Kemikalieinspektionens logo
Kemikalieinspektionens logo

Rodenticider är biocidprodukter som används för att bekämpa råttor, möss och andra gnagare. Rodenticider är giftiga även för fåglar och däggdjur, inklusive människan. Om man inte hanterar den här typen av produkter med stor försiktighet och har kunskap om riskerna kan de vara mycket farliga för hälsa och miljö.

Många rodenticider innehåller verksamma ämnen med antikoagulerande verkan, det vill säga att de påverkar blodets levringsförmåga. Det finns även medel med andra typer av verkningsmekanismer. Rodenticider är giftiga för fåglar och däggdjur, inklusive människan. Det finns också stor risk att ämnena lagras i levande organismer och kan leda till förgiftning av rovdjur. Risken för skada på människors hälsa och på miljön innebär enligt Kemikalieinspektionen att bekämpning med rodenticider ska reserveras för situationer när andra åtgärder inte är tillräckligt effektiva.

Bekämpning av råttor eller möss – två olika strategier

Råttor och möss har olika beteendemönster och kräver därför olika strategier för en effektiv bekämpning. Kemisk bekämpning med rodenticider ska betraktas som en sista utväg när andra åtgärder inte är tillräckligt effektiva.

Att bekämpa råttor

Att bekämpa råttor på ett effektivt sätt är svårt. För att bekämpningen ska vara både effektiv och säker måste man göra en helhetsbedömning av situationen på plats och avgöra vilka åtgärder som är lämpliga just där. Lämpliga åtgärder kan vara att ta bort matrester och annan föda samt att täta byggnader för att försvåra för råttorna att ta sig in i dem. Vid bekämpning av råttor bör man av hälso- och miljöskäl i första hand använda mekanisk bekämpning med fällor. För att detta ska fungera på bästa sätt måste fällorna placeras ut strategiskt, till exempel längs råttornas vandringsstråk. Om man trots allt behöver använda kemiska medel för att bekämpa råttorna ska insatsen dokumenteras och följas upp så att det går att bedöma dess effektivitet.

I Sverige är brunråtta den vanligast förekommande arten. Sporadiskt kan även svartråtta förekomma. Eftersom de två arterna har olika beteendemönster, till exempel vid val av föda, krävs det att rodenticidprodukten har visat sig effektiv för bekämpning av båda arterna för att godkännas med användningsområdet ”mot råttor och möss”. Om produkten endast har visat sig effektiv mot brunråtta framgår det av villkoren i beslutet att produkten inte får användas mot svartråtta.

Att bekämpa möss

Möss kan i många fall bekämpas effektivt med mekaniska musfällor. Jämfört med råttor är möss mindre misstänksamma mot fällor och förändringar i den omgivande miljön. Vid stora förekomster av möss kan kemisk bekämpning ändå vara nödvändigt.

Behörighet för bekämpning av råttor och möss

Råttor

Produkter avsedda för bekämpning av råttor tillhör behörighetsklass 1 So. Detta betyder att de bara får användas av utbildade yrkesmässiga användare med särskilt tillstånd. Tillståndet utfärdas av Folkhälsomyndigheten efter avlagt kunskapsprov.

För vissa gasningsmedel mot råttor krävs ett 1 SoX tillstånd. Även dessa tillstånd utfärdas av Folkhälsomyndigheten.

Kontakta Folkhälsomyndigheten om du har frågor om behörigheter och utbildningskurser för användning av bekämpningsmedel mot råttor.

Möss

Produkter mot möss inomhus och omkring byggnader med första generationens antikoagulerande medel tillhör behörighetsklass 2 eller 3. Medel i behörighetsklass 2 får endast användas av yrkesmässiga användare medan medel i behörighetsklass 3 även får användas av allmänheten. Dessa produkter får bara användas i väder-, slag- och bittåliga betesstationer.

Det finns även godkända medel med ämnet alfakloralos för bekämpning av möss inomhus. Medlen får användas både av yrkesmässiga användare och av allmänheten. Även dessa produkter får bara användas i slag- och bittåliga betesstationer.

Fler riskhanteringsåtgärder för rodenticider

När Kemikalieinspektionen godkänner rodenticider beslutar vi också om användningsvillkor. Genom användningsvillkor hanterar vi de risker som finns med medlen så att användningen sker på ett så säkert sätt som möjligt. Ett sådant användningsvillkor är till exempel att döda gnagare ska samlas in för att undvika så kallad sekundärförgiftning av rovdjur.

I detta avsnitt ger vi ytterligare beskrivningar av användningsvillkoren för godkända rodenticider. Syftet är att ge en vägledning och förtydliga begrepp som används i villkoren för att underlätta för både verksamhetsutövare som använder rodenticider och för tillsynsmyndigheter.

Användningsområde Omkring byggnader

Användningsområdet omkring byggnader innebär att produkten är godkänd att användas på en yta runt byggnaden som behöver behandlas för att problemet med råttor eller möss inne i byggnaden ska kunna åtgärdas effektivt. Hur stor denna yta är måste bedömas i varje enskilt fall. Användaren måste kunna identifiera vandringsstråk både i och omkring byggnaden och strategiskt placera ut betesstationer för att bekämpningen ska bli effektiv. Råttor vistas normalt inom ett genomsnittligt avstånd på 30-50 meter från byggnader och möss 3-10 meter. Som vägledning betyder detta att beten inte ska behöva placeras längre bort än 50 meter från den byggnad som ska behandlas vid bekämpning av råttor och inte längre bort än 10 meter vid bekämpning av möss.

Användningsområde Infrastruktur

Användningsområdet infrastruktur avser skydd av samhällsviktiga konstruktioner och system, exempelvis för energiförsörjning och kommunikation. Platser som kan avses är till exempel järnvägstunnlar, transformatorstationer och tunnelbanan.

Användningsområde Återvinningsplatser

Användningsområdet återvinningsplatser avser stationer i stadsmiljön för avfallssortering. Industriella avfallsanläggningar för sortering, materialåtervinning och förbränning omfattas inte inom detta användningsområde.

Bekämpning av råttor i parker och liknande miljöer

Bekämpning av råttor i parkområden och andra liknande miljöer där allmänheten uppehåller sig innebär särskilda utmaningar. Dels finns det ofta god tillgång på föda i dessa miljöer, men en spridning av rodenticider i parkmiljö innebär även en högre risk för att rovfåglar och andra djur förgiftas genom att äta förgiftade råttor eller möss. Det är därför viktigt att användningen av rodenticider i parkmiljöer är så begränsad som möjligt och att fokus läggs på förebyggande arbete, till exempel genom att minska tillgängligheten på föda. När andra åtgärder inte hjälper kan det dock finnas behov av bekämpning med rodenticider för att komma tillrätta med ett akut problem. I dessa miljöer får man dock endast använda första generationens antikoagulerande medel. Vilka ämnen som räknas till första generationen står listat längre ned på sidan.

Rodenticider i form av kontaktpuder (”ströpuder”) har tidigare använts i parkmiljöer eftersom det lätt kan appliceras i gångar i marken samt att effektiviteten inte är beroende av smakligheten som för vanliga beten. Därmed är kontaktpuder effektiva även i områden med stor tillgång till konkurrerande föda. I dagsläget är inte kontaktpuder godkänt i Sverige på grund av att inget företag ansökt om godkännande av någon sådan produkt.

Permanent betning

Kemikalieinspektionen anser att permanent betning inte är förenlig med en hållbar användning av rodenticider. All användning av rodenticider ska syfta till att åtgärda ett identifierat problem och är alltså inte tänkt att användas i förebyggande syfte. Permanent betning riskerar lätt att leda till en slentrianmässig användning där bete läggs ut utan att det finns ett identifierat pågående problem eller att man tillämpar permanent betning istället för att vidta förebyggande åtgärder för att komma tillrätta med orsakerna till ett återkommande problem. Permanent betning innebär också att en kontinuerlig tillgång på bete ökar risken för att rovfåglar och andra djur förgiftas genom att äta förgiftade råttor eller möss. En kontinuerlig användning förväntas också öka risken för utveckling av resistens mot rodenticidprodukter.

Betesstationer

Betesstationerna som används ska vara åverkanssäkra. Det saknas en strikt definition eller standard för vad som avses med åverkanssäker, men utifrån betesstations syfte som riskreducerande åtgärd förväntas en station som är åverkanssäker vara vädertålig, bittålig och kunna stå emot slag. Om stationen är påfyllningsbar ska den vara låsbar så inte barn eller andra obehöriga kommer åt innehållet.

Det huvudsakliga syftet med betesstationer är att skydda framför allt barn och djur (husdjur såväl som vilda djur) från att komma åt det utlagda betet. Det är även skälet till varför det inte ställs något krav på betesstationer vid utläggning av beten i avloppssystem eftersom det är en miljö som barn eller djur inte förväntas vistas i. Eftersom råttor är neofoba, det vill säga är misstänksamma mot nya inslag i miljön, kan det finnas anledningar att vilja frångå det strikta kravet på betesstationer. Kemikalieinspektionen anser att detta kan vara rimligt att göra om motsvarande skyddsnivå kan uppnås även utan användning av en betesstation. Ett exempel är när beten läggs ut i utrymmen i industriella anläggningar dit endast behörig personal har tillträde. Det kan handla om utrymmen som kontrollrum, driftcentraler och låsta materialförråd.

Efter avslutad bekämpning ska betesstationerna tömmas på överblivet bete. Tomma stationer kan dock stå kvar och behöver inte samlas in. Genom att låta stationerna stå kvar i miljön kan stationerna användas för övervakning, och råttornas neofobi att gå in i stationerna minskar i det fall en framtida bekämpning skulle bli nödvändig.

Antikoagulerande medel

Antikoagulerande rodenticider delas upp i två grupper: första och andra generationens antikoagulerande medel:

      • Första generationen omfattar de verksamma ämnena warfarin, warfarin-natrium, kumatetralyl och klorofacinon. Av dessa måste gnagare äta flera gånger för att få i sig en dödlig dos.
          • Andra generationens antikoagulerande medel omfattar de verksamma ämnena difenakum, bromadiolon, difetialon, brodifakum och flokumafen. Av dessa kan det räcka att gnagare äter en enda gång för att få i sig en dödlig dos.

För både första och andra generationens antikoagulerande medel dröjer det några dagar innan djuret dör. Jämfört med första generationens antikoagulerande medel är andra generationens antikoagulerande medel generellt mer svårnedbrytbara och riskerar att finnas kvar i miljön under lång tid. På grund av detta ska andra generationens antikoagulerande medel endast användas som en sista utväg när inga andra medel och metoder fungerar.

IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screeningundersökning med avseende på antikoagulerande medel:

Screening 2012: Report IVL, Swedish Environmental Research Institute

Medel med alfakloralos

Rodenticider som innehåller det verksamma ämnet alfakloralos fungerar på ett helt annat sätt än de antikoagulerande medlen. Alfakloralos kan i större mängder orsaka bland annat medvetandepåverkan och kramper hos husdjur och barn. Symtomen kommer snabbt, vanligen inom några timmar eller snabbare än så. Medel med alfakloralos får bara användas mot möss inomhus och betespåsarna måste placeras i betesstationer för att förhindra att barn och husdjur kommer åt medlet. Det är inte omöjligt att katter även kan bli sekundärförgiftade genom att äta möss som har rester av alfakloralos i magen. Kemikalieinspektionen avråder därför från att använda medel med alfakloralos i miljöer där husdjur vistas. Det är också viktigt att medlen förvaras på ett säkert sätt, oåtkomligt för barn och husdjur.