Nanotekniken har utvecklats explosionsartat på senare år och nanomaterial finns i dag både i konsumentprodukter och i produkter avsedda för yrkesmässig användning. Antalet nya produkter på marknaden förväntas öka men kunskapen om hur människa och miljö påverkas är fortfarande bristfällig.
Ämnet är därför av stort intresse för många. Kemikalieinspektionen (KemI) har de senaste åren följt utvecklingen och har på uppdrag från regeringen skrivit flera rapporter.
KemI deltar i det pågående arbetet inom OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) med att ta fram mer kunskap om riskerna för hälsa och miljö orsakade av nanomaterial. Där diskuteras frågan om toxicitetstester, som används vid riskbedömningar för vanliga kemikalier, även ger tillförlitliga riskbedömningar för nanomaterial. Dessutom deltar KemI i arbetet inom EU för att se till att nanomaterial på ett bra sätt tas om hand av gällande lagstiftning. Europeiska kommissionen jobbar på att ta fram en övergripande definition av vad nanomaterial är, som ska kunna användas inom EU-lagstiftningen.
Vad är nanomaterial?
En internationellt överenskommen definition av nanomaterial finns ännu inte, men nanomaterial definieras ofta som material som är mindre än 100 nanometer i åtminstone en dimension. En nanometer är en miljondels millimeter, eller en miljarddels meter. Nanomaterial kan antingen vara helt nya kemiska strukturer eller redan välkända kemiska strukturer fast i mindre storlek. Nanomaterial kan på grund av sin ringa storlek få helt andra egenskaper och funktioner. Nanoteknologi handlar om att bilda och använda dessa små strukturer.
Användning
Alla material i nanoskala är inte nya. Vissa har alltid existerat omkring oss. De finns i rök från skogsbränder, saltkristaller vid havet, bilavgaser och i keramiska material. Ända sedan 900-talet har guld och silver i nanostorlek använts i färgat glas och keramik. Kimrök (carbon black) har använts länge och finns i trycksvärta, gummidäck och andra svarta gummidetaljer.
Tillämpningen av nanoteknik sker inom de flesta tekniska områden. Det handlar om allt från lövtunna handdatorer till revolutionerande DNA-forskning. I de flesta elektronikprodukter finns i dag nanomaterial, likaså i ytbehandlingsmaterial som används på bilar, stekpannor och skidkläder, men också i vissa krämer och smink. Läs mer om nanopartiklar i kosmetika och hygieniska produkter på Läkemedelsverkets webbplats.
Rapporter och PM om nanoteknik och nanomaterial, utgivna av KemI sedan 2007
- Rapport 6/07 Nanoteknik – stora risker med små partiklar?
I denna rapport slår KemI fast att användningsområden för nanoteknik utvecklas snabbt och stora kunskapsluckor manar till försiktighet. Mer forskning om riskerna behövs, företagen har ansvaret att se till att miljö och hälsa inte tar skada och lagstiftningen behöver utvecklas. Kemikalieinspektionen föreslår att en svensk strategi utformas och att testmetoder utvecklas. Rapporten finns även på engelska: Report 3/08 Nanotechnology - high risks with small particles?
- PM 1/09 Användningen av nanomaterial i Sverige 2008 – analys och prognos
Kemikalieinspektionens kartläggning av nanomaterial i Sverige år 2008 och påträffade titandioxid, kiseldioxid, zinkoxid, metaller, nanoleror, polymerer, nitrider och kolnanorör i produkter på den svenska marknaden. 75 procent av nanomaterialet i svenska nanoprodukter var keramiska material, 13 procent var kolbaserade, 7 procent var metaller och 5 procent polymerer. Engelsk sammanfattning finns.
- PM 2/09: Nanomaterial – aktiviteter för att identifiera och uppskatta risker.
Denna PM följer upp arbetet i Rapport 6/07. Nya kunskaper om vilka miljö- och hälsorisker som finns med nanomaterial presenteras. Vilka samarbeten som pågår, vilka tester som genomförts och vilka testmetoder som använts i olika samarbeten inom norden, EU och internationellt beskrivs också. Engelsk sammanfattning finns.
- Rapport 1/10 Säker användning av nanomaterial - Behov av reglering och andra åtgärder
Granskar vilket skydd befintlig lagstiftning ger och KemI föreslår flera åtgärder, bland annat:
- Att anmälningskrav för produkter som innehåller nanomaterial införs inom EU.
- Att reglerna i Reach- och CLP-förordningarna ses över och anpassas så att de kan tillämpas på nanomaterial.
- Att en internationellt överenskommen definition av nanomaterial och testmetoder för nanomaterial tas fram. Engelsk sammanfattning finns.
Nanotekniken har utvecklats explosionsartat på senare år och nanomaterial finns i dag både i konsumentprodukter och i produkter avsedda för yrkesmässig användning. Antalet nya produkter på marknaden förväntas öka men kunskapen om hur människa och miljö påverkas är fortfarande bristfällig.
