Silver är en metall som är mest känd för dess traditionella användning i smycken och silverbestick. Silver i jonform har emellertid miljöfarliga egenskaper. Silverjoner är mycket giftiga för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Fisk och små kräftdjur (till exempel vattenloppor) är särskilt känsliga. Tillväxten och fortplantningen försämras vid silverjonkoncentrationer även vid så låga halter som under 1 µg/l. 

Silver är långlivat vilket innebär att det silver som en gång släppts ut i miljön kommer att finnas kvar där. Graden av biotillgänglighet, dvs. i vilken utsträckning ämnet tas upp av växter och djur i miljön, påverkas av många faktorer så som halten organiskt material – särskilt organiska svavelföreningar – pH och förekomst av andra metaller. Det finns farhågor om att en utbredd silveranvändning kan bidra till utvecklingen av resistenta bakterier. Därför bör försiktighetsprincipen tillämpas när det gäller användning av silver där det inte är absolut nödvändigt.

Silver har tidigare använts i stor omfattning i fotografisk verksamhet, men i samband med övergången till digital teknik har sådan användning minskat betydligt.

Under senare år har användningen av silver istället ökat inom andra områden, bland annat i sjukvårdsmaterial, i vattenkylningssystem och för dricksvattendesinfektion. Användningen ökar även i konsumentprodukter som textilier, skor, kylskåp, tandborstar, plastflaskor, damm­sugarfilter, madrasser, skärbrädor osv. Silver används eftersom ämnet i jonform har antibakteriella egenskaper. Marknaden för den här typen av "antibakteriella produk­ter" tycks stadigt öka.

Produkter som innehåller silver som antibakteriellt ämne är inte alltid tydligt märkta. Vissa beteckningar kan dock ge en aning om att silver eller något annat antibakteriellt verksamt ämne använts, till exempel: “antimicrobial”, “free of bacteria”, “for lasting freshness”, “hygienic protection”, “keeps the natural hygienic balance”, “treated against odour”, “prevents miscolouring” etc. Olyckligtvis marknadsförs en del produkter som "miljövänliga", utan några belägg till stöd för ett sådant påstående.

Användningen av silverjoner i olika typer av konsument­produkter bidrar till en diffus spridning till miljön via av­lopps­vatten och avloppsslam. I vilken grad silver släpps ut och sprids i miljön varierar mellan olika användningar. Miljöpåverkan från silverbehandlad textil som tvättas regelbundet är säkerligen större än från ett kylskåp med silverbeläggning som torkas av sällan och med mycket mindre mängder vatten. Det är dock troligt att alla silver­behandlade produkter påverkar miljön i någon mån. Det har ifrågasatts om fördelarna med silverbehandlade pro­dukter verkligen kan uppväga den negativa påverkan de kan ha på miljön.

Silver som bekämpningsmedel kräver godkännande

Silver, och alla kemiska föreningar som avger silver eller silverjoner, betraktas som en biocidprodukt som kräver godkännande om syftet med användningen är att före­bygga bakterietillväxt. Silver som används som biocid­produkt omfattas av bestämmelserna i direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (biociddirektivet).

Läs mer om biocidprodukter.

Läs mer om biociddirektivet.

Sverige har utsetts till rapportör för ett antal olika silver­föreningar som ingår i översynsprogrammet för biocider. Rapportören har till uppgift att utvärdera de risker för människors hälsa och miljön som är förenade med användningen av silver i olika typer av biocidprodukter. Resultatet av utvärderingen kommer att presenteras i en riskbedömningsrapport. Rapporten kommer att ligga till grund för Europeiska kommissionens beslut om silver­föreningar ska föras upp på bilaga I, IA eller IB till biocid­direktivet och därmed få användas som verksamma ämnen i biocidprodukter i framtiden. Delar av risk­bedömningsrapporten kommer att publiceras på kommissionens webbplats.

Om ett beslut tas om att silver ska tillåtas som verksamt ämne kommer biocidprodukter som innehåller silver att behöva godkännas såväl i Sverige som i andra EU-länder innan de får sättas ut på marknaden. Den svenska tolk­ningen av biociddirektivet är att endast kemiska produkter (ämnen eller preparat/blandningar) kan betraktas som biocidprodukter, inte varor. Denna ståndpunkt kan emellertid komma att ändras till följd av den översyn av direktivet som för närvarande pågår. I dagsläget kan biocidprodukter som är kemiska produkter och tillhör produktgruppen desinfektionsmedel säljas i Sverige utan godkännande. Det beror på en övergångsbestämmelse som innebär att de flesta desinfektionsmedel som redan finns på marknaden får fortsätta säljas fram till dess att den europeiska utvärderingsprocessen är slutförd.