Beslut: branschen måste hitta nya sätt att bekämpa granbarkborrar
För femte året i rad beviljar Kemikalieinspektionen nöddispens för växtskyddsmedel mot granbarkborrar på grund av de omfattande skadorna för skogsbruket. Branschen måste nu visa att de jobbar för en långsiktig lösning eftersom produkterna innehåller ämnen som inte är godkända inom EU.
Problemen med granbarkborrarna har sitt ursprung i den torra och varma sommaren 2018 som innebar att granbarkborrar kunde föröka sig i en omfattning som inte setts tidigare. Klimatförändringarna, med mer värme och torka, ökar sannolikheten för att angreppen av granbarkborren kommer att fortsätta.
Att använda växtskyddsmedel med feromoner i kombination med fällor är en nödvändig förutsättning för att hålla nere eller minska populationen av granbarkborre enligt Kemikalieinspektionens bedömning. Samtidigt är feromonerna inte godkända som verksamma ämnen inom EU, vilket de måste vara för att säkerställa att användningen inte medför skada på människors hälsa eller miljön. Ansvaret för att få ett ämne prövat ligger hos de företag som vill använda ämnet i sina produkter.
Kemikalieinspektionen har möjlighet att ge nöddispenser men det ska endast vara en tillfällig lösning. Trots att myndigheten vid samtliga dispensbeslut sedan 2019 har informerat de sökande företagen om att de måste hitta en långsiktig lösning så har inga sådana åtgärder vidtagits. En möjlig långsiktig lösning är att en ansökan om godkännande av feromonerna som verksamma ämnen tas fram i samarbete med skogsnäringen.
Medel som beviljas nöddispens
Phero-X-Lure IT
TYPO-Lab A10
Dispens från krav om godkännande
Ett växtskyddsmedel får endast släppas ut på marknaden och användas om det har produktgodkänts i den berörda medlemsstaten enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1107/2009. Kemikalieinspektionen får dock i särskilda fall ge dispens från kravet på godkännande och tillåta att ett växtskyddsmedel, under högst 120 dagar, släpps ut på marknaden för begränsad och kontrollerad användning, om en sådan åtgärd framstår som nödvändig på grund av en fara som inte kan avvärjas på något annat rimligt sätt. Detta framgår av artikel 53 i förordningen.