Guide om PFAS

PFAS är syntetiskt framställda kemikalier. Ibland kallas de även för högfluorerade ämnen. PFAS finns i miljön och har förorenat dricksvattnet på flera ställen i Sverige. Föroreningarna berör många aktörer i samhället och många myndigheter är involverade. Den här guiden är ett försök att guida dig rätt bland flera myndigheters information om PFAS.

Närbild av en person som dricker vatten ur en rostfri.dricksfontän.

Guiden har tagits fram av myndighetsnätverket för PFAS-frågor där Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Havs- och vattenmyndigheten, Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö och Länsstyrelsen ingår. Guiden uppdateras i takt med arbetet i myndighetsnätverket.

Hitta rätt information om PFAS

Utsläpp av PFAS kan leda till att ämnena tränger igenom markytan och förorenar mark och grundvatten. Varje dricksvattenproducent ska inventera potentiella föroreningskällor inom tillrinningsområdet till vattentäkten. Det gäller både grundvattentäkter och ytvattentäkter.

Möjliga föroreningskällor till PFAS är avloppsreningsverk, deponier, tvätterier med impregnering, textilindustri, metallbearbetande industri, cementgjuteri, oljelagring, fasta installationer för brandsläckning, räddningstjänst och brandövningsplatser. Brandövningsplatser finns bland annat på flygplatser och helikopterplattor.

Om man misstänker att det finns en potentiell PFAS-källa uppströms en vattentäkt bör man analysera råvattnet med avseende på PFAS. För att göra en första bedömning om PFAS-källan ligger inom tillrinningsområdet för en yt- eller grundvattentäkt kan man ta hjälp av topografiska kartor. Man kan också ta hjälp av jordarts- och grundvattenkartor från Sveriges geologiska undersökning (SGU).

SGU:s jordarts- och grundvattenkartorlänk till annan webbplats

Det är särskilt viktigt att motverka utsläpp i vattenskyddsområden och i områden med hög sårbarhet. Exempel på områden med hög sårbarhet är:

  • Om grundvattenytan ligger nära markytan (då är risken högre att grundvattnet förorenas).
  • Om marken består av material med hög genomsläpplighet, till exempel rullstensåsar (s.k. naturgrusavlagringar).

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har tagit fram sårbarhetskartor för grundvattnet. Kartorna är anpassade för räddningstjänstens arbete i samband med olyckor som till exempel dieselutsläpp vid tankbilsolyckor. De kan användas som hjälpmedel även i bedömningen av föroreningar från andra källor, till exempel brandövningsplatser.

SGU:s sårbarhetskartor för grundvattenlänk till annan webbplats

I Vattenförvaltningens informationssystem, VISS, finns information om grundvattenförekomster och ytvattenförekomster. Här finns också information om riskbedömning, föroreningskällor och provtagningar som gjorts.

VISS – Vatteninformationssystem Sverigelänk till annan webbplats

Mer information om faroanalys finns i Kemikalieinspektionens PM 5/13.

Kemikalieinspektionens PM 5/13 - Brandskum som möjlig förorenare av dricksvattentäkter

Åtgärdsgränser

Det finns idag inga gränsvärden som talar om hur mycket PFAS livsmedel och dricksvatten kan innehålla för att inte innebära någon risk för människors hälsa. Livsmedelsverket har därför tagit fram åtgärdsgränser för PFAS. Åtgärdsgränserna hjälper dricksvattenproducenter, kontrollmyndigheter och enskilda brunnsägare att avgöra om halterna av PFAS i dricksvattnet är så höga att de kan utgöra en hälsorisk och därför måste sänkas eller, i värsta fall, att konsumenterna måste avrådas från att dricka vattnet.

Livsmedelsverkets information om riskhantering - PFAS i dricksvatten och fisklänk till annan webbplats

Vattenskyddsområden

För att skydda viktiga vattentäkter mot föroreningar så kan länsstyrelser och kommuner fastställa särskilda vattenskyddsområden. Vattentäkter kan vara sjöar, vattendrag eller grundvatten. Havs- och vattenmyndigheten är den vägledande nationella myndigheten i arbetet med vattenskyddsområden (2 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.). Ett vattenskyddsområde kan inrättas för såväl ytvatten- som grundvattentäkter.

Havs- och vattenmyndighetens information om vattenskyddsområdenlänk till annan webbplats

Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområdenlänk till annan webbplats

SGU:s information om vattenskyddsområdenlänk till annan webbplats

Livsmedelsverkets Handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjninglänk till annan webbplats

Vattentäktsarkivet

I Vattentäktsarkivet finns grundläggande information om vattenverk och vattentäkter för dricksvattenförsörjning. Här lagras analysresultat från råvatten- och dricksvattenprover från allmänna grund- och ytvattenanläggningar (vattenverk och vattentäkter). PFAS har tidigare inte provtagits i någon större utsträckning men på senare år har en del vattenproducenter, Svenskt Vatten och Naturvårdsverket analyserat prover från grund- och ytvattentäkter.

Vattentäktsarkivetlänk till annan webbplats

Du som äger en enskild brunn eller enskild dricksvattenanläggning ansvarar själv för kvaliteten på dricksvattnet och för att hålla anläggningen i bra skick. Det betyder att du till exempel är ansvarig för undersökningar av dricksvattnet.

Livsmedelsverket har tagit fram rekommendationer. Även Sveriges geologiska undersökning (SGU) har råd och information.

Livsmedelsverkets information om PFAS för dig med egen brunnlänk till annan webbplats

Livsmedelsverkets allmänna information till dig som har egen brunnlänk till annan webbplats

SGU:s allmänna information om brunnar och dricksvattenlänk till annan webbplats

Användningen av skum kan innebära att giftigt släckvatten tränger ner i marken och förorenar mark och grundvatten. Vid all brandsläckning finns idag krav på att samla upp släckvattnet vilket innebär att man ska sträva efter så lite släckvatten som möjligt vid insats.

Kemikalieinspektionen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Naturvårdsverket har tagit fram en folder till Sveriges räddningstjänster med rekommendationer för att minska användningen av brandsläckningsskum.

Rekommendationer för minskad användning av brandsläckningsskum

Information om släckmedel för räddningstjänst på MSB:s webbplats (Myndighetens för samhällsskydd och beredskap)länk till annan webbplats

Brandsläckningsskum som innehåller fluortensider är särskilt problematiska för miljön. Vissa fluortensider, inte bara PFOS och PFOA, är extremt svårnedbrytbara (persistenta). Även nedbrytningsbara fluortensider bildar i naturen fluorerade ämnen som är extremt svårnedbrytbara.

Höga halter av fluortensider har påträffats i grundvatten framförallt i anslutning till brandövningsplatser och i områden där bränder har släckts. I en del fall har halterna av fluortensider varit så höga att de har överskridit Livsmedelsverkets åtgärdsgräns. Det har lett till att brunnar och vattenverk har behövt införa nya beredningssteg eller tas ur bruk.

Det är särskilt viktigt att undvika att använda brandsläckningsskum i vattenskyddsområden och i områden med hög sårbarhet. Exempel på områden med hög sårbarhet är:

  • Om grundvattenytan ligger nära markytan (då är risken högre att grundvattnet förorenas).
  • Om marken består av material med hög genomsläpplighet, till exempel rullstensåsar (s.k. naturgrusavlagringar).

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har tagit fram sårbarhetskartor för grundvattnet. Kartorna är anpassade för räddningstjänstens arbete i samband med olyckor, till exempel dieselutsläpp vid tankbilsolyckor, men kan användas som hjälpmedel för att bedöma sårbarheten även för andra föroreningar, som till exempel brandsläckningsskum.

SGU:s sårbarhetskartor för grundvattenlänk till annan webbplats

Ett fåtal PFAS är reglerade i den Europeiska kemikalieförordningen Reach. Nio av dem finns upptagna på den så kallade kandidatlistan över särskilt farliga ämnen. Det innebär bland annat att företag som använder dessa ämnen måste informera sina kunder om att ämnena finns i produkterna.

Kemikalieinspektionens information om kandidatlistan

PFOS och PFOA är två av de mest kända PFAS-ämnena. EU har under 2017 beslutat att PFOA och andra fluorämnen som kan omvandlas till PFOA ska begränsas enligt Reach. Begränsningen träder i kraft den 4 juli 2020.

Den officiella EU-webbplatsens information om PFOA-begränsningenlänk till annan webbplats

PFOS är reglerat i EU genom den så kallade POP:s-förordningen.

Information om POP:s-förordningen på Kemikalieinspektionens webbplats

Tillverkare och importör

Det är du som sätter ut brandskumsprodukter på marknaden som ansvarar för att de inte utgör en risk för människa eller miljön. Om du tillverkar eller importerar brandsläckningsskum behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du måste ha kännedom om vilka PFAS i skummet som bidrar till produktens klassificering. Du ska kunna informera räddningstjänsten och andra användare. Du kan behöva anmäla din verksamhet och produkterna till Kemikalieinspektionens produktregister och registrera ämnen hos den Europeiska kemikaliemyndigheten Echa.

Kemikalieinspektionens vägledning för dig som tillverkar eller importerar kemiska produkter (till exempel brandsläckningsskum)

Regler för registrering av PFAS i kemiska produkter

Distributör

Distributör är ett samlingsbegrepp för exempelvis grossister, återförsäljare och detaljhandlare. Du är distributör om du köper in brandsläckningsskum från ett företag, i Sverige eller inom EU, i syfte att sälja det vidare till konsumenter eller andra företag. Det gäller oavsett om du säljer direkt från ett lager, i butik, i varuhus eller via internet. Köper du brandsläckningsskum från länder utanför EU betraktas du även som importör. Du som köper in brandsläckningsskum för lagring och vidare försäljning har ett ansvar att bedöma vilka risker det kan medföra. Gör en bedömning innan du bestämmer vad som ska köpas in.

Undvik fluorbaserade skum som kan ersättas av alternativ som är bättre ur miljösynpunkt. Det kallas för substitutions- eller produktvalsprincipen.

Som distributör ska du se till att produkterna är märkta på svenska och att märkningen följer reglerna i CLP-förordningen.

Märkningen ska informera användarna om eventuella faror och hur de ska hantera produkten.

Kemikalieinspektionens vägledning för dig som distribuerar och säljer kemiska produkter (till exempel brandsläckningsskum)

Det är du som sätter ut en produkt på marknaden som ansvarar för att den inte utgör en risk för människa eller miljön. Du som driver en industri ska minska anläggningens påverkan på hälsa och miljö så långt det är rimligt.

Ett fåtal PFAS är reglerade i den Europeiska kemikalieförordningen Reach. Nio av dem finns upptagna på den så kallade kandidatlistan över särskilt farliga ämnen. Det innebär bland annat att företag som använder dessa ämnen måste informera sina kunder om att ämnena finns i produkterna.

Kemikalieinspektionens information om kandidatlistan

PFOS och PFOA är två av de mest kända PFAS-ämnena. EU har under 2017 beslutat att PFOA och andra fluorämnen som kan omvandlas till PFOA ska begränsas enligt Reach. Begränsningen träder i kraft den 4 juli 2020.

Den officiella EU-webbplatsens information om PFOA-begränsningenlänk till annan webbplats

PFOS är reglerat i EU genom den så kallade POP:s-förordningen.

Information om POP:s-förordningen på Kemikalieinspektionens webbplats

Tillverkare

Om du tillverkar produkter som innehåller PFAS behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du ska kunna informera konsumenter och andra användare. Du kan behöva anmäla din verksamhet och produkterna till Kemikalieinspektionens produktregister och registrera ämnen hos den Europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Det gäller:

  • kemiska produkter, till exempel brandsläckningsskum, impregneringsmedel för textil, bilvårdsprodukter, spolglans, skidvalla och rengöringsmedel.
  • varor, till exempel textil, elektronik och produkter med non-stick-egenskaper.

Kemikalieinspektionens vägledning för dig som är tillverkare eller importör

Livsmedelsverkets information om regler för material i kontakt med livsmedellänk till annan webbplats

Läkemedelsverkets information om krav på kosmetiska och hygieniska produkterlänk till annan webbplats

Du som driver en industri ska minska anläggningens påverkan på hälsa och miljö så långt det är rimligt. Det står i miljöbalkens allmänna hänsynsregler i kapitel 2. De flesta industrier behöver söka tillstånd eller göra en anmälan enligt miljöbalken. Du ska själv kontrollera och visa att du följer miljöbalken.

Naturvårdsverkets vägledning för dig som är tillverkarelänk till annan webbplats

Naturvårdsverkets vägledning och information till dig som driver en verksamhet som påverkar miljönlänk till annan webbplats

Regler för registrering av PFAS i kemiska produkter

Importör

Om du importerar produkter som innehåller PFAS behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du ska kunna informera konsumenter och andra användare. Du kan behöva anmäla din verksamhet och produkterna till Kemikalieinspektionens produktregister och registrera ämnen hos den Europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Det gäller:

  • kemiska produkter, till exempel brandsläckningsskum, impregneringsmedel för textil, bilvårdsprodukter, spolglans, skidvalla och rengöringsmedel.
  • varor, till exempel textil, elektronik och produkter med non-stick-egenskaper.

Kemikalieinspektionens vägledning för dig som är tillverkare eller importör

Regler för registrering av PFAS i kemiska produkter

PFAS kan även finnas i livsmedelsförpackningar och kosmetika. Fråga din leverantör om innehållet i de varor du köper.

Livsmedelsverkets information om regler för material i kontakt med livsmedellänk till annan webbplats

Läkemedelsverkets information om krav på kosmetiska och hygieniska produkterlänk till annan webbplats

Distributör

Distributör är ett samlingsbegrepp för exempelvis grossister, återförsäljare och detaljhandlare. Du är distributör om du köper in en kemisk produkt eller en vara från ett företag, antingen i Sverige eller inom EU, i syfte att sälja den vidare till konsumenter eller till andra företag. Det gäller oavsett om du säljer direkt från ett lager, i butik, i varuhus eller via internet. Köper du kemiska produkter eller varor från länder utanför EU betraktas du även som importör. Du som köper in kemiska produkter eller varor för lagring och vidare försäljning har ett ansvar att bedöma vilka risker det kan medföra. Gör en bedömning innan du bestämmer vad som köps in. Undvik PFAS som kan ersättas av mindre problematiska ämnen eller alternativa tekniker. Detta kallas för substitutions- eller produktvalsprincipen.

Som distributör ska du se till att kemiska produkter är märkta på svenska och att märkningen följer reglerna i CLP-förordningen. Märkningen ska informera användarna om eventuella faror och hur de ska hantera produkterna. Du måste därför veta vilka PFAS som bidrar till produktens klassificering. Om du säljer varor ansvarar du för att informera konsumenter och yrkesmässiga användare om de innehåller PFAS som bedömts vara så kallade särskilt farliga ämnen (SVHC). Europeiska kemikaliemyndigheten Echa har en lista över ämnen som är särskilt farliga för hälsa och miljö och där ingår ett antal PFAS. Listan kallas kandidatförteckningen.

Kemikalieinspektionens vägledning för dig som är distributör

Tillsyn av PFAS görs utifrån olika lagstiftningar av olika myndigheter på flera nivåer.

  • Centrala myndigheter är i regel tillsynsvägledande.
  • Regionala myndigheter (i regel länsstyrelsen eller generalläkaren) kan vara dels tillsynsvägledande mot kommunala myndigheter, och dels ansvara för egen operativ tillsyn. De regionala myndigheterna kan ha olika roller när det gäller tillsyn beroende på vilken lagstiftning det gäller, och beroende på i vilken utsträckning man delegerat det operativa tillsynsansvaret till kommunerna.
  • Kommunala tillsynsmyndigheter är i regel operativa.
  • Generalläkaren utövar den operativa tillsynen över Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk samt Försvarets radioanstalt.

En tillsynsvägledande myndighet ska ange riktlinjer och stöd som ger förutsättningar för de operativa tillsynsmyndigheterna att bedriva tillsyn utifrån lagstiftning och miljömål. En operativ tillsynsmyndighet, oftast en kommun eller länsstyrelse, ställer konkreta krav på enskilda verksamheter så att lagstiftningen efterlevs. En framgångsfaktor är att ta hjälp av andra tillsynsmyndigheter.

Naturvårdsverkets och SGI:s vägledning om att riskbedöma och åtgärda PFAS-föroreningar i förorenade områdenlänk till annan webbplats

Tillsyn av verksamheter som hanterar PFAS

PFAS kan förekomma i många olika miljöfarliga verksamheter och bör därför uppmärksammas i tillsynen för att minska användning och spridning där det är möjligt.

I tillsyn enligt miljöbalken bör frågan ställas om PFAS förekommer eller har förekommit (avsiktligt eller oavsiktligt) i verksamheten. Exempel är avloppsreningsverk, deponier, tvätterier med impregnering, textilindustri, metallbearbetande industri, cementgjuteri, oljelagring, fasta installationer för brandsläckning, räddningstjänst och brandövningsplatser. Brandövningsplatser finns bland annat på flygplatser och helikopterplattor.

Naturvårdsverkets sammanställning av befintlig kunskap om föroreningskällor av PFASlänk till annan webbplats

I samband med olika sorters prövningsärenden, som gäller till exempel miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, hantering av jordmassor och ledningsdragningar, kan PFAS-föroreningar komma att behöva hanteras för att spridningen av PFAS ska minska. Även vid remissvar som gäller hantering av planärenden bör risken för påverkan av PFAS bedömas.

Naturvårdsverkets och Boverkets rapport om förorenade områden och fysisk planeringlänk till annan webbplats

Information om marksanering inför bostadsbyggande på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Tillsyn av kemiska produkter och varor

Ansvaret för tillsyn över kemiska produkter och varor fördelas mellan flera myndigheter. Kemikalieinspektionen ger stöd och råd till dig som arbetar med kemikalietillsyn i kommunen eller länsstyrelsen främst när det gäller kemiska produkter (t.ex. brandsläckningsskum, skidvalla och rengöringsmedel). Kemikalieinspektionen har tillsynsansvar över primärleverantörer när det gäller kemiska produkter. Även när det gäller varor som kläder och skor så är det Kemikalieinspektionen som har tillsyn över primärleverantörernas försäljning. Däremot har Kemikalieinspektionen och kommunerna ett delat tillsynsansvar över den övriga försäljningen, det vill säga varor som köpts av svenska leverantörer. I praktiken bedriver kommunerna det mesta av den tillsynen.

Kemikalieinspektionen vägleder regionala och lokala tillsynsmyndigheter i kontrollen av:

  • CLP-förordningen (regler om märkning av kemiska produkter som till exempel brandsläckningsskum och impregneringsspray).
  • Reach (regler om innehåll av särskilt farliga ämnen i varor som till exempel textilier och pappersförpackningar).
  • POP:s-förordningen (regler om användningen av långlivade organiska föroreningar i både kemiska produkter och varor)

Kemikalieinspektionens information om ansvarsfördelningen för tillsyn av kemiska produkter och varor

Kemikalieinspektionens vägledning för tillsyn

Tillsyn om en PFAS-förorening upptäcks

Om en PFAS-förorening upptäcks är det flera lagstiftningar som ska beaktas, precis som för andra föroreningar. Tillsyn enligt följande lagstiftning kan vara aktuell:

  • dricksvatten och fisk för konsumtion enligt livsmedelslagstiftningen
  • miljöbalkens 10 kapitel om förorenade områden
  • miljöbalkens 7 kapitel om vattenskyddsområden och dess föreskrifter

Naturvårdsverket och Statens geotekniska institut (SGI) har genomfört ett gemensamt webbinarium om tillsyn av PFAS-förorenade områden. Här finns information om hur ansvaret för en förorening kan bedömas, hur mark och vatten som förorenats av PFAS kan riskbedömas och vilka åtgärder som kan vidtas.

Naturvårdsverkets och SGI:s vägledning om att riskbedöma och åtgärda PFAS-föroreningar i förorenade områdenlänk till annan webbplats

Om PFAS finns i dricksvatten och konsumtionsfisk

Kommunen är i normalfallet operativ tillsynsmyndighet (kontrollmyndighet) för sådant dricksvatten som omfattas av livsmedelslagstiftningen. Generalläkaren kontrollerar dricksvattenanläggningar inom Försvarsmakten. Livsmedelsverket är tillsynsvägledande myndighet för dricksvattenfrågor. Livsmedelsverket är operativ tillsynsmyndighet för vissa livsmedelsindustrier som använder eget dricksvatten i sin verksamhet.

Kommunen kan förelägga dricksvattenproducenten att vidta åtgärder, till exempel att undersöka vattnet eller bereda vattnet så att halten av PFAS sänks. Den relevanta lagstiftningen är Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten.

Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvattenlänk till annan webbplats

Kommunen bör undersöka halten av PFOS i konsumtionsfisk (exempelvis abborre) från ytvattentäkter som misstänks vara PFOS-förorenade, och överväga att utfärda kostråd eller införa fiskeförbud beroende på halten PFOS i fisken.

Livsmedelsverkets information om PFAS i dricksvatten och fisklänk till annan webbplats

Ägaren till en enskild brunn eller enskild dricksvattenanläggning ansvarar själv för kvaliteten på dricksvattnet och för att hålla anläggningen i bra skick. Det betyder att denne till exempel är ansvarig för undersökningar av dricksvattnet.

Livsmedelsverkets information om PFAS för dig med egen brunnlänk till annan webbplats

Om PFAS finns i mark, grundvatten eller ytvatten

Om PFAS finns i dricksvattnet så härstammar föroreningen antingen från grundvattnet eller från ytvattnet, beroende på om det rör sig om en grundvattentäkt, ytvattentäkt eller en vattentäkt som får sitt vatten från både grund- och ytvatten. Föroreningar upptäcks ibland även via miljöövervakning.

Operativ tillsynsmyndighet är Länsstyrelsen, Generalläkaren eller kommunen. Om kommunen är operativ så är Länsstyrelsen vägledande. Naturvårdsverket är också tillsynsvägledande när det gäller förorenarens ansvar enligt miljöbalken.

Om PFAS finns i mark, grundvatten eller ytvatten kan den operativa tillsynsmyndigheten förelägga förorenaren om att denne ska undersöka föroreningen. Vid behov kan tillsynsmyndigheten förelägga förorenaren att vidta åtgärder. Båda dessa förelägganden har stöd i miljöbalkens 10 kapitel om föroreningsansvar. Undersökningsansvaret är långtgående. Det räcker med att tillsynsmyndigheten misstänker eller att det är troligt att ett företag, kommunen, staten eller en annan aktör har kunnat medverka till en föroreningsspridning. Då kan tillsynsmyndigheten förelägga aktören ifråga att undersöka mark och vatten med stöd av 26 kapitlet i miljöbalken.

Information om miljöbalken på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Tillsynsmyndigheten gör en bedömning av föroreningen och var den kan komma ifrån. Om det finns en verksamhetsutövare som troligen är den som har orsakat föroreningssituationen kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren om att denne ska undersöka föroreningen, om verksamhetsutövaren inte vill göra det frivilligt. Om det finns flera verksamhetsutövare som troligen har orsakat föroreningssituationen kan tillsynsmyndigheten förelägga flera om att de ska undersöka föroreningen.

Den som ansvarar för en pågående verksamhet är skyldig att åtgärda en förorening som dennes verksamhet har orsakat och minska skadan så långt det är möjligt.

Information om förorenade områden på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Naturvårdsverkets vägledning om ansvarsfrågorlänk till annan webbplats

Naturvårdsverkets och SGI:s vägledning om att riskbedöma och åtgärda PFAS-föroreningar i förorenade områdenlänk till annan webbplats

SGI:s information om ansvarlänk till annan webbplats

Riktvärden och liknande

För livsmedel och dricksvatten finns idag inga bindande gränsvärden för PFAS. Livsmedelsverket har därför tagit fram rekommendationer till dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter om vilka åtgärder som bör vidtas för att minimera intaget av PFAS från dricksvatten och fisk på kort och lång sikt.

Livsmedelsverkets information om riskhantering – PFAS i dricksvatten och fisklänk till annan webbplats

För mark och grundvatten i förorenade områden har Statens geotekniska institut (SGI) tagit fram preliminära riktvärden för PFOS. Riktvärdena är ett stöd för tillsynsmyndigheterna när de ska bedöma riskerna som PFAS-föroreningar i mark och grundvatten utgör i förorenade områden. Riktvärdena och bakgrunden till hur dessa har tagits fram redovisas i SGI Publikation 21.

Preliminära riktvärden för PFAS i mark och grundvatten på SGI:s webbplatslänk till annan webbplats

SGI Publikation 21länk till annan webbplats

Det finns flera olika bedömningsgrunder för högfluorerade ämnen, även kallade PFAS, som olika myndigheter har tagit fram och de har olika juridisk status. Här är en sammanställning av olika myndigheters riktvärden, gränsvärden och åtgärdsgränser för PFAS och en kort förklaring av dem.

Gränsvärden och riktvärden för PFAS (PDF 45 kB)

Miljökvalitetsnormer och statusklassning

En tillsynsmyndighet kan ta stöd i miljökvalitetsnormerna för ytvatten och av klassificeringen av kemisk status när de ska bedöma lämpliga åtgärder. För klassificeringen av ytvattens kemiska status (statusklassning) finns gränsvärden för PFOS.

Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten, HVMFS 2013:19, reviderad genom 2015:4 länk till annan webbplats

Vattenmyndigheterna utreder under 2016 vilka värden som ska användas för att fastställa miljökvalitetsnormer för grundvatten. Arbetet sker i dialog med Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Handbrandsläckare med skum

Brandsläckare räknas som farligt avfall. Enligt 35 § i avfallsförordningen (2011:927) ska kommunen ansvara för att samla in och transportera hushållsavfall som är farligt avfall och som inte omfattas av producentansvar. Både tömda brandsläckare och brandsläckare som fortfarande innehåller skum bör kunna lämnas på kommunens återvinningscentral.

Information om avfall på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Vilka halter av PFOS som vattenmyndigheterna ska använda vid klassificering av den kemiska statusen i sjöar och vattendrag finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2013:19 (den konsoliderade versionen). Om de koncentrationer som anges i föreskriften inte överskrids är det inte sannolikt att PFOS påverkar organismerna i vattenmiljön negativt.

Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2013:19länk till annan webbplats

En av de indikatorer som används för att bedöma om havsmiljön är påverkad är hur koncentrationen av sju olika perfluorerade ämnen ser ut i fisk och sillgrissleägg. När koncentrationen av de perfluorerade ämnena inte uppvisar någon signifikant ökande trend under närmast föregående sexårsperiod, så kan vattnet uppnå god status.

Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2012:18länk till annan webbplats

Naturvårdsverkets statistik över PFOS i sillgrissleägglänk till annan webbplats

Grundvatten

Vattenmyndigheterna utreder under 2016 vilka värden som ska användas för klassificering av den kemiska statusen i grundvatten. Arbetet görs med stöd av Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Dricksvatten

Om du har kommunalt dricksvatten är det dricksvattenproducenten i kommunen som har ansvar för att dricksvattnet inte innehåller skadliga ämnen, som till exempel PFAS. Vill du veta hur det står till med ditt dricksvatten bör du vända dig till din dricksvattenproducent.

På Livsmedelsverkets webbplats kan du läsa mer om PFAS i dricksvatten. Här finns också råd för dig som har egen brunn eller får vatten från enskild dricksvattenanläggning.

Livsmedelsverkets information om PFASlänk till annan webbplats

Vardagsvaror

PFAS används i många olika varor (såsom textil och non stick-produkter) och kemiska produkter (såsom impregneringssprayer och skidvalla) på grund av sina eftertraktade egenskaper. De är fett-, smuts- och vattenavvisande, temperaturtåliga och filmbildande. PFAS är också extremt svårnedbrytbara i miljön, flera av dem ansamlas i levande varelser och kan vara giftiga.

Kemikalieinspektionens information om PFAS

Ett problem är att innehållet av PFAS sällan deklareras på produkter. Det saknas krav i lagstiftningen på att PFAS alltid ska deklareras. Du har däremot rätt att få information om en vara innehåller särskilt farliga ämnen som finns på den så kallade kandidatlistan. Ett antal PFAS finns med på listan. Fråga i butiken om varan innehåller farliga ämnen. Vad det gäller kemiska produkter så ska farliga kemiska produkter alltid vara märkta med farosymboler och text som informerar om faran.

Kemikalieinspektionens vägledning för konsumenter - din rätt att få information

Mer information och fler användningsområden finns beskrivna i Kemikalieinspektionens kartläggning från 2015.

Kemikalieinspektionen Rapport 6/15

Brandsläckare med skum

Det finns många olika typer av brandsläckare. Du ser på din brandsläckare om den innehåller skum. Många skumsläckare innehåller både A-skum och B-skum. PFAS används i det skum som kallas B-skum.

Information om olika typer av brandsläckare hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)länk till annan webbplats

Brandsläckare sorteras som farligt avfall och ska tas om hand av kommunen. Kontakta din kommun för närmare information om var du kan vända dig.

Läs mer på sopor.nulänk till annan webbplats

Webbplatsen sopor.nu är ett samarbetsprojekt mellan Avfall Sverige, Elektronikåtervinning i Sverige, El-kretsen, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen och Naturvårdsverket.

Fisk

PFAS kan finnas i fisk som kommer från sjöar som är förorenade av PFAS. Kontakta din kommun för att ta reda på om du behöver vara försiktig med att äta fisk från vissa sjöar.

Livsmedelsverkets information om PFASlänk till annan webbplats

Vilken myndighet gör vad?

Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö har till uppgift att se till att Försvarets verksamheter samt Försvarets materielverk, Fortifikationsverket och Försvarets radioanstalt följer miljölagstiftningen (miljöbalken med flera).

När uppgiften utförs är Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö inte underställd överbefälhavaren inom Försvarsmakten. Exempel på områden som bevakas är miljö, hälsa, natur, avlopp, avfall och kemikalier.

Information om Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö på Försvarets webbplatslänk till annan webbplats

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att vägleda vattenmyndigheterna och länsstyrelserna i deras arbete med att bedöma miljöstatusen i våra vattendrag och sjöar samt att fastställa miljökvalitetsnormer för dessa (vattenförvaltning).

För att bedöma miljöstatusen finns det gränsvärden för PFOS i vatten och fisk. Gränsvärden finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2013:19, reviderad genom 2015:4länk till annan webbplats

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för havsmiljöförvaltning enligt havsmiljöförordningen. Målet är att god miljöstatus ska uppnås. En indikator för att bedöma miljöstatusen i haven är trenden för hur mycket perfluorerade föreningar som förekommer i fisk och sillgrissleägg.

Information om god miljöstatus och miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18)länk till annan webbplats

Havs- och vattenmyndigheten är den centrala vägledande myndigheten i Sverige i arbetet med vattenskyddsområden samt vattenuttag.

Havs- och vattenmyndighetens vägledningarlänk till annan webbplats

Myndigheten vägleder lokala och regionala myndigheter i frågor som rör inrättande av nya vattenskyddsområden, omarbetning av äldre vattenskyddsområden och i viss mån tillämpningen av redan fastställda skyddsföreskrifter.

Havs- och vattenmyndighetens information om vattenskyddsområdenlänk till annan webbplats

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för miljöövervakning av hav, inlandsvatten grundvatten och sötvatten.

Havs- och vattenmyndighetens information om miljöövervakning av hav, inlandsvatten och grundvattenlänk till annan webbplats

Havs- och vattenmyndighetens information om miljöövervakning av sötvattenlänk till annan webbplats

Kemikalieinspektionen ansvarar för de regler om PFAS som gäller hur ämnena används i dag. Kemikaliereglerna är i stort sett harmoniserade inom EU där kemikalieförordningen Reach är det viktigaste regelverket.

Kemikalieinspektionen har ett nationellt åtgärdsprogram för PFAS där olika aktiviteter ingår, bland annat att ta fram och förvalta den här webbguiden.

Kemikalieinspektionens åtgärdsprogram för högfluorerade ämnen

Livsmedelsverket värderar risker med PFAS i dricksvatten och matfisk och ger rekommendationer om hur riskerna ska hanteras.

Livsmedelsverket vägleder kommunerna i deras kontroll av dricksvatten. Kommunen är i normalfallet kontrollmyndighet (operativ tillsynsmyndighet) för PFAS i sådant dricksvatten som omfattas av livsmedelslagstiftningen.

Livsmedelsverket är operativ tillsynsmyndighet för vissa livsmedelsindustrier som använder eget dricksvatten i sin verksamhet.

Livsmedelsverket.selänk till annan webbplats

Länsstyrelsen övervakar nivån av PFAS i ytvatten och grundvatten. Vi väljer ut var vattenprover ska tas utifrån vilken påverkan som finns i ett område. Det kan vara från förorenade områden, till exempel brandövningsplatser, eller andra verksamheter och industrier. Övervakningen genomförs ofta tillsammans med Naturvårdsverket.

Länsstyrelsen deltar också i tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet. Det innebär att verksamhetens miljöpåverkan vägs mot olika enskilda och allmänna intressen. Om verksamheten beviljas tillstånd kan villkor sättas för att begränsa utsläpp av PFAS till miljön, till exempel krav på rening av utsläppsvatten.

Länsstyrelsen har en rådgivande funktion gentemot kommunerna, både vid tillsyn av verksamheter som hanterar PFAS och vid bedömning av påverkan och risker med PFAS i miljön.

Länsstyrelsernalänk till annan webbplats

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har experter på brandsläckning och brandsläckningsmetoder. Myndigheten har i uppgift att stödja räddningstjänsterna att genomföra effektiva räddningsinsatser samt uppmuntra till utveckling av teknik och metodik. Myndigheten har utbildningar för räddningstjänstens personal, bland annat i brandsläckning med skum. I samband med MSB:s utbildningar är vi också själva användare av släckskum. Kunskaper om taktisk användning av skum som släckmedel är en viktig del i utbildningen av brandpersonal. MSB rekommenderar räddningstjänsterna att använda alternativa släckmetoder för att minska skumanvändningen.

Med anledning av de skador på miljön som orsakats av bland annat av släckskum så måste räddningstjänsterna och andra användare minimera användningen till de tillfällen då släckskum är det enda fungerande släckmedlet. MSB arbetar med att påskynda utvecklingen av nya släckmetoder som kan ersätta dagens släckskum med släckmedel som inte påverkar oss människor och vår miljö negativt.

Msb.selänk till annan webbplats

Naturvårdsverket har en central roll i svenskt miljöarbete. Myndigheten stödjer och driver på myndigheter och verksamhetsutövare i hur de ska använda miljöbalken och vägleder också i andra frågor, till exempel hur miljöövervakning ska gå till.

Naturvårdsverket ansvarar för frågor som handlar om klimat och luft, mark, biologisk mångfald, förorenade områden, kretslopp och avfall, miljöövervakning och miljöforskning.

Perfluorerade ämnen i miljön - resultat från Naturvårdsverkets miljöövervakninglänk till annan webbplats

Naturvårdsverket är en av flera centrala myndigheten som vägleder regionala och lokala myndigheter. Naturvårdsverket har i samarbete med Statens geotekniska institut (SGI) tagit fram en gemensam vägledning om hur högfluorerade ämnen (PFAS) kan riskbedömas och åtgärdas på förorenade områden.

Naturvårdsverkets och SGI:s vägledning om att riskbedöma och åtgärda PFAS-föroreningar i förorenade områdenlänk till annan webbplats

2015 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka förekomsten av PFAS i våra vatten. Redovisningen ska användas i det fortsatta arbetet med att bättre kontrollera och begränsa människors exponering och vad som kommer ut i miljön. Det är angeläget att dataunderlaget används på lokal, regional och nationell nivå för att begränsa riskerna.

Naturvårdsverkets rapport till regeringen om PFAS och växtskyddsmedel i våra vattenlänk till annan webbplats

Naturvårdsverket fick 2017 i uppdrag att fortsätta arbetet med inventering, riskbedömning och analyser av samtliga platser där brandskum med innehåll av svårnedbrytbara, fluorbaserade miljögifter (PFAS) har hanterats.

Naturvårdsverkets information om fördjupad miljöövervakning av PFAS och växtskyddsmedel i vattenlänk till annan webbplats

Statens geotekniska institut (SGI) är en expertmyndighet som arbetar för ett säkert, effektivt och hållbart byggande och ett hållbart användande av mark och naturresurser. I våra uppgifter ingår att förebygga jordskred, ras och stranderosion. Vi arbetar också med att ta fram ny kunskap och nya metoder för att sanera förorenade områden.

SGI har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad när det gäller förorenade områden och i det uppdraget ingår bland annat att ta fram vägledningsmaterial och att ge utbildningar i frågor som kopplar till utredning och sanering av förorenade områden.

SGI har tagit fram preliminära riktvärden för högfluorerade ämnen (PFAS) i mark och grundvatten. De finns i SGI Publikation 21. Publikationen är ett stöd vid bedömning av miljö- och hälsorisker inom PFAS-förorenade områden.

SGI Publikation 21länk till annan webbplats

SGI kan genom avtal med Naturvårdsverket bistå med kortfattad kostnadsfri rådgivning till samtliga länsstyrelser i bidrags- och tillsynsärenden och i länsstyrelsernas arbete med tillsynsvägledning till kommuner. Vi ger även råd kring ansvarsutredningar och i andra miljöjuridiska frågor som rör förorenade områden. Stödet inom tillsynsvägledningen till kommuner ger vi enklast genom att länsstyrelsen hänvisar kommunen till oss så att vi kan hjälpa kommunen med råd i det aktuella tillsynsärendet. Avtalet omfattar dessutom stöd till kommuner som med bidrag från Naturvårdsverket utför efterbehandlingsprojekt.

SGI:s stöd i frågor som rör förorenade områden och deponierlänk till annan webbplats

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ansvar för frågor som rör Sveriges geologi, det vill säga berg, jord och grundvatten. Ansvaret för grundvattenfrågor delas med Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna. SGU ger råd till andra myndigheter, länsstyrelser, kommuner och allmänhet i frågor om grundvatten. Myndigheten ansvarar även för miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.

Information om miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitetlänk till annan webbplats

SGU meddelar föreskrifter om grundvatten. Myndigheten ansvarar för att vägleda och stödja vattenmyndigheterna och länsstyrelserna i deras arbete med

  • ramdirektivet för vatten (2000/60/EG)
  • grundvattendirektivet (2006/118/EG)

SGU samverkar i dessa frågor med Havs- och vattenmyndigheten som har ett övergripande ansvar för allt sötvatten, både yt- och grundvatten.

SGU:s information om regler för vattenförvaltninglänk till annan webbplats

Vattenförvaltningsarbetet innebär bland annat att vattenmyndigheterna ansvarar för riskbedömningar av grundvattenförekomster. Vattenmyndigheterna ska i detta arbete identifiera potentiella föroreningskällor och därefter upprätta övervakningsprogram för föroreningar som kan finnas i grundvattnet. SGU bistår vattenmyndigheterna med underlag i dessa frågor. Om det finns föroreningskällor, till exempel brandövningsplatser och metallindustri, inom ett tillrinningsområde för en grundvattenförekomst så kan det inom ramen för vattenförvaltningens övervakning krävas provtagning för att se om det finns PFAS-ämnen i vattnet.

SGU bedriver viss övervakning av grundvattnets kvalitet och kvantitet. Det görs dels genom miljöövervakning, och dels genom nivåmätningar i SGU:s grundvattennät.

SGU:s information om miljöövervakninglänk till annan webbplats

SGU:s information om nivåövervakninglänk till annan webbplats

SGU samlar även andras provtagningsresultat i Vattentäktsarkivet. PFAS har tidigare inte provtagits i någon större utsträckning, men vissa screeningundersökningar har genomförts.

SGU:s information om vattentäktsarkivetlänk till annan webbplats

SGU är ofta remissinstans för frågor om samhällsplanering bland annat grundvattenuttag och vattenskyddsområden.

SGU:s information om vattenskyddsområdenlänk till annan webbplats

SGU:s information om privata brunnarlänk till annan webbplats

SGU ansvarar för att undersöka och sanera förorenade områden där nedlagda statliga myndigheter har ett ansvar. Myndigheten medverkar också som huvudman för undersökning och sanering av områden som saneras med bidrag från Naturvårdsverket. SGU samverkar med Naturvårdsverket och SGI för att öka saneringstakten.

SGU:s arbete med förorenade områdenlänk till annan webbplats

Collage med logotyper från de myndigheter som samverkar inom PFAS-nätverket.
Senast uppdaterad 3 september 2020