För drygt 80 år sedan kom en ny kemikalie ut på mark­naden. Den blev snart populär i byggbranschen och vid tillverkningen av bland annat elektronik. Kemikalien var billig och ansågs, med dåtidens kemikaliekontroll, vara näst intill ofarlig. 40 år senare kom de första rapporterna som visade på motsatsen. Universitetsstudier visade att kemikalien var svårnedbrytbar, ansamlades i närings­kedjor och skadade fortplantningen hos bland annat sälar. Ytterligare forskning tyder på hälsorisker, däribland cancer. I dag är kemikalien, som är känd under samlings­namnet PCB, en av våra mest omtalade farliga kemikalier i världen.

Ett ämne som är tillåtet idag är bisfenol A. Ämnet är en av våra vanligaste kemikalier i hårdplast och finns bland annat i plastförpackningar och nappflaskor. Enligt en EU-studie, där vissa effekter av bisfenol A har undersökts över två generationer, menar EU att det inte finns någon anledning att oroa sig över dagens användning och sprid­ning av ämnet. Eftersom studien uppfyller de krav som finns, enligt OECD:s vägledningsdokument för testmetod­er, kan resultatet kanske kännas lugnande och betrygg­ande.

Samtidigt finns det ett stort antal andra studier från väl­renommerade forskningsinstitutioner världen över där effekterna av bisfenol A har undersökts med avseende på bland annat hjärnans utveckling. Några av dessa studier pekar på att det finns problem med ämnet redan vid mycket låga doser. Resultaten talar sitt tydliga språk. Mer kunskap om bisfenol A behövs innan vi kan vara helt säkra på att dagens användning inte innebär några risker. Vi vill inte behöva stå med facit i hand om några decenni­er och inse att lagstiftarna lyssnade för lite på de signaler som universitetsforskningen gav. Vi vill inte heller behöva dra tydliga paralleller mellan dåtidens användning av PCB och dagens användning av bisfenol A. Forskningens upp­täckt av PCB-kemikaliernas negativa effekter, och det förbud som följde, visar hur viktig forskningen är för vårt skydd mot farliga kemikalier. Den visar också betydelsen av en nära kontakt mellan forskning och beslutsfattare.

Det finns en hel del att lära av Kalifornien. Forskarna Megan Schwarzman och Michael Wilson vid UC Berkeley School of Public Health i San Fransisco, som jag under ett par år har haft regelbunden kontakt med, besökte KemI för några veckor sedan. De berättade att de varit med och tagit fram underlag till två lagförslag i delstaten. Forskarnas intressanta roll och nära samarbete med delstatens myndigheter och lagstiftare kan vara en bra vägvisare för oss i Sverige och EU för hur forskningen kan få en starkare roll vid utformningen av nya regler. Om så sker kan det få stor betydelse för skyddet mot farliga ämnen i vår vardag.

Ethel Forsberg,
generaldirektör för KemI