En del varor som vi använder och har omkring oss i vår vardag har behandlats med antibakteriella ämnen, till exempel skor, sportkläder, datortangentbord, pennor, bänkskivor, skärbrädor, köksredskap, städmaterial, duschdraperier, toalettsitsar, kattsand, täcken, tapeter och mattor m.m. I marknadsföringen påstås ofta att det antibakteriella ämnet motverkar bakterier och dålig lukt.
Men antibakteriell behandling behövs oftast inte i dessa vardagsvaror. Det har visat sig att det till exempel ger ett bättre resultat att torka av köksbänken med vanligt rengöringsmedel och vatten och mekaniskt få bort smutsen än att ha en antibakteriellt behandlad bänkskiva.
Antibakteriella medel har tagits fram speciellt för att vara giftiga för bakterier. Många av dessa medel bör alltid användas med försiktighet, eftersom de även kan vara farliga för människans hälsa och miljön.
Antibakteriella medel är en typ av biocider
Silver och triklosan är exempel på ämnen med antibakteriella egenskaper och som kan användas i biocidprodukter. En biocidprodukt definieras i miljöbalken (1998:808) som ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel som är avsett att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom.
Varor som är behandlade med antibakteriella medel bör bara användas när de behövs. Kunskapen om hur antibakteriellt behandlade varor påverkar människor är bristfällig. Hur barn påverkas om de suger på kläder som är behandlade med antibakteriella medel har till exempel inte undersökts. Dessutom kan man ifrågasätta meningen med att kläder för barn behandlas mot svettlukt.
En bred användning av antibakteriella medel i varor skulle kunna bidra till utveckling av resistenta bakterier.
Analys av kläder med antibakteriella medel
Kemikalieinspektionen gjorde 2011 en analys av silver, triklosan och triklokarban i ett antal klädesplagg före och efter tvätt. Studien visar bland annat att många av de tillsatta medlen snabbt tvättas ur och går direkt ut i avloppet. Läs mer om undersökningen under fliken Analys av antibakteriella ämnen i textilier.
Otydlig märkning
Det står sällan uttryckligen att varan är behandlad med antibakteriella ämnen. De kan marknadsföras som "behandlat mot dålig lukt", "for lasting freshness", "anti-odour", "hygienic protection", "antimicrobial" etc. Det kan tyda på att de är behandlade med ett antibakteriellt ämne.
Tillverkare och försäljare bör på ett tydligt sätt informera om att varan innehåller antibakteriella ämnen så att alla kan göra egna val. Som konsument kan man fråga i butiken och kontakta tillverkaren för att få mer information om en specifik vara, men dagens lagstiftning ställer inte krav på tillverkaren att informera om detta. Tillverkare och importörer har dock alltid ansvar för att bedöma risker vid exponering från produkterna. Nya EU-regler för biocider, som beräknas att börja gälla 2013, ställer hårdare krav på märkning av varor som innehåller antibakteriella ämnen. Läs mer under fliken Regler.
Seminarium om resistens
Utveckling av resistenta bakterier och resistens mot antibiotika är ett allvarligt problem vilket alltmer uppmärksammas av myndigheter i hela världen.
Våren 2011 anordnade Riskkollegiet tillsammans med flera myndigheter, däribland Kemikalieinspektionen, ett seminarium om antibiotikaresistens och antibakteriella medel. SVT:s Kunskapskanal har sänt ett sammandrag av dagen. Sändningen är tillgänglig via Utbildningsradions webbplats.
Programmet, presentation av de medverkande, lästips från myndigheterna och delar av presentationerna finns tillgängliga på Riskkollegiets webbplats.
En del varor som vi använder och har omkring oss i vår vardag har behandlats med antibakteriella ämnen, till exempel skor, sportkläder, datortangentbord, pennor, bänkskivor, skärbrädor, köksredskap, städmaterial, duschdraperier, toalettsitsar, kattsand, täcken, tapeter och mattor m.m. I marknadsföringen påstås ofta att det antibakteriella ämnet motverkar bakterier och dålig lukt.
Enligt biociddirektivet (98/8/EG) ska biocidprodukter vara godkända för att få användas. För att en biocidprodukt ska kunna bli godkänd i enlighet med direktivet måste det verksamma ämnet vara utvärderat och upptaget på bilaga I till direktivet. Under den tid det tar att utvärdera ämnena får länderna i EU behålla sina nationella regler.
Utöver biocidlagstiftningen finns flera regelverk för att miljö- och hälsorisker ska undanröjas. Enligt miljöbalken (1998:808) och även i EU:s kemikalielagstiftning Reach (1907/2006/EG) ligger det huvudsakliga ansvaret för att kemiska produkter och varor är säkra för hälsan och miljön på de företag som sätter ut produkterna på marknaden.
Produktsäkerhetslagen (2004:451) bygger på EU-direktivet om produktsäkerhet som syftar till att förebygga skada, genom att säkerställa att produkter som inte är säkra inte sätts ut på marknaden. Direktivet gäller produkter avsedda för konsumenter och beaktar hälsorisker.
Märkningskrav på väg
Enligt den nya biocidförordningen, som förväntas antas under våren/sommaren 2012 och börja tillämpas under 2013, får man endast sätta ut biocidbehandlade varor på EU-marknaden om de verksamma ämnena som ingår är godkända för den tilltänkta användningen. Exempelvis måste då olika silverföreningar vara godkända för att få användas för att skydda mot lukt i textila fibrer.
Enligt förslaget kommer detta även att gälla för importerade textilier. Det kommer också att krävas en märkning på varan att den är biocidbehandlad och i så fall med vilken aktiv substans, om varan påstås ha biocidegenskaper, till exempel antibakteriell effekt. Effektiviteten av biocidbehandlingen ska kunna bevisas.
Läs mer om regler för biocidprodukter.
Tveksam effektivitet och antibakteriella ämnen rätt ut i avloppet, det är Kemikalieinspektionens slutsatser efter att ha låtit tvätta bland annat strumpor, träningskläder och underställ som tillsatts antibakteriella ämnen för att hålla svettlukt borta.
I studien av totalt 30 textilier analyserades och hittades triklosan, triklokarban och silver. Alla ämnena är känt miljöfarliga genom att de inte bryts ned eller bryts ned långsamt och därmed kan ansamlas i miljön. Silver, triklokarban och triklosan är mycket giftiga för vattenlevande organismer. Triklokarban har i studier visat sig ha fortplantningsstörande effekt och triklosan har visats ha hormonstörande egenskaper.
Det övergripande syftet med studien är att öka kunskapen inom området och belysa de problem som kan vara förknippade med användning av biocidprodukter i kläder.
Farliga ämnen sprids i miljön
- Det är oroande att redan efter tre tvättar hade hälften eller mer av biociderna i ett flertal textilier tvättas ut, säger Anne-Marie Johansson som har lett projektet.
Så mycket som upp till 98 procent av silvret hade tvättats ur vissa plagg efter tio tvättar. Det betyder att det går direkt ut i avloppet. En del av ämnena passerar reningsverken och går ut i vattendragen där de kan ge lokal miljöpåverkan. Ämnena fångas också upp i reningsverken där de förorenar rötslammet.
Även om resultatet i tvättstudien varierar kraftigt mellan plaggen, så finns det anledning att ställa sig frågan om de antibakteriella ämnena ger någon effekt efter ett antal tvättar.
Läs hela undersökningen i PM 4/11 Antibakteriella ämnen läcker från kläder vid tvätt
