Flamskyddsmedel används för att försvåra antändningen av ett material och för att minska spridningen av en brand.

Exempel på produkter som kan vara flamskyddade är textilier och möbler i offentlig miljö, skyddskläder, gummikablar, isoleringsmaterial samt elektriska och elektroniska produkter.

Valet av flamskyddsmedel styrs av flera faktorer som bland annat vilket material som ska flamskyddas, brandskyddskrav och pris. Flamskyddsmedlet får inte heller försämra produktens avsedda tekniska funktioner.

Långlivade och hälsoskadliga föreningar

Avsikten med flamskyddsmedel är att de ska ge ett skydd under en produkts hela livscykel. Därför är de medvetet tillverkade för att inte brytas ner så lätt vilket gör att ämnena kan vara svårnedbrytbara när de kommer ut i miljön.

Vissa flamskyddsmedel kan ansamlas i miljön och i vissa fall kan de även vara hälsoskadliga. Eftersom de är långlivade kan de också transporteras långa vägar i luft och därmed påträffas på ställen långt från spridningskällan.

Läs mer om några bromerade flamskyddsmedels hälso- och miljöfarliga egenskaper i prioriteringsguiden PRIO.

Totalbild över medlen saknas

Det finns flera hundra olika flamskyddsmedel och det saknas en totalbild över vilka som används i Sverige idag. Det är inte registrerat vilka varor som är flamskyddade eller vilka ämnen de är flamskyddade med.

Störst uppmärksamhet har riktats mot de bromerade flamskyddsmedlen. De har uppmärksammats mycket genom att de bland annat har påvisats i bröstmjölk samt i blod.

Det finns cirka 70 bromerade flamskyddsmedel och kunskapen om deras hälso- och miljöfarliga egenskaper varierar. De fem bromerade flamskyddsmedel som har använts mest är:

• pentabromdifenyleter,
• oktabromdifenyleter,
• dekabromdifenyleter,
• tetrabrombisfenol A (TBBP-A),
• hexabromcyklododekan (HBCDD).

År 2005 fördes cirka 200 ton bromerade flamskyddsmedel in till Sverige som råvara till industrin.

Bland de flamskyddsmedel som inte är bromerade är de vanligaste metallföreningar, organiska fosfor- och kväveföreningar eller oorganiska salter.

Förbud mot vissa flamskyddsmedel

Polybromerade bifenyler (PBB) och polybromerade difenyletrar (PBDE) förbjöds för användning i elektriska och elektroniska produkter från den 1 juli 2006. Förbudet finns i det så kallade ROHS-direktivet (direktiv 2002/95/EG) och har införts i de svenska förordningarna SFS 2005: 209 och SFS 2005:217. Deka-BDE är undantaget från förbud i RoHS-direktivet, men undantaget gäller endast fram till den 1 juli 2008 (se beslut från EG-domstolen).

Ett svenskt förbud mot dekaBDE trädde i kraft den 1 januari 2007 (förordning 1998:944). Det svenska förbudet upphävdes den 1 juni 2008. Läs mer: Svenskt förbud mot deka-BDE upphävs av regeringen.