Flyktiga organiska föreningar - VOC-direktivet

I många färger, lacker och produkter för reparationslackering av vägfordon finns lösningsmedel som består av flyktiga organiska föreningar. Eftersom en färg är en blandning av flera olika ämnen kan även en vattenburen produkt innehålla flyktiga organiska föreningar. På engelska heter föreningarna "Volatile organic compounds", förkortat VOC.

När exempelvis färg som innehåller flyktiga organiska föreningar torkar, sker utsläpp till luften. Utsläppen av föreningarna påverkar miljön på flera sätt. De bidrar bland annat till att det kan bildas mer marknära ozon som skadar både växter och djur. Gränsvärden för tillåtna halter av flyktiga organiska föreningar i vissa färger och lackprodukter har därför införts inom EU.

Vad är flyktiga organiska föreningar, VOC?

På engelska heter flyktiga organiska föreningar "Volatile organic compounds", förkortat VOC. Det är alla organiska föreningar som har en kokpunkt som är 250 ̊C eller lägre vid normalt tryck. En organisk förening är ett ämne som innehåller kol och ett eller flera väte, syre, svavel, fosfor, kisel, kväve eller halogen (fluor, klor, brom, jod). Koloxider och oorganiska karbonater och bikarbonater är undantagna.

Varför regleras halten flyktiga organiska föreningar i vissa produkter?

När flyktiga organiska föreningar släpps ut deltar de i en kedja av kemiska reaktioner som sker i luften, och bidrar till att mer ozon kan bildas. Ozon är en nödvändig gas högre upp i atmosfären, men på marknära nivå är den direkt skadlig för växter och djur.

Det är därför viktigt att begränsa utsläppen av de ämnen som bidrar till ökad bildning av ozon, antingen genom gränsvärden för hur mycket en anläggning totalt får släppa ut, eller genom att begränsa innehållet redan i produkten, t.ex. i en målarfärg för konsumentbruk. Även om mängden flyktiga organiska föreningar i en produkt kan verka liten blir det samlade bidraget från all användning stort.

Översikt regler

Flyktiga organiska föreningar omfattas av samma regler som andra ämnen och kemiska produkter, exempelvis EU:s kemikalieförordning Reach och reglerna om klassificering och märkning i EU:s CLP-förordning.

Dessutom omfattas de av EU-direktiven 1999/13/EG och 2004/42/EG, som särskilt reglerar utsläpp av flyktiga organiska föreningar. Det ena direktivet med avseende på hur en industrianläggning klarar gällande utsläppskrav (1999/13/EG), det andra direktivet med avseende på hur mycket flyktiga organiska föreningar vissa produkter får innehålla (2004/42/EG).

Därutöver finns också direktiv 2001/81/EG, det så kallade Takdirektivet (National Emission Ceilings, NEC), som fastställer nationella utsläppsnivåer för vissa luftföroreningar, däribland flyktiga organiska föreningar, som ett led i strategin att bekämpa försurning och marknära ozon. I detta direktiv finns dock inga gränsvärden angivna för utsläpp av sådana föroreningar från specifika källor.

Direktiv 2004/42/EG reglerar innehåll

Syftet med detta direktiv är att minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar (VOC) genom att begränsa innehållet av sådana ämnen i vissa färger och lacker samt i produkter för reparationslackering av vägfordon. I direktivet finns gränsvärden för tillåten totalhalt VOC i tolv produktkategorier av färger och lacker och i fem kategorier av produkter som används för reparationslackering av vägfordon.

Direktivet reglerar innehållet av VOC i produkter som används av konsumenter och yrkesverksamma där användningen inte sker i industrianläggningar som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2001:11. De anläggningar som Naturvårdsverkets föreskrifter avser är sådana anläggningar där flyktiga organiska föreningar används och som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Ansvarig myndighet i Sverige för införlivande och efterlevnad av direktiv 2004/42/EG är Kemikalieinspektionen. Direktivet har införlivats i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:2).

Direktiv 1999/13/EG reglerar utsläpp

Direktivet syftar till att reglera utsläppen av flyktiga organiska föreningar från vissa verksamheter och produktionsanläggningar där lösningsmedelshaltiga produkter, t.ex. färger och lacker, används.

Kraven i direktivet gäller för de anläggningar som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2001:11 och som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Ansvarig myndighet i Sverige för införlivande och efterlevnad av detta direktiv är Naturvårdsverket. Direktiv 1999/13/EG har införlivats genom Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2001:11. Mer information finns på Naturvårdsverkets webbplats.

En översyn av gällande lagstiftning har resulterat i en omarbetning av IPPC-direktivet (Integrated Pollution Prevention and Control) och sex befintliga direktiv som rör industriverksamhet och energiproduktion, däribland direktiv 1999/13/EG, till ett gemensamt direktiv om industriutsläpp, Industrial Emissions Directive, 2010/75/EU. För närvarande pågår arbete med att införa direktivet i svensk rätt.

Observera att även Naturvårdsverket har bestämmelser för VOC. Nedan förklaras endast reglerna från EU-direktiv 2004/42/EG och som är införlivade i Kemikalieinspektionens föreskrifter.

Direktiv 2004/42/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar från användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering införlivades år 2005 i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2008:2) om kemiska produkter och biotekniska organismer, i 5 kap och bilaga 2.

De produkter som omfattas är vissa färger och lacker som används för att dekorera, skydda eller utifrån annan funktion applicera på byggnader, deras utsmyckningar, tillhörande strukturer eller fasta inredningar. Andra produkter som omfattas är de som används för att lackera hela eller delar av vägfordon efter en reparation eller för att underhålla eller dekorera fordonet.

I KIFS 2008:2, bilaga 2, finns gränsvärden för tillåten totalhalt VOC i tolv underkategorier färger och lacker samt i fem underkategorier av produkter för reparationslackering av vägfordon. Gränsvärdena gäller produkterna i den form de har då de är färdiga att användas, t.ex. efter spädning. Gränsvärden finns både för vattenburna och lösningsmedelsburna produkter.

Krav på produkter

Följande krav ställs på färger och lacker samt produkter för reparationslackering av vägfordon:

• Produkterna får endast släppas ut på marknaden om deras VOC-halt inte överstiger gällande gränsvärden. Definitionen av att släppa ut produkten på marknaden överensstämmer med Reach-förordningens definition och avser alla led, det vill säga att göra tillgänglig för någon annan. Gränsvärdena för de olika underkategorierna återfinns i KIFS 2008:2, bilaga 2.
• Produkterna ska vara märkta med avseende på innehåll av VOC. Märkningen på produkten ska innehålla uppgifter om vilken underkategori produkten tillhör, gällande gränsvärde för kategorin samt den maximala halten av VOC som produkten har när den är färdig att användas. Märkningskraven gäller utöver reglerna om klassificering och märkning enligt CLP. Kraven gäller även för vattenburna produkter.
• Produkter som säljs för att endast användas i verksamhet som omfattas av direktiv 1999/13/EG (införlivade i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2001:11) och som utförs i en anläggning som är registrerad eller har tillstånd är undantagna från VOC-kraven i KIFS 2008:2.

Gränsvärdena för tillåten totalhalt VOC i färger och lacker skärptes från och med 1 januari 2010. Det fanns en övergångsperiod under de nästföljande 12 månaderna då redan tillverkade produkter fick släppas ut på marknaden.

Övergångsperioden är över och produkter som släpps på marknaden, i alla led, ska uppfylla gällande gränsvärden från 2010. Övergångsreglerna återfinns längst bak i KIFS 2008:2 (men före bilagorna), ”Övergångsbestämmelser till grundförfattning 2008:2”, punkt 6.

Krav på Europeiska kommissionen och medlemsstaterna i EU

Direktiv 2004/42/EG ger Europeiska kommissionen i uppgift att följa upp och utvärdera minskningen av VOC-utsläppen i Europa. Kommissionen har också i uppdrag att föreslå att ytterligare produktgrupper ska omfattas av direktivet vid behov.

Dessutom ställer direktivet bland annat följande krav på medlemsstaterna inom EU:

• Medlemsstaterna ska upprätta ett övervakningsprogram för att kontrollera att direktivet följs.
• Varje medlemsstat har i uppgift att övervaka och kontrollera den egna marknaden exempelvis genom tillsynsinsatser.
• Medlemsstaterna ska rapportera resultatet från övervakningen till kommissionen.

Dispenser

Kemikalieinspektionen kan i enskilda fall bevilja dispens för en mycket begränsad kvantitet av en produkt som inte uppfyller gällande gränsvärde och som ska användas för restaurering och underhåll av byggnader eller veteranfordon som av behöriga myndigheter bedöms ha ett särskilt historiskt och kulturellt värde.

För de produkter som omfattas av reglerna i direktiv 2004/42/EG (införlivade i KIFS 2008:2) gäller nedanstående gränsvärden. Detaljerade förklaringar till produktkategorierna finns i bilaga 2 till KIFS 2008:2.

A. Gränsvärden för halten av flyktiga organiska föreningar (VOC) i färger och lacker

Gränsvärdet avser halten VOC i en produkt i den form den har då den är färdig att användas (till exempel efter spädning).
VB = Vattenburen beläggning (beläggningar vars viskositet regleras genom användning av vatten)
LB = Lösningsmedelsburen beläggning (beläggningar vars viskositet regleras genom användning av organiska lösningsmedel).

B. Gränsvärden för halten av flyktiga organiska föreningar (VOC) i produkter för fordonsreparationslackering.

Gränsvärdet avser halten VOC i en produkt i den form den har då den är färdig att användas (till exempel efter spädning).

Företagens rapportering till Produktregistret

Om en produkt är anmälningspliktig till Kemikalieinspektionens produktregister och omfattas av VOC-kraven i KIFS 2008:2 ska på produktanmälan rapporteras uppgift om VOC-halt och vilken underkategori produkten tillhör. Uppgifterna ska sedan hållas uppdaterade. Hitta blankett och läs mer om produktanmälan här.

KemI:s rapportering till Europeiska kommissionen

Kemikalieinspektionen kan, bland annat med hjälp av de VOC-uppgifter företagen lämnar till Produktregistret, följa upp om produkter på den svenska marknaden uppfyller gällande regler, samt uppskatta hur mycket flyktiga organiska föreningar som totalt släpps ut från de produkterna. En sådan uppföljning görs eftersom det finns krav på medlemsländerna i EU att övervaka och kontrollera att direktiv 2004/42/EG följs samt att rapportera resultaten till Europeiska kommissionen.

Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet för denna rapportering i Sverige och den senaste rapporten lämnades till kommissionen i juni 2011, läs rapporten här.  Dessutom redovisas resultaten från det arbete och den tillsyn som sker på kommunal nivå till Kemikalieinspektionen för att användas i rapporteringen till Europeiska kommissionen.