Högfluorerade ämnen – PFAS

Innehållsförteckning:

PFAS eller högfluorerade ämnen är ett samlingsnamn för en grupp organiska ämnen som alla består av en kolkedja där väteatomerna är helt eller delvis utbytta mot fluoratomer. Det är en stor och komplex grupp på mer än 4700 identifierade ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället. Gemensamt för alla PFAS-ämnen är att de är mycket svåra att bryta ner och vissa PFAS kan ha skadliga effekter, både för människa och miljö. Alla PFAS-ämnen är syntetiskt framställda och finns inte naturligt i miljön.

Bild på impregnerat tyg med vattendroppar.

PFAS-ämnen har en bred användning, bland annat kan de finnas i vattentäta och smutsavvisande tyger.

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) förekommer överallt i miljön, och nästan alla människor har sådana ämnen i kroppen. Befolkningen i Sverige får i sig låga halter PFAS från mat och inomhusmiljö. Men lokalt exponeras människor också för betydligt högre halter i områden där dricksvattnet har förorenats med PFAS, till exempel från brandövningsplatser. I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten med PFAS-halter som ligger över de nya gränsvärden som diskuteras inom EU.

Svårigheten att bryta ner PFAS i kombination med att många av ämnena är vattenlösliga och rörliga i mark innebär att dricksvattentäkter riskerar att förorenas under en lång tid framöver. Spridningen och exponeringen av PFAS sker under ämnets hela livscykel, från tillverkning till avfallshantering.

Användning

Högfluorerade ämnen har tillverkats sedan 1950-talet och används på grund av sina eftertraktade tekniska egenskaper i många olika typer av varor och kemiska produkter. Många PFAS är fett-, smuts- och vattenavvisande och används som impregnering av olika textilier, läder och pappersförpackningar. Många har även ytaktiva egenskaper som gör dem användbara i till exempel rengöringsmedel, färger, skidvalla och kosmetika. Vissa PFAS används i brandskum som är avsett för att släcka vätskebränder. De används för sin filmbildande förmåga, det vill säga förmåga att snabbt bilda ett tunt skikt mellan skummet och den brinnande vätskan. Mindre kända användningsområden för PFAS är i tandlagningsmaterial, medicinteknisk utrustning, smutsavvisningsmedel för byggnadsmaterial, smartphones och solceller.

PFAS är motståndskraftiga mot nedbrytning, vilket gör att de till exempel inte bryts ner av UV-ljus, kemiska ämnen eller höga temperaturer. Eftersom ämnena är mycket effektiva behövs oftast bara låga koncentrationer för att få önskad funktion i produkten.

PFAS-ämnen i olika typer av produkter
Användnings­områdeExempel på användningExempel på ämnenExempel på funktion
Textil och läderYtterplagg (till exempel GoreTex), paraplyer, väskor, tält, bilklädsel, skor, mattor, möbeltyg, impregneringsmedelPFTE, FTOH, FTS, PFOAVatten-, fett- och smutsavvisande
BrandsläckningsskumKlass B-skum som används vid vätskebränder, främst petroleumbränderFluortensider, innehåller ofta prekursorer till
6:2 FTS och PFHxA
PFOA
Förmåga att skapa en tunn vattenfilm mellan skummet och den brinnande vätskan
Pappers- och livsmedelsförpackningarPopcornpåsar, pizzakartonger, kartonger, maskeringspapperFluorerade polymerer, PAPs/diPAPs,
6:2 fluortelomerer,
PFOA
Fett- och vattenavvisande
Kosmetiska produkterSmink, solkräm, hudkräm, underlagskrämPAPs/diPAPs, PFCAOlje- och vattenavstötande, utjämnande
HushållsprodukterRengöringsmedel, golvpolish, bilvårdsprodukter, färg, stekpannor med non stick-beläggning, skidvallaFTOH, PTFE (Teflon), PFOA, PFHxAFlyta ut jämnt,
inte bränna fast,
ger glid och är smutsavvisande

Tabellen visar exempel på vanliga användningsområden av PFAS-ämnen i olika typer av produkter.

Läs mer om förekomst, funktion och användning av högfluorerade ämnen i Kemikalieinspektionens rapport 6/15

Vad är PFAS?

PFAS, eller högfluorerade ämnen, är ett samlingsnamn för en grupp organiska ämnen som består av en kolkedja där väteatomerna helt eller delvis är utbytta mot fluoratomer. En helt fluorerad kolkedja kallas perfluorerad, en delvis fluorerad kolkedja kallas polyfluorerad.

En helt fluorerad kolkedja kallas perfluorerad, en delvis fluorerad kolkedja kallas polyfluorerad.

En helt fluorerad kolkedja kallas perfluorerad, en delvis fluorerad kolkedja kallas polyfluorerad.

Det saknas idag en internationellt överenskommen definition av PFAS. Det pågår ett arbete där Sverige tillsammans med flera andra medlemsländer i EU arbetar med att ta fram ett brett begränsningsförslag för PFAS i bilaga XVII till Reach-förordningen. I det arbetet används en bred definition av PFAS som omfattar alla ämnen som i sin molekyl innehåller minst en helfluorerad kolatom (–CnF2n+1, där n ≥1). Denna definition används även inom OECD (den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) och är också den definition Kemikalieinspektionen använder.

I Kemikalieinspektionens regler om anmälningsplikt för PFAS till produktregistret (som finns i KIFS 2018:4) omfattas de PFAS som i sin molekyl innehåller ett eller flera fragment bestående av en perfluorerad kolkedja som har en kedjelängd med minst två kolatomer (C2) med bindning till valfria atomer eller grupper av atomer. Denna avgränsning har gjorts av praktiska skäl och anses vara tillräcklig för att få in relevant information för att öka kunskapen om hur PFAS används i Sverige.

PFAS omfattar tusentals olika ämnen som delas in i flera grupper. I ett första steg brukar polymerer och icke-polymerer skiljas åt. Dessa två grupper kan sedan delas in i flera undergrupper.

Hittills har över 4 700 olika PFAS-ämnen med CAS-nummer identifierats av OECD. På OECD:s webbplats kan du ladda ner en tabell över identifierade PFAS-ämnen.

Global Database of PFASs, OECD:s webbplatslänk till annan webbplats

Icke-polymera PFAS

Till icke-polymererna hör per- eller polyfluorerade kolkedjor som ofta är bundna till en funktionell grupp. Med funktionell grupp menas en atomgrupp som på ett avgörande sätt påverkar molekylens egenskaper. Ett exempel på en funktionell grupp är hydroxylgruppen, som betecknas -OH. När en hydroxylgrupp kopplas till en kolvätekedja bildas en alkohol. Ett annat exempel är karboxylgruppen -COOH, som ger en karboxylsyra.

Exempel på kolkedjor som är polyfluorerade och har en funktionell grupp är så kallade fluortelomerer. Fluortelomerer kan brytas ner till perfluorerade kolkedjor i miljön. Till exempel kan fluortelomeralkoholen 6:2 FTOH brytas ner till perfluorerade karboxylsyror (PFCA) i miljön, där 6:2 står för att sex kol är fluorerade och två kol är icke-fluorerade.

Icke-polymerer
Perfluorerade PFASExempel
Perfluorerade sulfonsyror (PFSA)PFBS,PFHxS, PFOS
Perfluorerade karboxylsyror (PFCA)PFBA, PFHxA, PFOA
Perfluoretrar (etrar med färre än 20 syrebryggor)GenX och Adona
Grenade och/eller cykliska perfluorkolkedjorDecafluor-5,6-bis(trifluormetyl)cyklohexan
Icke-polymerer
Polyfluorerade PFASExempel
Exempel Prekursorer till PFSA och PFCA6:2 FTOH, 8:2 FTS

Polymera PFAS

PFAS-polymerer delas in i två undergrupper, de med en fluorerad ryggrad och de med fluorerade sidokedjor. De fluorerade sidokedjorna kan vara per- eller polyfluorerade.

Polymerer
Polymera PFASExempel
Polymerer med fluorerade sidokedjorFMA
Fluorpolymer (med fluorerad ryggrad)PTFE (Teflon), PVDF, FED, PFA

Läs mer om terminologi och förkortningar för olika PFAS i Kemikalieinspektionens kartläggning av högfluorerade ämnen Kemikalieinspektionens Rapport 6/15

Långkedjiga och kortkedjiga PFAS

Det förekommer att högfluorerade ämnen delas in i så kallade kortkedjiga och långkedjiga PFAS beroende på längden av den fluorerade kolkedjan. Till de långkedjiga PFAS-ämnen hör PFOA (perfluoroktansyra) och PFOS (perfluoroktansulfonat), som båda består av 8 kol och hör till den så kallade C8-kemin. Till de kortkedjiga PFAS hör PFHxA (perfluorhexansyra) och PFHxS (perfluorhexansulfonat) som båda består av 6 kol och hör till den så kallade C6-kemin.

Det har funnits en uppfattning om att kortkedjiga PFAS är mindre problematiska än de långkedjiga formerna, men det har visat sig vara en förenklad syn eftersom egenskaperna inte bara beror på kolkedjans längd. Stabiliteten beror främst på den extremt starka bindningen mellan kol och fluor, men även andra faktorer kan påverka hur stabil molekylen är, till exempel strukturen. Kortkedjiga PFAS-etrar är ett exempel på en strukturform vars egenskaper kan jämföras med långkedjiga PFAS, eftersom de innehåller starka syrebryggor som sammanfogar flera korta perfluorkedjor till en lång stabil kedja. Andra exempel är cykliska och grenade former av PFAS som är stabila trots att de inte innehåller en lång traditionell kolkedja.

Bilden visar exempel på olika strukturer av PFAS som är stabila trots att alla inte innehåller en lång traditionell kolkedja.

Bilden visar exempel på olika strukturer av PFAS som är stabila trots att alla inte innehåller en lång traditionell kolkedja.

Egenskaper hos PFAS

Det alla PFAS har gemensamt är att de består av en kolkedja där väteatomerna helt eller delvis är utbytta mot fluoratomer. Bindningen mellan kol och fluor är extremt stark vilket gör att PFAS är en grupp mycket stabila (persistenta) ämnen. En del PFAS bryts inte ner alls medan andra bryts ner extremt långsamt till andra PFAS-ämnen. Som exempel kan nämnas att polyfluorerade sidokedjor kan brytas ner till perfluorerade kolkedjor i miljön, till exempel till PFOA (perfluoroktansyra) eller PFHxA (perfluorhexansyra). Inga studier har kunnat påvisa att det sker fullständig nedbrytning i miljön, vilket innebär att PFAS-ämnen stannar kvar i miljön i någon form för alltid.

Ämnena har en vattenlöslig (hydrofil) och en vattenavstötande (hydrofob) del och det gör att de gärna lägger sig som ett skikt, till exempel mellan vatten och ett organiskt lösningsmedel eller mellan vätska och en fast yta. I vissa fall finns även en "kopplingsgrupp" som länkar ihop den hydrofila och hydrofoba delen. De tre olika delarna kan variera, vilket innebär att det finns en stor utvecklingspotential för nya PFAS.

Schematisk bild över en PFAS med dess tre olika delar.

Schematisk bild över en PFAS med dess tre olika delar.

Många PFAS misstänkts vara skadliga och kan ansamlas i djur och i människor, så kallad bioackumulering. Vissa PFAS kan också biomagnifieras, det vill säga anrikas högre upp i näringskedjan. Längden på den fluorerade kolkedjan kan ge olika egenskaper vilket påverkar ämnets beteende och egenskaper i miljön och i organismer. Mycket tyder på att ju längre den fluorerade kedjan är desto mer bioackumulerande är ämnet.

PFAS ämnen som är fett- och vattenavstötande lagras inte i fettvävnad som många andra bioackumulerande ämnen. De binder istället till proteiner och lagras i andra organ i kroppen, till exempel i levern och i blodet. I dagsläget saknas kunskap om hur flertalet PFAS-ämnen påverkar människor och miljö, men för vissa PFAS finns tillräcklig information för att kunna fastställa att ämnena har skadliga effekter på hälsa och miljö. Det gäller till exempel PFOS och PFOA som båda är klassificerade som bland annat reproduktionstoxiska och misstänkt cancerframkallande.

Miljörisker

PFAS förekommer inte naturligt i miljön utan alla PFAS-ämnen är framställda av människan. Alla PFAS är extremt svårnedbrytbara, i sig själva eller som nedbrytningsprodukter, och stannar därför kvar i miljön. PFOA är exempel på ett så kallat PBT-ämne, vilket innebär att det är bevisat persistent, bioackumulerande och toxiskt.

PFAS kan avges till miljön under hela livscykeln, från produktion av ämnena till användning av produkter som innehåller PFAS, samt i avfallsledet. Så länge man tillverkar och använder PFAS så kommer ämnena i någon form att ansamlas i miljön och mängden PFAS i miljön kommer att öka över tid.

Gemensamt för alla högfluorerade ämnen är deras förmåga att spridas långväga via luft och vatten. PFAS kan därför påvisas i områden där ingen tillverkning eller användning har förekommit, till exempel i arktiska miljöer. Det gör PFAS till ett globalt problem. Olika PFAS sprids på olika sätt i miljön. Flyktiga varianter, som fluortelomerer, kan spridas långväga via luften. Mindre flyktiga och joniserade former av PFAS sprids till största del via vatten och genom bindning till partiklar av organiskt material, till exempel jordpartiklar, men ämnena sprids även via upptag i levande organismer.

Vissa PFAS kan ansamlas (bioackumuleras) i levande organismer och anrikas uppåt (biomagnifieras) i näringskedjorna. I fisk finns ett samband mellan hur mycket PFAS fisken ansamlar och längden på kolkedjan i PFAS-molekylen. Långkedjiga PFAS ansamlas medan kortkedjiga inte gör det. PFAS kan också tas upp i växter, men i växter råder ett omvänt förhållande där kortkedjiga PFAS tas upp i högre utsträckning än långkedjiga former.

Effekter på hälsa

För ett fåtal PFAS finns det belägg för att ämnena är skadliga för hälsan. Till exempel är PFOS, PFOA och PFNA klassificerade som reproduktionsstörande och misstänkt cancerframkallande. För flertalet PFAS-ämnen saknas dock kunskap om deras effekter på hälsan, men det finns starka skäl att betrakta alla PFAS som hälsoskadliga.

De studier som har gjorts om hälsoeffekter av PFAS är till största delen experimentella studier gjorda på djur. I studier på däggdjur är det vanligt att se effekter på levern, blodfetter, sköldkörtelhormon, immunförsvaret och fortplantningen. Andra effekter som observerats för enskilda PFAS-ämnen är uppkomst av tumörer och utveckling av bröstkörtlar. Fler studier behövs för att kunna fastställa om resultaten är relevanta även för människor.

Vissa observationsstudier har också gjorts på grupper av människor som har fått i sig höga halter av PFAS på grund av lokalt förorenat vatten. De studierna har visat ett samband mellan ökade halter av PFOS eller PFOA i blodet och försämrat immunförsvar. Forskare har även observerat samband mellan ökade blodhalter av PFOA och påverkan på levern och på kolesterolvärden. Påverkan på födelsevikten hos nyfödda barn har också observerats.

PFAS i Sverige

Den största utsläppskällan av PFAS som identifierats i Sverige är från användning av brandskum vid brandövningsplatser. Den användningen har gett upphov till lokalt höga halter av PFAS i grund-, yt- och dricksvatten. Det finns inga företag i Sverige som tillverkar PFAS, däremot finns det företag som använder PFAS vid tillverkning av olika produkter och den användningen kan också ge upphov till utsläpp. Utsläpp från reningsverk och avfallsförbränning samt läckage från deponier är andra möjliga källor. Nedfall från luften bidrar också till att halterna av PFAS ökar i den svenska miljön.

Det har visat sig vara svårt att rena bort PFAS-föroreningar i vatten och i mark. När det gäller rening av dricksvatten finns det metoder som kan användas för att rena bort vissa PFAS-ämnen, till exempel rening med aktivt kol. Det är svårare att rena bort ämnen som har hamnat i marken, men det pågår forskning om detta.

Lagar och regler

Enskilda PFAS-ämnen regleras genom lagstiftning på såväl global nivå, EU-nivå och på nationell nivå. Det finns ingen övergripande lagstiftning som gäller för alla PFAS-ämnen som grupp, däremot regleras ett fåtal specifika PFAS-ämnen i olika regelverk. När en ny reglering tas fram för ett enskilt PFAS ersätts ofta ämnet med ett annat oreglerat PFAS vilket leder till att regleringen inte får någon effekt i form av riskminskning. Denna situation tillsammans med att alla PFAS är extremt svårnedbrytbara och sannolikt skadliga bidrar till den samlade riskbilden. Eftersom det dessutom är alltför tidskrävande att bedöma varje PFAS enskilt arbetar Kemikalieinspektionen och andra medlemsländer inom EU för att PFAS ska bedömas och regleras som en grupp. Kemikalieinspektionens mål är att användningen av PFAS-ämnen ska minimeras och på sikt upphöra helt. Endast användning som saknar alternativ och som är kritisk för samhället ska tillåtas. För många områden där PFAS används idag finns fluorfria alternativ tillgängliga på marknaden. Substitutionscentrumlänk till annan webbplats vägleder svenska företag i arbetet med att identifiera farliga kemikalier och hitta bättre alternativ.

CLP-förordningen

För ett fåtal PFAS-ämnen finns det en EU-gemensam, så kallad harmoniserad klassificering och märkning. Dessa ämnen förtecknas i bilaga VI till CLP-förordningen. I dagsläget handlar det om perfluoroktansulfonat (PFOS), perfluoroktansyra (PFOA), perfluornonansyra (PFNA), perfluordekansyra (PFDA) och ammonium penta-dekafluoroktanat (APFO). Det pågår också arbete med att ta fram förslag på harmoniserad klassificering för perfluorheptansyra (PFHpA). Du kan söka efter ämnen med harmoniserad klassificering och märkning i Klassificerings- och märkningsregistret hos den europeiska kemikaliemyndigheten Echa.

Reach-förordningen

Ett tiotal PFAS-ämnen är identifierade som särskilt farliga ämnen, så kallade SVHC-ämnen, och finns upptagna på Kandidatförteckningen enligt regler i Reach-förordningen.

Det finns ännu inga PFAS som omfattas av tillståndskrav och därmed upptagna på bilaga XIV i Reach-förordningen eller tillståndsförteckningen på Echas webbplats.

Den så kallade PACT-listan innehåller information om ämnen som är under någon form av utvärdering inom Reach- eller CLP-förordningen. Listan innehåller ett flertal PFAS-ämnen och den finns hos Echa. För närvarande pågår ett arbete med att ta fram begränsningar för perfluorhexansulfonsyra (PFHxS) och perfluorhexansyra (PFHxA). Det pågår även diskussioner om att införa en gruppbegränsning för perfluorerade karboxylsyror (C9-C14 PFCAs) samt ämnen som kan brytas ner till dessa.

Det finns en gemensam syn inom EU att PFAS-ämnen ska behandlas som en grupp. Därför har Sverige tillsammans med ett flera andra medlemsländer påbörjat ett arbete med att ta fram ett brett begränsningsförslag i bilaga XVII i Reach-förordningen som omfattar alla PFAS-ämnen, förutom de som redan är reglerade idag.

Det finns möjlighet för alla intressenter att lämna synpunkter som kan användas som underlag i arbetet med att ta fram nya begränsningar eller andra regleringar.

Här kan du lämna synpunkter på ändringsförslag i Reach

Stockholmskonventionen och POPs-förordningen

Perfluoroktansulfonat (PFOS) och ett hundratal ämnen som kan brytas ner till PFOS samt PFOA, PFOA-salter och cirka 800 ämnen som kan brytas ner till PFOA listas i den globala Stockholmskonventionen. Konventionens krav på begränsning av PFOS har införts i EU-lagstiftningen genom den så kallade POPs-förordningen. Sedan den 4 juli 2020 gäller begränsningen för PFOA, PFOA-salter och cirka 800 ämnen gälla i POPs-förordningen. Begränsningen för PFOA i Reach-förordningen kommer att tas bort.

Här kan du läsa mer om POPs-förordningen

Perfluorhexansulfonsyra PFHxS, dess salter och besläktade ämnen väntas föras in i Stockholmskonventionen under 2021, vilket skulle innebära en global utfasning av dessa ämnen.

PFAS-ämnen som är reglerade i kemikalielagstiftning inom EU

Ämne/Ämnes­grupper

Cas-nummer

Begräns­ningar i Reach, Bilaga XVII

Kandidat­förteck­ningen,

SVCH-ämnen enligt Reach

Harmon­iserad klassifi­cering och märkning, Bilaga VI i CLP

POPs-förord­ningen

Perfluoroktansyra (PFOA) dess salter och besläktade ämnen

335-67-1, med flera

X

X


(gäller endast CAS-nr 335-67-1)

X

X


(trädde ikraft 4 juli 2020)

Perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och dess derivat

1763-23-1, med flera



X

X

Ammonium penta-dekafluoroktanat (APFO)

3825-26-1

X

X

X


Perfluorhexansulfonsyra och dess salter (PFHxS)

355-46-4, med flera


X



Perfluornonansyra och dess ammonium- och natriumsalter (PFNA)

375-95-1,


med flera


X

X


Perfluordekansyra och dess ammonium- och natriumsalter (PFDA)

335-76-2,


med flera


X

X


Heneikosafluor undekansyra (PFUnDA)

2058-94-8


X



Heptakosafluor-tetradekansyra (PFTeDA)

376-06-7


X



Pentakosa fluortridekansyra (PFTrDA)

72629-94-8


X



Trikosafluor-dodekansyra (PFDoDA)

307-55-1


X



HFPO-DA (GenX)

13252-13-6, med flera


X



Perfluorobutansulfonsyra (PFBS)

375-73-5, med flera


X



Anmäla PFAS till produktregistret

I Sverige finns regler som innebär att PFAS-ämnen som är medvetet tillsatta i kemiska produkter ska redovisas till Kemikalieinspektionens produktregister. Det gäller dig som tillverkar eller för in anmälningspliktiga produkter och oavsett i vilken halt ämnena förekommer. Ett syfte med rapporteringen är att öka kunskapen om vilka PFAS som används i kemiska produkter som förekommer på den svenska marknaden.

Här kan du läsa mer om anmälningsplikt för högfluorerade ämnen (PFAS) i kemiska produkter

Information hos andra myndigheter

I Sverige är många myndigheter inblandade i tillsyn och regelutveckling på områden där PFAS förekommer. Exempelvis är Livsmedelsverket ansvarig myndighet när det gäller material som kommer i kontakt med livsmedel och dricksvattenkvalitet, Naturvårdsverket för miljöövervakning och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för brandsläckningsmetoder. Vår guide "PFAS – Vilken myndighet gör vad?" hjälper dig att hitta olika myndigheters information om PFAS.

Det finns även bra information om PFAS hos myndigheter och organisationer utanför Sverige, exempelvis hos den europeiska kemikaliemyndigheten Echa och den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Echas information Perfluoroalkyl chemicals (PFAS), på engelskalänk till annan webbplats

OECD:s Portal on Per- and Polyfluorinated Chemicals, på engelskalänk till annan webbplats

Råd till verksamhetsutövare

PFAS-problematiken berör många olika aktörer i samhället. I vår guide "Hitta rätt information om PFAS" hittar du råd och information riktad till olika intressenter, exempelvis dricksvattenproducenter, tillsynsmyndigheter och till dig som tillverkar eller säljer produkter som innehåller PFAS. Här finns också information till privatpersoner, till exempel till dig som har en enskild vattenbrunn.

Senast uppdaterad 5 oktober 2020