Växtskyddsmedel används bland annat inom jordbruket för att förbättra växtproduktionen. Men de kan påverka produktionen negativt om de används på fel sätt. Användning av växtskyddsmedel kan också innebära risker och faror för människor, djur och miljö, särskilt om de släpps ut på marknaden utan att vara provade och godkända.
Enligt växtskyddsmedelsdirektivet 91/414/EEG måste verksamma ämnen vara listade i direktivets bilaga 1 för att få användas i växtskyddsmedel. Alla växtskyddsmedel som släpps ut på marknaden i Sverige måste vara godkända av Kemikalieinspektionen (KemI).
Växtskyddsmedelsdirektivet är implementerat i svensk rätt bland annat genom bestämmelser i 14 kap. miljöbalken (1998:808), förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel och Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:3) om bekämpningsmedel.
Den 21 oktober 2009 antogs växtskyddsmedelsförordningen (EG) nr 1107/2009. Förordningen trädde ikraft den 14 december 2009 och ska tillämpas från och med den 14 juni 2011. Växtskyddsmedelsförordningen kommer att ersätta växtskyddsmedelsdirektivet.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG.
Växtskyddsmedelsförordningen är en EG-förordning och en sådan är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i alla medlemsländer.
EG-förordningen innebär bland annat att reglerna i 14 kap. miljöbalken måste ses över. En stor del av den svenska förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel liksom Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:3) om bekämpningsmedel kommer att behöva ändras och/eller upphävas.
EG-förordningen kan också behöva kompletteras med vissa svenska föreskrifter på olika konstitutionella nivåer, till exempel bestämmelser om avgifter och sanktioner. En översyn av ändringar i svensk lagstiftning med anledning av växtskyddsmedelsförordningen är påbörjad.
