Vanliga produkter där perfluorerade ämnen kan ingå är impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. Ämnena finns även i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin. De perfluorerade ämnena används för att utnyttja ämnenas förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor.
Enligt produktregistret hos Kemikalieinspektionen finns cirka 20 ton perfluorerade ämnen i kemiska produkter i Sverige. Men mängden visar bara en del av sanningen. Perfluorerade ämnen används i låga halter i många produkter och behöver därför inte anmälas till produktregistret. Uppgiften säger heller inget om den mängd perfluorerade ämnen som kommer in i landet via färdiga varor, vilka troligen står för den dominerande delen av användningen i Sverige.
Användning
Textil- och läderimpregnering
Textil- och läderimpregnering är ett av de största användningsområdena för perfluorerade ämnen. Fluortelomerer används som smuts- och vattenavvisande yta på textilen, till exempel på allväderskläder, tält, skor, heltäckningsmattor, stoppade möbler, markiser med mera.
Vatten- och smutsavvisande textilier kan bestå av väv av teflon, polyester, polyamid etc. som är impregnerade med en dispersionspolymer med "telomersvansar". Mycket tyder på att dessa svansar kan släppa från polymeren och/eller att impregneringen innehåller obundna resttelomerer. Telomerer kan sedan långsamt brytas ned till PFCA.
Papper och livsmedelsförpackningar
Papper kan vara behandlat med impregneringsmedel som innehåller fluortelomerderivat (till exempel fosfatestrar) eller fluortelomerdispersion (polymer med "telomersvansar"). Det är framförallt i livsmedelsförpackningar där fettavvisande egenskaper är önskvärda som de hittas.
Rengöringsmedel med mera
Perfluorerade ämnen används i låga koncentrationer i rengöringsmedel såsom fönsterputsmedel, golvpolish, vaxer och bilvårdsprodukter. Trots att koncentrationerna i produkterna är låga kan utsläppen till miljö vara betydande.
Perfluoroktansyra (PFOA) kallas ibland i medierna för "Teflon-kemikalie". PFOA används mycket riktigt som hjälpkemikalie vid tillverkningen av polymeren polytetrafluoretylen (PTFE). Teflon är ett varumärke. Enligt tillverkaren finns PFOA inte kvar i den färdiga produkten men tillverkningen har historiskt varit en källa till stora utsläpp till miljön.
Ansamlas i naturen
Perfluorerade organiska ämnen är vitt spridda i miljön och det finns indikationer på att halterna av vissa av dem ökar i bland annat Arktis. Ämnena har det gemensamt att de är mycket stabila. En del bryts ned långsamt eller inte alls medan andra omvandlas till persistenta ämnen i naturen. Sådana persistenta ämnen är till exempel perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA).
PFOS är ett så kallat PBT-ämne, det vill säga persistent, bioackumulerande, toxiskt. Det innebär att PFOS inte bryts ned i naturen, utan ansamlas där, att det är kroniskt giftigt, reproduktionsstörande och giftigt för vattenlevande organismer.
PFOS ersätts idag ofta med andra persistenta perflourerade ämnen som inte tas upp i organismen och därför är mindre giftiga.
Användningen av ämnen som kan brytas ned till PFOS har minskat under senare år. Kemikalieinspektionens erfarenhet är dock att de till stor del har ersatts med andra perfluorerade ämnen. En del av dessa, till exempel fluortelomerer, kan långsamt brytas ned till PFOA.
PFOA:s egenskaper är ännu inte fullt utredda men utöver att det är svårnedbrytbart i naturen är det är sannolikt reproduktionsstörande och kan vara cancerframkallande.
Regleringar av perfluorerade ämnen är på gång på flera håll i världen och utfasning av flera av dessa ämnen pågår. Inom EU har man beslutat att begränsa användningen av PFOS (direktiv 2006/122/EG).
Efterfråga mindre farliga alternativ
Det finns för närvarande inga uppgifter som tyder på att perfluorerade ämnen skulle innebära en akut hälsofara. Det finns därför ingen anledning för privatpersoner att göra sig av med produkter, exempelvis allvädersjackor, som kan innehålla sådana ämnen. Det är dock av största vikt att perfluorerade ämnen inte ökar ytterligare i naturen, i djur och i människor.
Konsumenter kan bidra till minskad användning genom att fråga om produkter de köper kan innehålla perfluorerade ämnen och efterfråga mindre farliga alternativ.
Vanliga produkter där perfluorerade ämnen kan ingå är impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. Ämnena finns även i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin. De perfluorerade ämnena används för att utnyttja ämnenas förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor.
De perfluorerade ämnena är en grupp mycket stabila ämnen. En del bryts ned mycket långsamt eller inte alls i naturen, medan andra där omvandlas till persistenta ämnen. Många av dem är ofta starkt bioackumulerande. Mycket tyder på att ju längre den perfluorerade kolkedjan är desto högre toxicitet och desto större potential för bioackumulation.
Eftersom perfluorerade ämnen är fett- och vattenavstötande lagras de inte i fettvävnad som andra bioackumulerande ämnen. De binder till proteiner och lagras i andra organ i kroppen, till exempel i levern och i blodet.
Perfluoroktansulfonat, PFOS, bryts inte ned i naturen. Det är kroniskt giftigt, reproduktionsstörande och giftigt för vattenlevande organismer.
Perfluoroktansyra, PFOA, är sannolikt reproduktionsstörande och orsakar pre- och postnatala skador hos möss och råttor. När det gäller cancerframkallande egenskaper är det lite svårare att säga något med säkerhet men PFOA bör ses som en trolig humancancerogen.
Sprids och lagras i miljön
Perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluorkarboxylsyror (PFCA) hittas i förhållandevis höga halter i djur, till exempel isbjörnar i Arktis. Ämnena hittas också i människors blod, även i nyfödda.
Med undantag för PFOA finns det väldigt lite information om perfluorkarboxylsyrors hälso- och miljöeffekter. Enligt Environment Canada uppfyller dock långkedjiga PFCA kriterierna för POPs enligt Stockholmskonventionen.
Fluortelomeralkoholer (FTOH) tycks i sig inte ha så allvarliga egenskaper, men PFCA finns ofta som obundna restämnen i telomerprodukterna och kan även bildas långsamt när fluortelomeralkoholer i produkten bryts ned i människa och i miljön. Fluortelomeralkoholer har också potential att transporteras långa sträckor i miljön.
PFOS är så kallat POPs-ämne (Persistent Organic Pollutants), vilket innebär långlivade organiska föroreningar som kan ge upphov till effekter som cancer, reproduktions- och utvecklingsstörningar. Eftersom det är fråga om farliga ämnen som sprids över hela världen räcker det inte med regler i Sverige eller inom EU för att skydda vår hälsa och miljö. Kemikalieinspektionen deltar i arbete med Stockholmskonventionen, som har fler än 170 länder som parter.
Målet med Stockholmskonventionen är att skydda människors hälsa och miljön mot ämnen som ansamlas i människan och i miljön under lång tid även långt ifrån de platser där de producerats eller använts. Läs mer om Stockholmskonventionen.
Nedan följer några andra exempel på åtgärder.
Sverige
Under hösten 2007 påbörjade Kemikalieinspektionen ett tillsynsprojekt inriktat på varor som behandlats med högfluorerade ämnen. Företag som kontrollerades var leverantörer av kläder och skor för sport och friluftsliv samt tillverkare/leverantörer av konsumenttillgängliga kemiska produkter för impregnering/återimpregnering av kläder och skor. Syftet med projektet var dels att kartlägga vilka produkter som används i dessa branscher och dels att få företagen att byta ut farliga produkter mot mindre farliga eller mot material som inte bygger på användning av högfluorerade ämnen.
I november 2006 stod KemI värd för en internationell workshop i Stockholm om perfluorerade ämnen. Forskare och myndigheter från OECD-länderna deltog och workshopen resulterade i ett antal rekommendationer för OECD:s fortsatta arbete.
KemI har genomfört ett projekt för att identifiera icke PFOS-relaterade perfluorerade ämnen och användningen av dessa huvudsakligen i Sverige. Under projektet hölls möten med textil-, pappers-, brandsläcknings- och rengöringsmedelsbranscherna. Rapport 6/06: Perfluorerade ämnen - användningen i Sverige
Europa
Ett direktiv för att begränsa användningen av PFOS och PFOS-relaterade ämnen antogs 12 december 2006 under arbetet med begränsningsdirektivet (76/769/EEC). Direktivet 2006/122/EG innebär förbud mot PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor. I stort sett all kvarvarande befintlig användning är dock undantagen från förbudet, såsom vissa applikationer inom fotolitografisk och fotografisk industri, förkromning, samt i hydrauloljor inom flygindustrin.
Direktivet innehåller två översynsklausuler med målet att se över möjligheten att avveckla de icke tidsbegränsade undantagen samt att även se över möjligheten att begränsa användningen av perfluoroktansyra (PFOA) och ämnen som kan brytas ned till PFOA. Översynen pågår och som en del i den har Tyskland riskbedömt PFOA.
Direktivet träder ikraft den 27 juni 2008 och är infört i svenska regler genom Kemikalieinspektionens föreskrifter KIFS 2007:7.
Nordamerika
USA
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA erbjöd i januari 2006 tillverkare av telomerer och fluorpolymerer att delta i ett globalt PFOA Stewardship Program. Alla tillfrågade företag anslöt sig till programmet. Innebörden är att företagen åtar sig att minska innehållet av perfluoroktansyra (PFOA) och PFOA-relaterade ämnen i produkter samt utsläppen från tillverkningen drastiskt, dvs. med 95 procent till år 2010 för att till slut eliminera dem helt till år 2015. Även ämnen som kan brytas ned till längre perfluorokarboxylsyror (PFCA) ingår i utfasningen.
Canada
Environment Canada förbjöd 2004 import och tillverkning av fyra fluortelomerbaserade ämnen. Det temporära förbudet baserades på riskbedömningar som görs inom Kanadas notifieringssystem av nya ämnen och gällde endast två år. Sedan dess har Environment Canada förslagit ett permanent förbud för de fyra ämnena.
Framtida ansökningar om att sätta ut nya ämnen på marknaden som kan brytas ned till PFCA planerar Canada att hantera på samma sätt, det vill säga med förbud.
