kallas för substitutions- eller produktvalsprincipen.
Som distributör ska du se till att produkterna är märkta på svenska och att märkningen följer reglerna i CLP-förordningen.
Märkningen ska informera användarna om eventuella faror och hur de ska hantera produkten.
Det är du som sätter ut en produkt på marknaden som ansvarar för att den inte utgör en risk för människa eller miljön och att den uppfyller gällande regler. Du som driver en industri ska minska anläggningens påverkan på hälsa och miljö så långt det är rimligt.
Ett hundratal PFAS är förbjudna inom EU genom Reach-förordningen och POPs-förordningen. Ett tiotal av dem finns upptagna på den så kallade kandidatlistan över särskilt farliga ämnen. Det innebär bland annat att företag som använder dessa ämnen måste informera sina kunder om att ämnena finns i produkterna.
PFOS och PFOA är två av de mest kända PFAS-ämnena, båda är begränsade i POPs-förordningen. Det betyder att användningen är förbjuden i både kemiska produkter och i varor. Begränsningen omfattar även dess salter och besläktade ämnen som kan brytas ner till PFOS och PFOA.
Läs mer om lagar och regler för PFAS-ämnen på Kemikalieinspektionens webbplats
Tillverkare
Om du tillverkar produkter som innehåller PFAS behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du ska kunna informera konsumenter och andra användare. Du kan behöva anmäla din verksamhet och produkterna till Kemikalieinspektionens produktregister och registrera ämnen hos den Europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Det gäller:
- kemiska produkter, till exempel brandsläckningsskum, impregneringsmedel för textil, bilvårdsprodukter, spolglans, skidvalla och rengöringsmedel.
- varor, till exempel textil, elektronik och produkter med non-stick-egenskaper.
Kemikalieinspektionens vägledning för dig som är tillverkare eller importör
Du som driver en industri ska minska anläggningens påverkan på hälsa och miljö så långt det är rimligt. Det står i miljöbalkens allmänna hänsynsregler i kapitel 2. De flesta industrier behöver söka tillstånd eller göra en anmälan enligt miljöbalken. Du ska själv kontrollera och visa att du följer miljöbalken.
Naturvårdsverkets vägledning för dig som är tillverkare Länk till annan webbplats.
Regler för registrering av PFAS i kemiska produkter
Importör
Om du importerar produkter som innehåller PFAS behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du ska kunna informera konsumenter och andra användare. Du kan behöva anmäla din verksamhet och produkterna till Kemikalieinspektionens produktregister och registrera ämnen hos den Europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Det gäller:
- kemiska produkter, till exempel brandsläckningsskum, impregneringsmedel för textil, bilvårdsprodukter, spolglans, skidvalla och rengöringsmedel.
- varor, till exempel textil, elektronik och produkter med non-stick-egenskaper.
Kemikalieinspektionens vägledning för dig som är tillverkare eller importör
Regler för registrering av PFAS i kemiska produkter
PFAS kan även finnas i livsmedelsförpackningar och kosmetika. Fråga din leverantör om innehållet i de varor du köper.
Distributör
Distributör är ett samlingsbegrepp för exempelvis grossister, återförsäljare och detaljhandlare. Du är distributör om du köper in en kemisk produkt eller en vara från ett företag, antingen i Sverige eller inom EU, i syfte att sälja den vidare till konsumenter eller till andra företag. Det gäller oavsett om du säljer direkt från ett lager, i butik, i varuhus eller via internet. Köper du kemiska produkter eller varor från länder utanför EU betraktas du även som importör. Du som köper in kemiska produkter eller varor för lagring och vidare försäljning har ett ansvar att bedöma vilka risker det kan medföra. Gör en bedömning innan du bestämmer vad som köps in. Undvik PFAS som kan ersättas av mindre problematiska ämnen eller alternativa tekniker. Detta kallas för substitutions- eller produktvalsprincipen.
Som distributör ska du se till att kemiska produkter är märkta på svenska och att märkningen följer reglerna i CLP-förordningen. Märkningen ska informera användarna om eventuella faror och hur de ska hantera produkterna. Du måste därför veta vilka PFAS som bidrar till produktens klassificering. Om du säljer varor ansvarar du för att informera konsumenter och yrkesmässiga användare om de innehåller PFAS som bedömts vara så kallade särskilt farliga ämnen (SVHC). Europeiska kemikaliemyndigheten Echa har en lista över ämnen som är särskilt farliga för hälsa och miljö och där ingår ett antal PFAS. Listan kallas kandidatförteckningen.
Kemikalieinspektionens vägledning för dig som är distributör
Som primärproducent är din verksamhet det första ledet i livsmedelsproduktionen. Odling av spannmål, äggproduktion, köttdjursuppfödning, bär- och svampplockning och jakt är exempel på verksamheter inom primärproduktion.
Sedan 1 januari 2023 gäller EU-gemensamma gränsvärden för fyra PFAS-föreningar och summan av dessa föreningar i kött och ätbara slaktbiprodukter av olika djurslag. Gränsvärden finns också för PFAS i olika fiskarter, kräftdjur och musslor. Gränsvärdena gäller inte för livsmedel som lagligen har satts på marknaden innan den 1 januari 2023.
Livsmedelsföretagare i primärproduktionen bör söka information, till exempel från kommuner och länsstyrelser om det kan finnas risk att lokala källor till PFAS kan påverka halterna av dessa ämnen i kött, ägg, fisk, kräftdjur och musslor. Livsmedelsproducenter i leden efter primärproduktionen behöver inkludera PFAS bland de kemiska faror som företagens egenkontrollprogram ska innefatta. Den kunskap vi hittills har om PFAS är att ämnena anrikas framför allt i animaliska livsmedel. Insjöfisk från kontaminerade sjöar har hittills identifierats som det livsmedel med generellt högre nivåer av PFAS än andra livsmedel.
Kunskapen är ännu mycket låg om vilka nivåer av PFAS i sjöar och vattendrag, i jordar och grödor som kan riskera att livsmedel och livsmedelsproducerande djur kan nå halter som överskrider gränsvärden och som är hälsoskadliga. Därför behöver kunskapen byggas successivt. Om möjligt bör boskap hindras från att dricka vatten från PFAS-kontaminerade områden samt att beta på marker som kan vara påverkade av PFAS-föroreningar.
Tillsyn av PFAS görs utifrån olika lagstiftningar av olika myndigheter på flera nivåer.
- Centrala myndigheter är i regel tillsynsvägledande.
- Regionala myndigheter (i regel länsstyrelsen) kan vara dels tillsynsvägledande mot kommunala myndigheter, och dels ansvara för egen operativ tillsyn. De regionala myndigheterna kan ha olika roller när det gäller tillsyn beroende på vilken lagstiftning det gäller, och beroende på i vilken utsträckning man delegerat det operativa tillsynsansvaret till kommunerna.
- Kommunala tillsynsmyndigheter är i regel operativa.
- Försvarsinspektören för hälsa och miljö utövar den operativa tillsynen över Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk samt Försvarets radioanstalt.
En tillsynsvägledande myndighet ska ange riktlinjer och stöd som ger förutsättningar för de operativa tillsynsmyndigheterna att bedriva tillsyn utifrån lagstiftning och miljömål. En operativ tillsynsmyndighet, oftast en kommun eller länsstyrelse, ställer konkreta krav på enskilda verksamheter så att lagstiftningen efterlevs. En framgångsfaktor är att ta hjälp av andra tillsynsmyndigheter.
Tillsyn och prövning av verksamheter som hanterar PFAS
PFAS kan förekomma i många olika miljöfarliga verksamheter och bör därför uppmärksammas i tillsynen för att minska användning och spridning där det är möjligt.
I tillsyn enligt miljöbalken bör frågan ställas om PFAS förekommer eller har förekommit (avsiktligt eller oavsiktligt) i verksamheten. Exempel är avloppsreningsverk, deponier, tvätterier med impregnering, textilindustri, metallbearbetande industri, cementgjuteri, oljelagring, fasta installationer för brandsläckning, räddningstjänst och brandövningsplatser.
Information om förorenade områden på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Information om miljöbalken på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
I samband med olika sorters prövningsärenden, som gäller till exempel miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, hantering av jordmassor och ledningsdragningar, kan PFAS-föroreningar komma att behöva hanteras för att spridningen av PFAS ska minska. Även vid remissvar som gäller hantering av planärenden bör risken för påverkan av PFAS bedömas.
2006 tog Naturvårdsverket tillsammans med Boverket fram en vägledning om hur förorenade områden kan hanteras i samband med planläggningen. Vägledningen skrevs med utgångspunkt i lydelsen av dåvarande plan- och bygglagen. Den 1 januari 2008 gjordes ändringar i plan- och bygglagen, då det bland annat infördes en möjlighet att i detaljplan bestämma om skyddsåtgärder för att motverka exempelvis markföroreningar, som villkor för förhandsbesked eller bygglov. Paragrafhänvisningarna i rapporten stämmer därför inte överens med gällande PBL. Vägledningen kommer att uppdateras.
Länsstyrelserna har också tagit fram vägledningar om hantering av förorenade områden i fysisk planering.
Länsstyrelsernas vägledning om förorenade områden och fysisk planering Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken som syftar till att underlätta för tillsyns- och prövningsmyndigheterna att göra bedömningar i enskilda fall samt motivera och harmonisera beslut utifrån dessa bestämmelser.
Vägledning om de allmänna hänsynsreglerna på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Det finns en särskild vägledning om produktvalsprincipen i syfte att ge förutsättningar att fokusera på produktvalsprincipen vid tillsyn av användning av kemiska produkter och vid prövning av tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter.
Vägledning om produktvalsprincipen på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverket får in en hel del vägledningsfrågor om PFAS och deponier. På denna webbsida besvarar vi frågor om till exempel mottagningskrav, lämpliga utsläppskrav och rening av utgående lakvatten.
Frågor och svar om PFAS och deponier på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Sedan senare delen av 2020 deltar Naturvårdsverket i projektgruppen för Miljösamverkan Sveriges projekt ”PFAS och deponier” som har målsättningen att öka kunskapen och utveckla gemensamma riktlinjer för kravställande.
Tillsyn av kemiska produkter och varor
Ansvaret för tillsyn över kemiska produkter och varor fördelas mellan flera myndigheter. Kemikalieinspektionen ger stöd och råd till dig som arbetar med kemikalietillsyn i kommunen eller länsstyrelsen främst när det gäller kemiska produkter (t.ex. brandsläckningsskum, skidvalla och rengöringsmedel). Kemikalieinspektionen har tillsynsansvar över primärleverantörer när det gäller kemiska produkter. Även när det gäller varor som kläder och skor så är det Kemikalieinspektionen som har tillsyn över primärleverantörernas försäljning. Däremot har Kemikalieinspektionen och kommunerna ett delat tillsynsansvar över den övriga försäljningen, det vill säga varor som köpts av svenska leverantörer. I praktiken bedriver kommunerna det mesta av den tillsynen.
Kemikalieinspektionen vägleder regionala och lokala tillsynsmyndigheter i kontrollen av:
- CLP-förordningen (regler om märkning av kemiska produkter som till exempel brandsläckningsskum och impregneringsspray).
- Reach (regler om innehåll av särskilt farliga ämnen i varor som till exempel textilier och pappersförpackningar).
- POP:s-förordningen (regler om användningen av långlivade organiska föroreningar i både kemiska produkter och varor)
Kemikalieinspektionens information om ansvarsfördelningen för tillsyn av kemiska produkter och varor
Kemikalieinspektionens vägledning för tillsyn
Tillsyn om en PFAS-förorening upptäcks
Om en PFAS-förorening upptäcks är det flera lagstiftningar som ska beaktas, precis som för andra föroreningar. Tillsyn enligt följande lagstiftning kan vara aktuell:
- dricksvatten och fisk för konsumtion enligt livsmedelslagstiftningen
- miljöbalkens 10 kapitel om förorenade områden
- miljöbalkens 7 kapitel om vattenskyddsområden och dess föreskrifter.
Om PFAS finns i dricksvatten
Kommunen är i normalfallet operativ tillsynsmyndighet (kontrollmyndighet) för sådant dricksvatten som omfattas av livsmedelslagstiftningen. Försvarsinspektören för miljö och hälsa kontrollerar dricksvattenanläggningar inom Försvarsmakten. Livsmedelsverket är tillsynsvägledande myndighet för dricksvattenfrågor. Livsmedelsverket är operativ tillsynsmyndighet för vissa livsmedelsindustrier som använder eget dricksvatten i sin verksamhet.
Kommunen kan förelägga dricksvattenproducenten att vidta åtgärder, till exempel att undersöka vattnet eller bereda vattnet så att halten av PFAS sänks. Den relevanta lagstiftningen är Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2022:12) om dricksvatten.
Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2022:12) om dricksvatten Länk till annan webbplats.
Ägaren till en liten dricksvattenanläggning för privat bruk ansvarar själv för kvaliteten på dricksvattnet och för att hålla anläggningen i bra skick. Det betyder att denne till exempel är ansvarig för undersökningar av dricksvattnet.
Om PFAS finns i egenfångad fisk och i andra livsmedel
Kommunen bör undersöka halten av PFAS i egenfångad fisk (exempelvis abborre) av matstorlek från ytvattentäkter som misstänks vara PFAS-förorenade, och överväga att utfärda kostråd eller avrådan från att äta fisken beroende på halten PFAS i fisken.
Sedan 1 januari 2023 gäller EU-gemensamma gränsvärden för fyra PFAS-föreningar och summan av dessa föreningar i kött och ätbara slaktbiprodukter av olika djurslag i livsmedel på marknaden. Gränsvärden finns också för PFAS i olika fiskarter, kräftdjur och musslor.
Gränsvärdena gäller för livsmedel som lagligen har satts på marknaden efter den 1 januari 2023.
Om PFAS finns i mark, grundvatten eller ytvatten
Om PFAS finns i dricksvattnet så härstammar föroreningen antingen från grundvattnet eller från ytvattnet, beroende på om det rör sig om en grundvattentäkt, ytvattentäkt eller en vattentäkt som får sitt vatten från både grund- och ytvatten. Föroreningar upptäcks ibland även via miljöövervakning.
Operativ tillsynsmyndighet är Länsstyrelsen, Försvarsinspektören för miljö och hälsa eller kommunen. Om kommunen är operativ så är Länsstyrelsen vägledande. Naturvårdsverket är också tillsynsvägledande när det gäller förorenarens ansvar enligt miljöbalken.
Om PFAS finns i mark, grundvatten eller ytvatten kan den operativa tillsynsmyndigheten förelägga förorenaren om att denne ska undersöka föroreningen. Vid behov kan tillsynsmyndigheten förelägga förorenaren att vidta åtgärder. Båda dessa förelägganden har stöd i miljöbalkens 10 kapitel om föroreningsansvar. Undersökningsansvaret är långtgående. Det räcker med att tillsynsmyndigheten misstänker eller att det är troligt att ett företag, kommunen, staten eller en annan aktör har kunnat medverka till en föroreningsspridning. Då kan tillsynsmyndigheten förelägga aktören ifråga att undersöka mark och vatten med stöd av 26 kapitlet i miljöbalken.
Tillsynsmyndigheten gör en bedömning av föroreningen och var den kan komma ifrån. Om det finns en verksamhetsutövare som troligen är den som har orsakat föroreningssituationen kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren om att denne ska undersöka föroreningen, om verksamhetsutövaren inte vill göra det frivilligt.
Den som ansvarar för en pågående verksamhet är skyldig att åtgärda en förorening som dennes verksamhet har orsakat och minska skadan så långt det är möjligt. Om det finns flera verksamhetsutövare som troligen har orsakat föroreningssituationen kan tillsynsmyndigheten förelägga flera om att de ska åtgärda föroreningen.
Naturvårdsverkets vägledning om ansvarsfrågor Länk till annan webbplats.
SGI:s information om ansvar Länk till annan webbplats.
Länsstyrelsernas interaktiva verktyg för ansvarsutredning Länk till annan webbplats.
Riktvärden och liknande
2015 tog Statens geotekniska institut (SGI) fram preliminära riktvärden för PFOS för mark- och grundvatten. Riktvärdena är ett stöd för tillsynsmyndigheterna när de ska bedöma riskerna som PFAS-föroreningar i mark och grundvatten utgör i förorenade områden. Riktvärdena och bakgrunden till hur dessa har tagits fram redovisas i SGI Publikation 21.
SGI har tagit fram förslag till generella riktvärden för PFAS som beaktar det reviderade värdet för tolerabelt intag som EFSA har redovisat. Förslaget till generella riktvärdena har varit ute på remiss under 2022. Under 2023 kommer Naturvårdsverket, i samarbete med SGI, att inleda en konsekvensanalys vad gäller SGI:s förslag till generella riktvärden för PFAS.
Preliminära riktvärden för PFAS i mark och grundvatten på SGI:s webbplats Länk till annan webbplats.
SGI Publikation 21 Länk till annan webbplats.
Det finns flera olika bedömningsgrunder för högfluorerade ämnen, även kallade PFAS, som olika myndigheter har tagit fram och de har olika juridisk status. Här är en sammanställning av olika myndigheters riktvärden, gränsvärden och åtgärdsgränser för PFAS och en kort förklaring av dem.
Gränsvärden och riktvärden för PFAS (PDF 165 kB)
, 159.1 kB.
Miljökvalitetsnormer och statusklassning
En tillsynsmyndighet kan ta stöd i miljökvalitetsnormerna för ytvatten och av klassificeringen av kemisk status när de ska bedöma lämpliga åtgärder. För klassificeringen av ytvattens kemiska status (statusklassning) finns gränsvärden för PFOS och bedömningsgrunder för PFAS11.
Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2019:25 Länk till annan webbplats.
Vattenmyndigheterna utreder under 2016 vilka värden som ska användas för att fastställa miljökvalitetsnormer för grundvatten. Arbetet sker i dialog med Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Handbrandsläckare med skum
Uttjänta brandsläckare kan vara farligt avfall. Om en släckare ska klassas som farligt avfall beror på innehållets klassificering, något som ofta inte framgår av märkningen. Enligt 20 § 15 kap miljöbalken ska kommunen ansvara för att samla in och transportera allt kommunalt avfall som inte omfattas av producentansvar. Både tömda brandsläckare och brandsläckare som fortfarande innehåller skum bör kunna lämnas på kommunens återvinningscentral.
Läs mer om avfall på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Vilka halter av PFOS som vattenmyndigheterna ska använda vid klassificering av den kemiska statusen i sjöar och vattendrag finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2019:25. I HVMFS 2019:25 finns också en bedömningsgrund för elva PFAS-ämnen som vattenmyndigheterna ska använda vid klassificering av den ekologiska statusen i de vattenförekomster som har intag för dricksvattenproduktion. Bedömningsgrunden för PFAS 11 tar sin utgångspunkt i skyddet av dricksvattnet /människans hälsa och får inte överskridas i den punkt som är representativ för råvattenintaget.
Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2019:25 Länk till annan webbplats.
En av de indikatorer som används för att bedöma om havsmiljön är påverkad är hur koncentrationen av sju olika perfluorerade ämnen ser ut i fisk och sillgrissleägg. När koncentrationen av de perfluorerade ämnena inte uppvisar någon signifikant ökande trend under närmast föregående sexårsperiod, så kan vattnet uppnå god status.
Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2012:18 Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverkets statistik över PFOS i sillgrissleägg Länk till annan webbplats.
Grundvatten
Vattenmyndigheterna utreder under 2016 vilka värden som ska användas för klassificering av den kemiska statusen i grundvatten. Arbetet görs med stöd av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Dricksvatten
Om du har kommunalt dricksvatten är det dricksvattenproducenten i kommunen som har ansvar för att dricksvattnet inte innehåller skadliga ämnen, som till exempel PFAS. Vill du veta hur det står till med ditt dricksvatten bör du vända dig till din dricksvattenproducent.
På Livsmedelsverkets webbplats kan du läsa mer om PFAS i dricksvatten. Här finns också råd för dig som har egen brunn eller får vatten från enskild dricksvattenanläggning.
Livsmedelsverkets information om PFAS Länk till annan webbplats.
Vardagsvaror
PFAS används i många olika varor (såsom textil och non stick-produkter) och kemiska produkter (såsom impregneringssprayer och skidvalla) på grund av sina eftertraktade egenskaper. De är fett-, smuts- och vattenavvisande, temperaturtåliga och filmbildande. PFAS är också extremt svårnedbrytbara i miljön, flera av dem ansamlas i levande varelser och kan vara giftiga.
Kemikalieinspektionens information om PFAS i vardagsvaror
Ett problem är att innehållet av PFAS sällan deklareras på produkter. Det saknas krav i lagstiftningen på att PFAS alltid ska deklareras. Du har däremot rätt att få information om en vara innehåller särskilt farliga ämnen som finns på den så kallade kandidatlistan. Ett antal PFAS finns med på listan. Fråga i butiken om varan innehåller farliga ämnen. Vad det gäller kemiska produkter så ska farliga kemiska produkter alltid vara märkta med farosymboler och text som informerar om faran.
Kemikalieinspektionens vägledning för konsumenter - din rätt att få information
Mer information och fler användningsområden finns beskrivna i Kemikalieinspektionens kartläggning från 2015.
Kemikalieinspektionen Rapport 6/15: Förekomst och användning av högfluorerade ämnen och alternativ
Brandsläckare med skum
Det finns många olika typer av brandsläckare. Du ser på din brandsläckare om den innehåller skum. Många skumsläckare innehåller både A-skum och B-skum. PFAS används i det skum som kallas B-skum.
Uttjänta brandsläckare kan vara farligt avfall och ska tas om hand av kommunen. Kontakta din kommun för närmare information om var du kan vända dig.
Läs mer om hur du ska hantera farligt avfall på sopor.nu Länk till annan webbplats.
Webbplatsen sopor.nu är ett samarbetsprojekt mellan Avfall Sverige, Elektronikåtervinning i Sverige, El-kretsen, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen och Naturvårdsverket.
Egenfångad fisk
PFAS kan finnas i fisk som kommer från sjöar som är förorenade av PFAS. Kontakta din kommun för att ta reda på om du behöver vara försiktig med att äta fisk från vissa sjöar.
Livsmedelsverkets information om PFAS Länk till annan webbplats.
Vilken myndighet gör vad?
Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö har till uppgift att se till att Försvarets verksamheter samt Försvarets materielverk, Fortifikationsverket och Försvarets radioanstalt följer miljölagstiftningen (miljöbalken med flera).
När uppgiften utförs är Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö inte underställd överbefälhavaren inom Försvarsmakten. Exempel på områden som bevakas är miljö, hälsa, natur, avlopp, avfall och kemikalier.
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att vägleda vattenmyndigheterna och länsstyrelserna i deras arbete med att bedöma miljöstatusen i våra vattendrag och sjöar samt att fastställa miljökvalitetsnormer för dessa (vattenförvaltning).
För att bedöma miljöstatusen finns det gränsvärden för PFOS i vatten och fisk och för PFAS 11 finns det bedömningsgrunder för råvattenintaget från dricksvattenförekomster. Bedömningsgrunder finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2019:25 Länk till annan webbplats..
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för havsmiljöförvaltning enligt havsmiljöförordningen. Målet är att god miljöstatus ska uppnås. Som en del av förvaltningen av havet genomförs vart 6:e år en bedömning av havsmiljöns tillstånd i relation till ett definierat önskvärt tillstånd som karaktäriserar god miljöstatus. En av de indikatorer som används för att bedöma havsmiljöns tillstånd är 8.1A. Halter av farliga ämnen, vilken inkluderar koncentration av PFOS och dess derivat i fiskmuskel. Vid bedömningen jämförs koncentrationen med angivet tröskelvärde. Tröskelvärdet klaras då medelvärdet av uppmätta koncentrationer understiger tröskelvärdet. Utöver indikatorerna för att bedöma havsmiljöns status finns även miljökvalitetsnormer med indikatorer för att bedöma trender belastningar på havsmiljön. Vart 6:e år bedöms om indikatorerna uppfyller sina så kallade målvärden, vilket utgör underlag för bedömningen av behovet av ytterligare åtgärder vid framtagandet av åtgärdsprogrammet för havsmiljön. En sådan indikator är B.1.1. Farliga ämnen i biota som inkluderar perfluorerade ämnen (PFOS och PFOA) i fisk och sillgrissleägg. Målvärdet för B.1.1 är minskande halter i biota av sådana farliga ämnen som inte klarar tröskelvärden för god miljöstatus enligt bedömningen 2018 (indikator 8.1A). Halter av övriga farliga ämnen som ingår i indikatorn B.1.1 (däribland PFOS och PFOA) får dessutom inte öka.
Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2012:18 Länk till annan webbplats.
Faktablad för indikatorer enligt HVMFS 2012:18 Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverkets statistik över PFOS i sillgrissleägg Länk till annan webbplats.
Information om god miljöstatus och miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18) Länk till annan webbplats.
Havs- och vattenmyndigheten är den centrala vägledande myndigheten i Sverige i arbetet med vattenskyddsområden.
Havs- och vattenmyndighetens vägledningar Länk till annan webbplats.
Myndigheten vägleder lokala och regionala myndigheter i frågor som rör inrättande av nya vattenskyddsområden, omarbetning av äldre vattenskyddsområden och i viss mån tillämpningen av redan fastställda skyddsföreskrifter.
Havs- och vattenmyndighetens information om vattenskyddsområden Länk till annan webbplats.
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för miljöövervakning av hav, inlandsvatten grundvatten och sötvatten.
Havs- och vattenmyndighetens information om miljöövervakning av sötvatten Länk till annan webbplats.
Kemikalieinspektionen ansvarar för de regler om PFAS som gäller hur ämnena används i dag. Kemikaliereglerna är i stort sett harmoniserade inom EU där kemikalieförordningen Reach är det viktigaste regelverket.
Kemikalieinspektionen har ett nationellt åtgärdsprogram för PFAS där olika aktiviteter ingår, bland annat att ta fram och förvalta den här webbguiden.
Livsmedelsverket värderar risker med PFAS i dricksvatten och livsmedel och tar fram regler med gränsvärden för kemiska ämnen och krav för egen kontroll som dricksvattenproducenter är bundna till. Livsmedelsverket ger också rekommendationer om hur riskerna ska hanteras. Rekommendationerna riktar sig till dricksvattenproducenter, lokala kontrollmyndigheter och till små dricksvattenproducenter för privat bruk.
Kommunen är i normalfallet kontrollmyndighet (operativ tillsynsmyndighet) för PFAS i sådant dricksvatten som omfattas av livsmedelslagstiftningen.
Livsmedelsverket är kontrollmyndighet för bland annat äggpackerier, slakterier, mjölkanläggningar och anläggningar som bereder fisk och fiskeriprodukter. Kontrollansvaret innefattar även dricksvattnet på verksamheterna, om verksamheterna använder eget dricksvatten i sin verksamhet.
För övriga verksamheter i tillverkning, förädling distribution och försäljning av livsmedel är kommunernas miljöförvaltningar kontrollmyndigheter för företagen.
Länsstyrelsen utför provtagningar av PFAS i yt- och grundvatten som en del i vår miljöövervakning. Vi ställer också krav på tillståndspliktiga verksamheter där vi misstänker att PFAS förekommer, att verksamheten ska utföra provtagningar i jord, ytvatten och grundvatten. Exempel på sådana verksamheter är brandövningsplatser, deponier eller olika typer av industrier. Om det saknas en ansvarig verksamhetsutövare kan undersökningar av ett potentiellt PFAS-förorenat område utföras med statliga bidrag.
Länsstyrelsen deltar också i tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet. Det innebär att verksamhetens miljöpåverkan vägs mot olika enskilda och allmänna intressen. Om verksamheten beviljas tillstånd kan vi sätta upp villkor för att begränsa utsläpp av PFAS till miljön, till exempel krav på rening av utsläppsvatten.
Länsstyrelsen har en rådgivande funktion gentemot kommunerna, både vid tillsyn av verksamheter som hanterar PFAS och vid bedömning av påverkan och risker med PFAS i miljön.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har sakkunniga inom områdena brandsläckning och brandsläckningsmetoder. Myndigheten har i uppgift att stödja räddningstjänsterna att genomföra effektiva räddningsinsatser samt uppmuntra till utveckling av teknik och metodik. Myndigheten har utbildningar för räddningstjänstens personal, bland annat i brandsläckning. MSB:s anslagsfinansierade utbildningar har begränsats till att inte längre innehålla moment med skumutläggning. Undervisning kopplat till de teoretiska delarna kring skum finns kvar men har utvecklats så att miljökonsekvensen och uppsamlingen av skum har tydliggjorts. Kunskaper om taktisk användning av skum som släckmedel är en viktig del i utbildningen av brandpersonal. MSB rekommenderar räddningstjänsterna att använda alternativa släckmetoder för att minska skumanvändningen.
Med anledning av de skador på miljön som orsakats av bland annat av släckskum så måste räddningstjänsterna och andra användare minimera användningen till de tillfällen då släckskum är det enda fungerande släckmedlet. MSB arbetar med att påskynda utvecklingen av nya släckmetoder som kan ersätta dagens släckskum med släckmedel som inte påverkar oss människor och vår miljö negativt.
Naturvårdsverket har en central roll i svenskt miljöarbete. Vi stödjer och driver på myndigheter och verksamhetsutövare i hur de ska använda miljöbalken och vägleder också i andra frågor.
Information om miljöbalken på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken. Hänsynsreglerna är generellt tillämpbara exempelvis i prövningsfrågor om tillåtlighet, tillstånd, godkännande, dispens samt vid tillsyn och vägledningen syftar till att underlätta för tillsyns- och prövningsmyndigheterna att göra bedömningar i enskilda fall samt motivera och harmonisera beslut utifrån dessa bestämmelser.
Vägledning om de allmänna hänsynsreglerna på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Högfluorerade ämnen i miljön, PFAS på Naturvardsverket.se Länk till annan webbplats.
Naturvårdsverket är en av flera centrala myndigheten som vägleder regionala och lokala myndigheter. Naturvårdsverket har 2019 i samarbete med Statens geotekniska institut (SGI) tagit fram en gemensam vägledning om hur högfluorerade ämnen (PFAS) kan riskbedömas och åtgärdas på förorenade områden. Vägledningen kommer att uppdateras under första hälften av 2022.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten finansierar den nationella miljöövervakningen i Sverige. Data från olika undersökningar tillgängliggörs av de nationella datavärdarna. Datavärdar är framför allt andra myndigheter och olika institutioner vid universiteten som arbetar på uppdrag från Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Naturvårdsverkets miljöövervakningsdata Länk till annan webbplats.
2015 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka förekomsten av PFAS i våra vatten. Redovisningen ska användas i det fortsatta arbetet med att bättre kontrollera och begränsa människors exponering och vad som kommer ut i miljön. Det är angeläget att dataunderlaget används på lokal, regional och nationell nivå för att begränsa riskerna.
2017 fick Naturvårdsverket i uppdrag att fortsätta arbetet med inventering, riskbedömning och analyser av samtliga platser där brandskum med innehåll av svårnedbrytbara, fluorbaserade miljögifter (PFAS) har hanterats. Som en del i arbetet gjordes en utvärdering av påverkan på grundvatten från platser där släckskum hanterats.
Statens geotekniska institut (SGI) är en expertmyndighet som arbetar för ett säkert, effektivt och hållbart byggande och ett hållbart användande av mark och naturresurser. I våra uppgifter ingår att förebygga jordskred, ras och stranderosion. Vi arbetar också med att ta fram ny kunskap och nya metoder för att sanera förorenade områden.
SGI har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad när det gäller förorenade områden och i det uppdraget ingår bland annat att ta fram vägledningsmaterial och att ge utbildningar i frågor som kopplar till utredning och sanering av förorenade områden.
SGI har tagit fram preliminära riktvärden för högfluorerade ämnen (PFAS) i mark och grundvatten. De finns i SGI Publikation 21. Publikationen är ett stöd vid bedömning av miljö- och hälsorisker inom PFAS-förorenade områden.
I och med att EFSA har reviderat bedömningen vad gäller tolerabelt intag för PFAS håller SGI på att revidera dessa preliminära riktvärden. Detta arbete planeras att vara slutfört kring halvårsskiftet 2022.
SGI har tagit fram förslag till generella riktvärden för PFAS som beaktar det reviderade värdet för tolerabelt intag som EFSA har redovisat. Förslaget till generella riktvärdena har varit ute på remiss under 2022. Under 2023 kommer Naturvårdsverket, i samarbete med SGI, att inleda en konsekvensanalys vad gäller SGI:s förslag till generella riktvärden för PFAS.
SGI kan, genom avtal med Naturvårdsverket, bistå med kortfattad kostnadsfri rådgivning till samtliga länsstyrelser och kommuner i deras arbete med förorenade områden och deponier exempelvis:
- i bidrags- och tillsynsärenden samt i miljöjuridiska frågor kopplade till förorenade områden
- vid tillsyn och prövning av deponianläggningar samt bedömning och klassning av avfall.
SGI:s stöd i frågor som rör förorenade områden och deponier Länk till annan webbplats.
Tillsammans med Naturvårdsverket, SGU, HaV och Länsstyrelserna, ger vi även expertstöd i samband med utredningar och åtgärder som berör förorenade sediment.
SGI:s stöd i frågor som rör förorenade sediment Länk till annan webbplats.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ansvar för frågor som rör Sveriges geologi, det vill säga berg, jord och grundvatten. Ansvaret för grundvattenfrågor delas med Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna. SGU ger råd till andra myndigheter, länsstyrelser, kommuner och allmänhet i frågor om grundvatten. Myndigheten ansvarar även för miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.
Information om miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet Länk till annan webbplats.
SGU meddelar föreskrifter om grundvatten. Myndigheten ansvarar för att vägleda och stödja vattenmyndigheterna och länsstyrelserna i deras arbete med
- ramdirektivet för vatten (2000/60/EG)
- grundvattendirektivet (2006/118/EG)
SGU samverkar i dessa frågor med Havs- och vattenmyndigheten som har ett övergripande ansvar för allt sötvatten, både yt- och grundvatten.
SGU:s information om regler för vattenförvaltning Länk till annan webbplats.
Vattenförvaltningsarbetet innebär bland annat att vattenmyndigheterna ansvarar för riskbedömningar av grundvattenförekomster. Vattenmyndigheterna ska i detta arbete identifiera potentiella föroreningskällor och därefter upprätta övervakningsprogram för föroreningar som kan finnas i grundvattnet. SGU bistår vattenmyndigheterna med underlag i dessa frågor. Om det finns föroreningskällor, till exempel brandövningsplatser och metallindustri, inom ett tillrinningsområde för en grundvattenförekomst så kan det inom ramen för vattenförvaltningens övervakning krävas provtagning för att se om det finns PFAS-ämnen i vattnet.
SGU bedriver viss övervakning av grundvattnets kvalitet och kvantitet. Det görs dels genom miljöövervakning, och dels genom nivåmätningar i SGU:s grundvattennät.
SGU:s information om miljöövervakning Länk till annan webbplats.
SGU:s information om nivåövervakning Länk till annan webbplats.
SGU samlar även andras provtagningsresultat i Vattentäktsarkivet. PFAS har tidigare inte provtagits i någon större utsträckning, men vissa screeningundersökningar har genomförts.
SGU:s information om vattentäktsarkivet Länk till annan webbplats.
SGU är ofta remissinstans för frågor om samhällsplanering bland annat grundvattenuttag och vattenskyddsområden.
SGU:s information om vattenskyddsområden Länk till annan webbplats.
SGU:s information om privata brunnar Länk till annan webbplats.
SGU ansvarar för att undersöka och sanera förorenade områden där nedlagda statliga myndigheter har ett ansvar. Myndigheten medverkar också som huvudman för undersökning och sanering av områden som saneras med bidrag från Naturvårdsverket. SGU samverkar med Naturvårdsverket och SGI för att öka saneringstakten.
SGU:s arbete med förorenade områden Länk till annan webbplats.
