Det generella förbudet mot kvicksilver innebär att det från den 1 juni 2009 blir förbjudet att använda amalgam inom den vanliga tandvården och ett totalförbud för användning på barn och ungdomar.
Användningen av amalgam har minskat kraftigt i Sverige sedan mitten av 1990-talet. Fortfarande används amalgam på vissa patientgrupper inom framförallt sjukhustandvården men underlaget för att bedöma behovet av fortsatt användning är bristfälligt. Kemikalieinspektionen har i samverkan med Socialstyrelsen därför bedömt att det är nödvändigt med ett tidsbegränsat undantag för användning på vuxna patienter inom sjukhustandvården till och med 2012-06-30.
Dentalt amalgam får bara användas då det finns särskilda medicinska skäl och tandläkaren bedömer att andra behandlingsmetoder inte ger ett tillräckligt bra resultat. Behandling med amalgam får endast ske vid tandvårdsmottagningar inom sjukhustandvården, som är särskilt inrättade för detta ändamål, vilket betyder att det ska finnas lämplig utrustning för att minimera utsläpp till miljön och säkerställa en god arbetsmiljö.
Kvicksilver för tillverkning av dentalt amalgam får sättas ut på marknaden till och med 2011-12-31. Amalgam får sättas på marknaden till och med 2011-12-31.
Anmälningsplikt och anteckningsskyldighet
För att kunna utvärdera undantaget införs en anmälningsplikt för vårdgivare som bedriver sjukhustandvård och som avser att använda amalgam. Innan första amalgambehandlingen sker måste verksamheten anmälas till Socialstyrelsen. Behandlingar därefter på andra patienter på samma klinik behöver inte anmälas igen. Kemikalieinspektionen och Socialstyrelsen har föreslagit att anmälningsplikten ska vara förenad med en miljösanktionsavgift så att en klinik som använder amalgam utan att anmäla sin verksamhet kan få betala en avgift.
Utöver anmälan till Socialstyrelsen ska vårdgivaren ansvara för att den behandlande tandläkaren antecknar följande uppgifter för varje patient:
- patientuppgifter (personnummer och aktuell adress),
- tandstatus och föreslagen behandling (diagnos/tillstånd dokumenteras),
- medicinsk bedömning av läkare (sammanfattning),
- särskilda medicinska och andra skäl varför amalgam skulle vara att föredra,
- mängden amalgam som används.
Vårdgivaren ska ange hur många patienter som behandlats med dentalt amalgam i verksamheten och ska hålla denna information tillgänglig för kontroll och uppföljning.
Läs mer på Socialstyrelsens webbplats.
