Klassificering enligt CLP

Observera att enligt artikel 4.9 i CLP-förordningen är leverantörer i en leverantörskedja skyldiga att samarbeta för att uppfylla kraven avseende klassificering, märkning och förpackning enligt CLP-förordningen.

Hämta förordningstexten: Förordning (EG) nr 1272/2008.

Klassificering av ett ämne eller en blandning återspeglar farans allvars­grad och typen av faror med ämnet eller blandningen, det vill säga dess potential att skada människor eller miljö. CLP-förordningen, liksom KIFS 2005:7, tillhandahåller kriterier för att bedöma huruvida klassificeringen av ett ämne eller en blandning är lämplig.

Kemiska ämnen som ska införas på marknaden måste klassificeras med endera eller båda av de följande metoderna:

• egenklassificering genom tillämpning av kriterierna,
• bruk av harmoniserade klassificeringar.

Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare måste använda harmoni­serad klassificering för ämnen upptagna i tabel 3.1 i bilaga VI till CLP-förordningen för de faror de där klassificerats för. Hur de harmoniserade klassificeringarna används i CLP beskrivs längre ner.

Blandningar måste alltid egenklassificeras. Det betyder att en utvärde­ring måste ske om huruvida de uppfyller klassificeringskriterierna. För denna utvärdering måste hänsyn tas till alla tillgängliga harmoniserade klassificeringar av de ämnen som ingår i blandningen.

Vilka måste klassificera?

I allmänhet har tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av ämnen och blandningar som ska föras in på marknaden skyldighet att kontrollera om de uppfyller klassificeringskriterierna, oavsett mängd.

Tillverkare och importörer bör även klassificera ämnen som inte införs på marknaden om så krävs enligt Reach-förordningen. Detta gäller klassificeringen av isolerade intermediärer som används på plats, intermediärer som transporteras samt ämnen som används för produkt- och processinriktad forskning och utveckling.

Klassificeringsskyldigheten tillkommer även tillverkare av särskilda artiklar som uppfyller definitionen av en explosiv vara i avsnitt 2.1 av bilaga I till CLP.

En distributör (även en återförsäljare) och en nedströmsanvändare kan överta klassificeringen av ett ämne eller en blandning som erhålls i enlighet med avdelning II av CLP från en annan aktör i distributions­kedjan, till exempel från ett säkerhetsdatablad, förutsatt att han inte ändrar ämnets eller blandningens sammansättning.

Egenklassificering av ämnen och blandningar

Egenklassificering är leverantörens beslut att använda en särskild klassi­ficering. För ämnen måste detta genomföras för faror för vilka ingen harmoniserad klassificering finns. För blandningar måste egenklassifi­cering alltid utföras. Klassificeringskriterierna anges i del 2-5 av bilaga I till CLP (del 2 handlar om fysikaliska faror, del 3 hälsofaror, del 4 miljöfaror och del 5 ytterligare faror). Observera att del 1 av bilaga I till CLP innehåller allmänna principer för klassificering och märkning.

Egenklassificering bygger på reglerna som beskrivs i avdelning II av CLP. Normalt kan ett ämne eller en blandning egenklassificeras i fyra enkla steg enligt kriterierna:

• insamling av tillgänglig information,
• utvärdering av informationens lämplighet och tillförlitlighet,
• prövning av informationen gentemot klassificeringskriterierna,
• beslut om klassificering.

Alternativt kan leverantören även använda översättningstabellerna från bilaga VII till CLP: dessa tabeller gör det möjligt att översätta befintliga klassificeringar enligt KIFS 2005:7 till CLP-klassificeringar. De kan användas om båda nedanstående villkor är uppfyllda:

• ett ämne har klassificerats i enlighet med KIFS 2005:7 före den 1 december 2010 eller en blandning har klassificerats i enlighet med KIFS 2005:7 före den 1 juni 2015, och
• det finns inga ytterligare uppgifter tillgängliga om ämnet eller blandningen för den aktuella faroklassen.

Harmoniserad klassificering och märkning

Beslutet om en särskild klassificering för ett ämne eller en blandning fattas huvudsakligen av dess leverantör (”egenklassificering”). I vissa fall fattas beslutet om klassificeringen av ett ämne på gemenskapsnivå och den kallas då ”harmoniserad klassificering”. En harmoniserad klassificering måste tillämpas av leverantörerna av respektive ämne.

Det finns en förteckning över ämnen med harmoniserad klassificering och märkning i bilaga VI till CLP. Läs mer här.

ATP 1: Ändringar i listan över EU-harmoniserad klassificering och märkning av vissa far­liga ämnen (bilaga VI till CLP) infördes 1 december 2010. Läs mer om ändringarna här.

Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare måste använda harmoniserad klassificering. Hur de harmoniserade klassificeringarna används i CLP beskrivs i figur 8.1 i Inledande vägledning om CLP-förordningen.

Vilka får föreslå en harmoniserad klassificering och märkning av ett ämne?

Behöriga myndigheter och tillverkare i enskilda EU-medlemsstater, importörer och nedströmsanvändare kan be om att klassificeringen och märkningen av ett ämne ska harmoniseras inom hela EU.

Detta kan ske i tre situationer:

• om ämnet är antingen
  • cancerframkallande,
  • mutageniskt,
  • reproduktionstoxiskt, och/eller
  • luftvägsallergent,
• om ämnet är ett aktivt ämne i biocidprodukter eller växtskyddsmedel eller
• om det finns ett behov av att harmonisera en klassificering på EU-nivå, under förutsättning av att behovet av en sådan åtgärd kan rättfärdigas.

Förslag om en harmoniserad klassificering och märkning av ett ämne (CLH-förslag) måste skickas in till Echa tillsammans med dokumenta­tion som skisserar de vetenskapliga skälen till begäran. En vägledning om hur sådan dokumentation tas fram finns redan tillgänglig för medlemsstaterna. Den håller på att revideras för att få med tillverkare, importörer och nedströmsanvändare som upphovsmän till sådana förslag.

När Echa tar emot ett sådant förslag gäller följande förfarande:

1. Echa anordnar ett offentligt samråd. Information om de aktuella samråden finns på Echas webbplats. Samrådsperioden varar i 45 dagar. I slutet av den vidarebefordrar Echa alla kommentarer som tagits emot till medlemsstaten eller de företag som har skickat in förslaget, så att de kan svara.
2. Förslaget, kommentarerna och svaret från dem som skickade in dokumentationen vidarebefordras till Echas riskbedömnings­kommitté , som består av experter som har nominerats av EU:s medlemsstater och utsetts av Echas styrelse. Kommittén utfärdar ett vetenskapligt yttrande om förslaget, som Echa vidarebefordrar till Europeiska kommissionen.
3. Kommissionen beslutar sedan, med hjälp av Reach:s Föreskrivandekommitté med representanter från EU:s medlemsstater, om den harmoniserade klassificeringen och märkningen av det aktuella ämnet genom det så kallade kommittéförfarandet med kontroll.

Ytterligare information och vägledning

Riktlinjer om insamling av information i klassificeringssyfte ges i Vägledning om CLP-förordningen.

Vägledning om tillämpning av CLP-kriterierna tillhandahåller allmänna principer för klassificering och märkning i enlighet med CLP-förordningen såväl som en detaljerad vägledning till klassificering och märkning av ämnen och blandningar (klass för klass). De allmänna principerna innefattar bland annat riktlinjer om bruket av översättnings­tabeller för de olika klassificeringarna. Bruket av M-faktorer och särskilda koncentra­tionsgränser förklaras också mer utförligt i denna vägledning.